Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Högre krav på biståndsländer

Bättre samordning av handels-och biståndspolitik och större fokus på enskilda indviders rättigheter i biståndsländerna. Det föreslår den parlamentariska kommittén Globkom, som utrett svensk politik för global utveckling.
Publicerad
Cirka två tredjedelar av Sveriges bistånd går till FN, enskilda organisationer och till katastrofhjälp. Det är den sista tredjedelen, det bilaterala biståndet, som framför allt varit föremål för den parlamentariska utredningen (www.globkom.net).
Kommittén, med representanter från samtliga riksdagspartier föreslår att det svenska biståndet koncentreras till ett 20-tal så kallade programländer och till regionala samarbeten mellan utvecklingsländer samt till globala nyttigheter. Det senare gäller miljö, forskning, smittskydd med mera.
I dag når svenskt bistånd över 100 länder. Även fortsättningsvis kommer flera av dessa länder att ges stöd i speciella frågor, inte minst vad gäller möjlighet att efterleva internationella konventioner, till exempel på miljöområdet och för säkerhet och hälsa.
Däremot minskas antalet programländer kraftigt, bland annat genom att villkoren skärps. För att bli programland kommer att krävas "en trovärdig strävan att uppfylla de mänskliga rättigheterna". I gengäld ska samarbetslandet på sikt självt få bestämma över hur tilldelade biståndsmedel ska användas.
1990-talets styrning av det svenska biståndet mot att i allt högre grad gynna svenska näringsintressen dämpas, om kommittén får som den vill.
Utredningen understryker dock betydelsen av ett fungerande näringsliv och av fungerande arbetsmarknader för den ekonomiska och sociala utvecklingen i samarbetsländerna.
"Det svenska näringslivet och fackföreningarnas erfarenhet och kunnande bör användas bättre i det svenska biståndet genom att de i ökad omfattning inkluderas redan i planeringsstadiet av landstrategier."

MARIE NÄRLID

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.