Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Höjda reallöner trots internationalisering

De senaste tio åren har alla yrkesgrupper i Sverige fått ökade reallöner, visar LO:s ekonomer som menar att globaliseringens konsekvenser för lönerna överdrivits.<br />
Publicerad
Globaliseringen leder till jobbflytt och, på sikt, till lönesänkningar för att klara konkurrensen med utlandet.
Båda dessa påståenden ifrågasätts av LO-ekonomerna Dan Andersson och Albin Kainelainen i en ny rapport.
Att jobb försvinner beror relativt sällan på utflyttning, skriver ekonomerna och påpekar samtidigt att det inte finns någon information om hur många jobb som flyttas till Sverige.
Vad gäller lönerna så har de svenska löntagarna haft en bra utveckling de senaste åren, visar rapporten.
- Under perioden 1996-2003 är det väldigt få grupper som fått mindre än 10 procents reallöneökning. Snittet är 17 procent. Historiskt sett är det väldigt mycket, säger Albin Kainelainen.
80 procent av Sveriges varuhandel går fortfarande till och från andra högkostnadsländer. Dessutom säljer vi ungefär lika mycket som vi köper från lågkostnadsländer. Det mesta tyder därför, enligt LO-rapporten, på att det är Sveriges nära omvärld och utvecklingen i andra högkostnadsländer som kommer att ha stor betydelse även framöver.
Internationaliseringen leder visserligen till en utjämning av lönekostnaderna. Men det betyder inte att de svenska lönerna måste sjunka, i stället är det länder som Indien och Kina som kommer närma sig Sverige.
- Priset för arbetskraft kommer att utjämnas över världen. Vi har inte blivit fattigare för att andra har blivit rikare, säger Dan Andersson.
- Maktelitens män är jätteövertygade om att lönerna måste sjunka, men determinism är inte alltid sant. Mycket mer än man tror bestäms av vad man gör i Sverige, säger Dan Andersson.
I rapporten pekar LO-ekonomerna på en rad områden som har betydelse för hur Sverige ska klara sig framöver, bland annat den grundläggande utbildningen, innovationsförmågan och arbetslivspolitiken.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.