Sedan toppåret 1990 har den svenska sysselsättningen sjunkit med tio procentenheter. Idag jobbar cirka 77 procent av den vuxna befolkningen. För 20 år sedan var det 87 procent.

Det är en ohållbar situation hävdar den förre LO-utredaren Jan Edling i sin nya bok "Agenda för Sverige"

- Den politiska debatten handlar nästan bara om arbetsmarknadspolitik och om hur man fördelar den allt för lilla kakan, säger Jan Edling.

- Det är efterfrågan på människor som skapar jobb. Politiken borde i stället inrikta sig på att stimulera samverkan, innovation och ta exportandelar.

Den lägre sysselsättningsgraden innebär att allt färre ska bära kostnaderna för en växande och åldrande befolkning. Om politikerna är passiva kommer ekvationen att krackelera. Vi kommer inte ha råd med välfärden, om inte Sverige lyckas skapa fler lyckade exportföretag.

- Det är tydligt att marknaden inte klarar detta själv, säger Jan Edling, som idag arbetar på Vinnova, Verket för innovationssystem.

Jan Edling sa upp sig från LO 2005 eftersom ledningen där inte ville godkänna en rapport om att arbetsmarknaden inte fungerade bra och att en stor del av den vuxna svenska befolkningen försörjde sig på bidrag. Och problemet kvarstår, menar Edling och hänvisar till att omkring 18 procent av de vuxna försörjs på a-kassa, är långtidssjuka eller förtidspensionerade.

Edling har räknat på Sveriges och EU:s export de senaste decennierna. I mitten av 80-talet började vi tappa jämfört med de 15 rikaste EU-länderna. Om det svenska exportvärdet hade ökat på samma sätt som för dessa länder hade sysselsättningen legat på 84 procent. 325 000 fler personer skulle ha ett jobb att gå till. BNP hade varit sju procent högre.

Vår tillväxt mätt i BNP är en annan sak som oroar Edling. Vi närmar oss de rika OECD-ländernas medelvärde. Idag är vi sju procent rikare än genomsnittet, medan vi på 70-talet var 30 procent rikare. Vad är då Sveriges problem? Bland annat följande, enligt Edling:

• storföretagen ger inte längre nya jobb
• exportföretagen tappar andelar på marknaden
• forskningen ger inte tillräckligt många exportframgångar  

- Trendlinjen är neråtgående, och det är en utveckling vi delar med många EU-länder. Så mycket talar för att vår förmåga att ta oss tillbaka till vår tidigare nivå inte är så bra.

Är det snarare EU och Europa som har problem, och inte bara Sverige?

- Europa har lite problem med att förstå hur man ska få en bra tillväxt. Vi har dessutom den äldsta befolkningen, och en befolkning som dessutom minskar, vilket gör Europa speciellt.

I sin bok ger han förslag på vad Sverige kan göra: det måste ske storsatsningar på svenska innovationer - uppfinningar som leder till affärer. En av hans poänger är att vi mycket väl kan behålla jobb, så länge produktiviteten är hög. Vi måste alltså åstadkomma mer värde per arbetad timma, än vad de i låglöneländerna presterar.

- Vår nisch i världen är att vi är relativt välutbildade. Vår huvuduppgift kan då inte vara att satsa på hushållsnära tjänster och liknande åtgärder, utan att skapa fler och fler kunskapsinnovativa jobb. Vi ska ta fram varor och tjänster för export.

Varför skapar inte längre de svenska storföretagen jobb i Sverige?

- De direktinvesterar i Kina, Indien och andra länder. De producerar direkt på plats för dessa marknader och även för andra marknader.

Jan Edling menar att Sverige måste lösa det han kallar "den svenska paradoxen": att Sverige satsar mycket på forskning, nästan mest i västvärlden, men samtidigt har svårt att skapa jobb av uppfinningarna.

- Väldigt mycket av den forskning vi är duktiga på försvinner utomlands. Problemet är att vi inte har möjligheten att följa produkterna till marknaderna. I USA och på andra håll finns det riskkapitalister. Här finns väldigt få affärsänglar.

För att se till att nya upptäckter omsätts i jobb behöver staten och högskolorna arbeta tillsammans med de små och medelstora företagen. Myndigheter, som till exempel hans eget Vinnova, kan stötta processen. Även ekonomiskt, föreslår Jan Edling.

- Det borde också skapas ett skatteincitament till forskning och utveckling. Det finns sådana avdrag i 22 av 31 OECD-länder. En sådan lösning skulle skapa ett efterfrågetryck på forskning i företagen.

Vad är det som säger att framgångsrika små och medelstora bolag förlägger produktionen i Sverige?

- Nej, jag kan tänka mig att de lägger produktionen i Kina. Men det kan ändå skapa sysselsättning så det räcker i den kunskapsintensiva delen.

- Och en klusterbildning av företag med en högskola och en region i ryggen, det snor man inte med sig till andra länder.

Hur mycket kan man påverka sysselsättningen med RUT och ROT-avdrag och sänkta arbetsgivaravgifter för vissa grupper?

- I stort sett ingenting. Alla subventionerade jobb gör att man köper de subventionerade produkterna i stället för något annat. På marginalen kan man dock fånga upp grupper som har det svårt på arbetsmarknaden. Men arbetsmarknadspolitik är ingenting som driver sysselsättningen framåt.

Hur lång tid skulle det ta att få upp sysselsättningen till 84 procent?

- Det krävs en mycket stor omställning av politikernas attityder till innovationspolitik och exportpolitik. Det tar nog minst 10 år. Man har fortfarande för sig att de stora företagen kommer att leverera tillväxt och sysselsättning.

Faktarutor:

Från 87 till 77 i sysselsättningsgrad

1990 hade var 87 procent av befolkningen i åldern 20 till 64 år sysselsatt. Det var en historiskt sett hög siffra. 2008 var den drygt 80 procent. Idag är den 77,4 procent. Sysselsättningsgraden är den andel av befolkningen som arbetar för lön. Även den som är tillfälligt borta från ett sådant arbete räknas som sysselsatt.