Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

HTF varslar om strejk

Under eftermiddagen torsdagen den 26 april varslade HTF om strejk inom handeln.<br />Anledningen är att medlarna lagt ett bud som förbundet inte kan acceptera. Även arbetsgivarna i Svensk Handel har sagt nej till budet.<br />
Publicerad
-Vi har hållit på i tre månader med förhandlingar. När vi får ett bud som vi inte kan acceptera finns bara ett val, att varsla om konflikt, säger Tommy Mases, förhandlingschef på HTF.

HTF är missnöjd med budet på flera punkter:
Individens garanterade löneökning är för låg. I medlarnas bud var garantin endast 340 kronor det första året. Det är en dryg hundralapp under vad LO-förbundet Handels fått i sitt avtal med samma arbetsgivare.
Både HTF och Handels har stora lågavlönade grupper på området.
HTF anser också att höjningen av minimilönerna (lägstlönerna) är för låg i förslaget. Det ligger mellan 700 och 800 kronor lägre än vad förbundet krävt.
-Vi är inte heller nöjda med fördelningen av den totala nivån, säger Tommy Mases.
I en första omgång tar HTF ut 1 500 medlemmar i strejk. Den bryter ut klockan sex på morgonen onsdagen den 9 maj. Bland annat IKEA Svenska AB, ICA Sveriges Centrallager, Ahlsell ABs Centrallager samt Onninen ABs huvudkontor och lager är berörda av varslet.

Om HTF inte får ett avtal efter en veckas strejk trappas konflikten upp. Måndagen den 14 maj utökas strejken. Och i ett tredje steg tas alla medlemmar på området ut i strejk den 21 maj.

Förhandlingarna gäller 50 000 tjänstemän inom handeln. Av dessa är 75 procent kvinnor. Många av dem är lågavlönade och tjänar under 20 000 kronor i månaden. För dessa är en ordentlig garanterad löneökning mycket viktig. Likaså är det viktigt att lägstlönerna höjs.
På båda dessa punkter ligger medlarnas förslag flera hundralappar under HTF:s krav.

Svensk Handel sa också nej till budet.
-Strukturen på lönenivån är inte helt optimal, säger förhandlingschef Bo Cederlöf.
Arbetsgivarna resonemang bygger på antagandet att det sker en löneglidning, löneökningar vid sidan av avtalets fördelning. De bedömer den till 0,5 procent per år. Därför vill de sänka de löneökningar som fördelas i lokala förhandlingar med lika mycket. Arbetsgivarna vill att avtalet hamnar 8,7 procent på 3 år. De påstår att de berörda ändå kommer få ut 10,2 procent på grund av löneglidning och därmed få lika stora lönelyft som avtalen inom industrin ger.
Arbetsgivarna föreslår att det finns kontrollstationer i avtalet varje år. Där ska parterna kontrollera att lönenivån i hela branschen har ökat med 0,5 mer än vad avtalet ger.
En konsekvens av arbetsgivarnas resonemang är att företag som går dåligt inte behöver höja lönerna med mer än 8,7 procent på tre år, under förutsättning att andra företag som går bra höjer lönerna med mycket mer.

Från löntagarnas sida är denna konstruktion betänklig eftersom det ökar löneskillnaderna i branschen. Personer med samma arbetsuppgifter kan få olika stora löneökningar beroende på hur bra företaget går. Löntagarna och fackklubbarna har heller inte något starkt inflytande över löneglidningen. Ur löntagarnas synvinkel är det viktigt att löneökningarna fördelas i förhandlingar.

Svensk Handel är inte heller nöjt med medlarnas förslag till garantibelopp och nya lägstlöner. De tycker att för stor andel av löneökningarna låses till dessa höjningar och för lite finns att fördela i förhandlingar om individens löner eller fritt av arbetsgivaren i form av löneglidning.
Medlarnas förslag i arbetstidsfrågan gillas inte heller av arbetsgivarna, som vill kunna öka det maximala övertidsuttaget från 150 timmar om året till 200. Arbetsgivarna vill också förändra den begränsningsperiod som säger att arbetstiden ska vara i genomsnitt 40 timmar i veckan beräknat på en fyraveckorsperiod. Arbetsgivaren vill att den genomsnittliga arbetstiden ska räknas ut på 26 veckor.


Läs mer på HTF:s hemsida
HTF:s pressmeddelande

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.