Efter sju månader i projektet Lika Villkor sa Karin Andersson upp sig. Hon anser att det saknades förutsättningar att arbeta med det hon var anställd för.

Projektet ska utveckla deltagarnas "soft skills", mjuka färdigheter, men det var otydligt vad som förväntades av medarbetarna och deltagarna skulle vara motiverade men visste inte till vad, enligt Karin Andersson.

- Det var ett väldigt kvantitativt tänkande med krav på att få in 12 nya deltagare  i projektet på varje ort varje månad.  Ibland var det svårt att hitta deltagare så även personer som inte kunde läsa och skriva togs in, säger hon.

Otydliga krav
Under projektet genomfördes upphandlingar av de externa aktörer som skulle hålla i utvecklingsprogrammen för deltagarna.

- Vissa mål var inte rimliga att uppnå på fyra veckor för den målgruppen med de metoder aktörerna använde. Ibland utlovas orealistiska saker för att vinna upphandlingen. Det måste finnas tydligare krav om man ska inleda ett samarbete med brukarorganisationer, säger Karin Andersson.

En förutsättning var att personer med funktionsnedsättning skulle kunna vara i aktörernas lokaler.

- Jag hade synpunkter på vissa aktörer som inte levde upp till Handisams riktlinjer för tillgänglighet och sa att man måste ha mycket hårdare krav. Aktörerna uppgav att de uppfyllde kraven men när jag gjorde stickprov så stämde inte det. För en kravspecifikation behövs en viss kompetens. Man skulle få mycket tillbaka om man frågade användarna, säger hon.

De externa aktörerna skulle utveckla deltagarnas "soft skills" men det var inte formulerat vad det innebar eller vad syftet var. En handlingsplan skulle därför tas fram.

Deltagarna skulle själva formulera vad de kunde göra och behövde hjälp med i en handlingsplan.

- Personer som inte ens kunde skriva sitt namn skulle redovisa vad de gjorde under åtta timmar. Då ligger det på en nivå som de inte kan leva upp till. Jag jobbade stenhårt för att uppmärksamma att så kan det inte gå till, men projektet bara tickade på eftersom ingen hade koll på helheten, säger hon.

Deltagare med socialmedicinska problem
Ett av projektets mål är att stärka de arbetssökande, men enligt Karin Andersson så riskerar de i stället åter att misslyckas om de inte får rätt förutsättningar att klara av de uppgifter de ställs inför.

I projektet fanns arbetssökande med en komplex problematik, allt från social problematik till personer som var krigstraumatiserade. De flesta deltagarna hade inte bilden av sig själva som en person med en funktionsnedsättning och såg sig inte som "handikappade" enligt Karin Andersson.

- Om deltagare ska öka sina chanser att få ett arbete måste personen kunna sätta ord på vad han eller hon behöver för att få rätt hjälpmedel och stöd med anpassning, säger hon.

Karin Andersson är kritisk till att även personer med socialmedicinsk problematik tas in i projektet.

- Jag vet ingen annan instans som använder den definitionen av funktionsnedsättning. Det behöver inte vara fel, men då kanske det inte är rätt att rekrytera personer från funktionshinderorganisationer som mentorer, säger hon.

Enligt Arbetsförmedlingens definition innebär socialmedicinsk problematik att en person kan ha varit frihetsberövad eller haft problem med missbruk.

Johannes Caveldin, projektledare på Arbetsförmedlingen anser inte att det är ett problem att personer med olika förutsättningar deltar i samma projekt.

- Socialmedicinska problem påverkar arbetsförmågan vilket kräver extra stöd. Det kräver mer från projektet. Vi måste ta hänsyn till olika behov, men "soft skills" som projektet arbetar med är lika för alla. Vi försöker lyfta fram annat än funktionsnedsättningen, säger han.

- Läs- och skrivsvårigheter förekommer. Då måste verksamheten anpassas men det finns hjälp att få, säger han.

Bristfällig information
Enligt Karin Andersson så saknades rutiner för hur medarbetarna skulle få del av den information som fanns inom projektet.

- Det finns en enorm tröghet i myndigheten, man får inte gehör för sina synpunkter, Jag tycker att det vore självklart att alla som ska jobba i projektet fick ta del av projektansökan men så var det inte. Projektet var inte förankrat ned i alla led till medarbetarna utan var och en jobbade på utan någon samordning, säger hon.

Många personer med funktionsnedsättning som har fått ett jobb faller ofta tillbaka i arbetslöshet.

- Då handlar det om att ta reda på var det går fel. Det kräver att Arbetsförmedlingen är beredd att ta till sig de arbetssökandes erfarenheter, men det fanns inga sådana intensioner, säger Karin Andersson.

Finansiering av projektet
Deltagarnas aktivitetsstöd används som underlag för medfinansiering av projektet vid rapportering till ESF-rådet. Både nivån på aktivitetsstödet och närvaron påverkar den totala finansieringen.

- Det är ett grunddilemma för ESF-projekt. Deltagarnas aktivitetsersättning är ofta låg eftersom den är inkomstbaserad och deltagarna endast haft a-kassa under en längre tid. Det är också svårt att beräkna deltagarnas närvaro, säger Malin Blomgren, enhetschef på enheten för EU-fondssamordning.

Enligt Malin Blomgren händer det att man måste fylla på med dubbelt så många deltagare för att säkra finansieringen.