Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Anders arbetar på ett stort företag i Västsverige som infört en kollektiv bonus för medarbetare som motionerar tillräckligt. Den som till exempel cyklar, springer eller gör ett gympapass rapporterar det till chefen följande dag. Aktiviteten omvandlas till poäng som sammanställs en gång om året. Har avdelningen uppnått den poängnivå som företaget bestämt får samtliga medarbetare bonus i lönekuvertet - oavsett om man motionerat eller inte. Anders är kritisk.
- Tanken att få fler att röra på sig är säkert god. Men det är mycket tveksamt om man ska behöva redovisa vad man gör på sin fritid, för aktiviteterna måste nämligen äga rum på fritiden. Vad kan det bli i förlängningen om det här utvecklas; ska vi redovisa vilka dagar vi druckit alkohol eller när vi ätit hälsoriktigt? säger han.
Anders får medhåll från Henrietta Huzell, forskare i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet, som oroas av att gränsen mellan privatliv och arbetsliv blir allt luddigare. Med storsatsningarna på hälsa signalerar arbetsgivaren hur personalen bör se ut och leva sina liv, anser hon.
- Den personliga integriteten hotas när arbetsgivare erbjuder friskvårdssatsningar, det inkräktar på den personliga sfären. På ditt jobb ska du utföra ditt arbete, men hur du i övrigt lever ditt liv angår inte arbetsgivaren. Men precis som med arbetstiden luckras det här upp allt mer, säger Henrietta Huzell.
Hon är också mycket kritisk till företag som delar ut bonus till anställda som lyckats uppnå bestämda hälsomål.
- Det är arbetsprestationen som ska styra lönesättningen, inte om min inställning till hälsa överensstämmer med chefens. Man kan också fråga sig varifrån de här bonuspengarna tas, är detta medel som annars skulle ha använts som belöning för arbetsprestationer?
Sju av tio arbetsgivare väljer bort överviktiga vid nyrekryteringar. 90 procent av arbetsgivarna vill att de anställda ska ha god fysik. Det visar Henrietta Huzells undersökning bland 1 000 företag i Sverige.
- Utvecklingen grundar sig i en felaktig föreställning om att överviktiga är mindre disciplinerade och saknar respekt för sin kropp och därmed skulle utföra sina arbeten sämre. Det finns inga belägg för att hälsosamma människor presterar bättre än andra. Och vad exakt är en hälsosam människa?
Enligt Henrietta Huzell uppfattas utseendet som en markör för hälsa.
- Eftersom trenden att vara smal och frisk är stark i samhället är det klart att den tar sig in på arbetsplatserna också. Det handlar om ett folkhälsoperspektiv som helt oreflekterat har tagit sig in i företagen. Chefen har hört att man blir mindre stressad om man motionerar, men det kanske är avlastning och färre arbetsuppgifter som personalen skulle ha i stället? Det grundar sig ofta i en naivitet från en hälsofrälst chef, så här lever jag och då borde alla andra också leva så. Det är olyckligt att motion ses som en lösning på en pressad arbetssituation.
Hälsa blir allt viktigare i företagens imagebyggande men effekten blir att personer med andra perspektiv stängs ute.
- Företagen vill signalera att de är sportiga, tobaksfria och hälsosamma för att attrahera kunder och arbetskraft. Men det finns en annan sida, som handlar om en urvalsmekanism. Genom att få in friska människor i företaget och välja bort överviktiga och sjuka tror man sig minska sjukfrånvaron och spara kostnader i form av lägre sjuktal. Konsekvensen blir en likriktning av dem som rekryteras och att personer med andra synsätt och erfarenheter exkluderas.
På Anders arbetsplats är de flesta engagerade i poängräknandet och deklarerar livfullt hur mycket de motionerat. Själv har han valt att avstå och är beredd på att det kan få konsekvenser.
- Om det visar sig att avdelningen inte kommer upp i den nivå som krävs för bonus kan det nog bli en del diskussioner om att det är någon som har dragit ner. Men jag är en stabil person, så mig rår de inte på, säger han.
- En del har en familjesituation som gör det omöjligt att delta och det är inte säkert att arbetskamraterna har förståelse för det. Det går att göra livet surt för en person som profilerar sig med att inte ställa upp på den här typen av aktiviteter.
Anders känner en viss oro för vad arbetsgivaren kan använda uppgifterna till - kanske bakas de in i nästa lönesättning eller vänds emot någon som företaget vill få bort?
- Integritet är otroligt viktigt för mig. De här handlingarna borde avidentifieras och sedan förstöras, men i stället sker redovisningarna öppet. Företaget kan utläsa ganska mycket av dem, till exempel att en del personer inte varit så engagerade på måndagar, säger Anders.
- Ska man ge bonus för vad folk gör på sin fritid kan jag tycka att det också borde gynna personer som övar sitt intellekt genom att läsa böcker eller se på film - är det inte viktigt att man har ett skarpt intellekt i sitt jobb?
Fotnot: Anders heter egentligen något annat.
Läs hela reportaget i Kollega, nr 1, 2012.
Detta framkommer av en undersökning som Kollega har låtit göra. Hela undersökningen hittar här ovan.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.
I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.
En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.
Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.
Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.
Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.
I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.
Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.
Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.
Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.
I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.
AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.
Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.
– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.
Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.
Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.
– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.
– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.