Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Frikostigt företag får friskare anställda

Företag som satsar på friskvård och hälsa får ökad produktivitet och lägre sjukfrånvaro. Trots det är många arbetsgivare snåla med friskvårdsbidrag -betydligt snålare än vad skatteverket tillåter.<br />
Publicerad
Ett företag blir effektivare och mer välmående om arbetskraften mår bra, visar en studie vid Karolinska institutet.
Ju mer ett företag investerar i hälsofrämjande insatser desto bättre blir resultatet och lönsamheten. Friskvård kan vara en bit, men det är också viktigt med riktade punktinsatser till de anställda som befinner sig i riskzonen för dålig hälsa, säger Irene Jensen, professor vid sektionen för personskadeprevention.
Ett sätt att få bukt med ökande ohälsa och förbättra de anställdas arbetsförmåga är alltså att satsa på friskvård. Vanligast är att medarbetarna erbjuds ett friskvårdsbidrag som är skattefritt för den anställde och avdragsgillt för arbetsgivaren.
Det finns ingen beloppsgräns för hur mycket en skattefri motions- eller friskvårdsförmån får kosta. Enligt en dom i regeringsrätten kan ett årskort till en motionsanläggning till gängse pris på orten vara en riktlinje. Bidragets storlek varierar därför från ort till ort, ett årskort för att träna på exempelvis Sats i Stockholm kostar cirka 6 000 kronor per år.
Enligt Skatteverkets regler är det endast motion av "enklare slag" som är skattefri. Det gäller till exempel gymnastik, styrketräning, racketsporter och bowling samt lagidrotter som fotboll och handboll. Sporter som kräver dyrare utrustning, som golf, segling, ridning och utförsåkning, godkänns däremot inte av Skatteverket. Startavgifter till motionslopp som exempelvis Tjejmilen och Vasaloppet är inte heller skattebefriade, såvida arbetsplatsen inte anmäler ett helt lag.
Friskvårdsbegreppet har vidgats på senare år och anses numera inte bara vara kost och motion, utan också mental träning, massage, stresshantering och kostrådgivning. Skatteverket godkänner även motionsdans, spinning och alternativa motionsformer som taichi och qigong.
Enligt skattereglerna måste friskvårdsförmånen rikta sig till samtliga anställda oavsett anställningsform, det vill säga även korttidsanställda och vikarier.
Trots skattelättnaderna och de positiva effekterna ger långt ifrån alla företag friskvårdsbidrag. Enligt en hälsoenkät som Statens folkhälsoinstitut gjort angav 64 procent av männen och 73 procent av kvinnorna att de hade en arbetsgivare som på något sätt stödde fysisk aktivitet. Andelen var något större bland personer i tjänstemannayrken.
En rundringning som Lön&jobb har gjort visar att det är stor skillnad på hur frikostiga arbetsgivarna är med friskvårdsbidragen. Nivåerna ligger i de flesta fall mellan 500 och 2 000 kronor per år, det vill säga betydligt lägre än de summor som Skatteverket numera beviljar. Det är ovanligt att de anställda tillåts träna på arbetstid, däremot sponsrar företagen ofta medarbetarnas idrottsföreningar och hälsoprojekt eller erbjuder fri träning i en egen motionsanläggning.




Så gör vi:

Revisionsfirman Öhrlings PricewaterhouseCoopers har ett friskvårdsbidrag på 1 500 kronor per år. Företaget sponsrar bland annat enskilda motionslopp och korplag.
- Vi har många unga medarbetare som har en kultur att träna. Den stora utmaningen är att få igång de som inte är så träningsvana. I Stockholm har vi nyligen startat en Viktväktargrupp med 20 deltagare, säger Christina Thomsson på Human resources.
- Jag är övertygad om att det lönar sig att satsa på friskvård, den som motionerar orkar mer. Vi har inte gjort någon undersökning men vi har låga sjuktal och ligger bra till i jämförelse med andra stora tjänsteföretag.

Logistikföretaget DHL erbjuder sina medarbetare två olika friskvårdsbidrag till ett sammanlagt värde av 2 400 kronor per år.
Totalt kan man få 1 200 kronor i bidrag för till exempel träningskort, kostrådgivning och rökavvänjning. Samt 1 200 kronor för massage eller naprapati, berättar friskvårdsansvarig Pia Ortman.
Under en treårsperiod kommer samtliga medarbetare dessutom att få göra en balansprofil där man under seminarier och individuella möten tar upp frågor som kost, stress och arbete. Vi vill ge inspiration och motivation och har fått mycket bra respons på den satsningen.

Ikeas bolag i Älmhult har inget friskvårdsbidrag, däremot ett aktivitetshus som de anställda får nyttja utan kostnad.
- Det är upp till varje Ikeabolag att bestämma vilken väg man vill gå. Här i Älmhult har vi ett stort aktivitetshus som vi plöjer in ett antal miljoner i varje år. Där finns idrottshallar, samlingslokaler, bilverkstad och hobbyverksamhet som keramik, video och data. Våra medarbetare kan också gå på after work-sammankomster med föredrag, musik och stand up comedy, säger Ingmar Hallberg, ansvarig för Ikea Human resources.
På tre av våra bolag i Älmhult får de anställda träna en timme på arbetstid per vecka under förutsättning att de motionerar en timme på sin fritid. Det har varit ett väldigt stort intresse. Jag är övertygad om att det är lönsamt och nödvändigt för Ikeas överlevnad att satsa på friskvård.



Inom SAS får koncernens olika bolag själva bestämma om man ska ha friskvårdsbidrag eller inte. Bolaget SAS Sverige har till exempel ett friskvårdsbidrag på 700 kronor per år.


SAS tog bort friskvårdsbidraget för några år sedan, som en del av koncernens kostnadsöversyn.. Det ansågs att bidraget vände sig till de som redan var frälsta. Sedan dess har en del bolag återinfört det medan andra har valt andra metoder inom friskvård och hälsa, säger Maud Petri Rådström på SAS Corporate Human Resources.
Samtliga SAS-medarbetare har tillgång till flygbolagets friskvårdsanläggning i Frösundavik.



På Svenska gymnastikförbundet får de anställda välja mellan att träna en timme i veckan på arbetstid eller ett friskvårdsbidrag på 1 200 kronor per år.


- Att träna på arbetstid är något vi förhandlade oss till genom facket för cirka tio år sedan, friskvårdsbidraget infördes förra hösten. Jag uppskattar att ungefär hälften av personalen utnyttjar någon av möjligheterna, säger Siv Johansson, koordinator på förbundet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.