Hon är skådespelerska från början, men har arbetat i 22 år som kostymdesigner på SVT. Genom att ta fram kläder till TV-serier från Hem till byn till Hammarkullen har hon utvecklat en stor känslighet för de omedelbara intryck människor ger. Idag föreläser hon om just första intrycket, och coachar människor i framförandeteknik.
- Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck, är jett gammalt talesätt. Enligt litteraturen i ämnet tar det mellan tre och 20 sekunder, så har vi skapat oss en sanning om en människa vi aldrig sett förut. Och det tar väldigt lång tid att ändra den där sanningen.
Enligt amerikansk forskning står det visuella för omkring 50 procent av det första intrycket.
-Frisyr, kroppsform, haltande gång ...förtydligar Carina Ahrle.
-Man tar in allt det där och tolkar: Gu' vad hon var sminkad - hon är nog en sådan där, han går alltid i fula slipsar - måste vara urtråkig.
-Kroppsspråk och hållning är jätteviktigt. Om någon petar sig i håret eller tar på och av glasögonen - vad säger det?
-Och kläder säger mycket: Jaha, Palestinasjal - då vet jag precis. Man har ju sina fördomar. En liten nål där det står KAK. Eller en piercing ...
En stor del av intrycket, men inte lika mycket som det visuella, baseras på rösten.
- Ett skorrande "r", hm ... är det Blekinge ... nej, det kan vara Halmstad ... Är det någon som pratar väldigt fiiint eller någon som sluddrar? Sånt gör vi status av. Oj vad fort människan pratar! Eller långsamt. Är det en pipig, mörk eller raspig röst? Och själva känslan i rösten: Är den lugn och vacker, eller skrikig? Allt lägger man till personen som man skapar sig en bild av.
Bara en liten del baseras på vad man faktiskt säger.
- Vi lyssnar alltså inte på varandra i början. Därför är det ingen idé att säga något viktigt den första stunden, vare sig i ett anförande eller om man möts två och två. För vi är fullt upptagna med att tänka: Vilka lustiga glasögon, varför köpte hon de där?
Inom filmen finns det ett gammalt trick där man använder första scenen för att riktigt understryka vissa egenskaper hos en karaktär. Man kan låta dem peppra sitt språk med svaveldoftande svordomar eller prata med så bred dialekt att de knappt går att förstå. Sedan kan de få prata ganska normalt resten av filmen, utan att vi som tittare ens märker det - för då är egenskaperna redan etablerade i vårt medvetande.
- Samma mekanism kan du själv ha användning av i arbetslivet när du träffar någon för första gången. Vilka av alla dina egenskaper du väljer att plocka fram under de där avgörande sekunderna kan ha stor inverkan på hur du blir bemött.

Vad ger du själv för första intryck? Har du några egenheter i ditt utseende, tal eller kroppsspråk som gör att du kan uppfattas på ett annat sätt än du tänkt dig? Kanske kan Carina Ahrles fyra (ganska överdrivna) damer här intill ge några aha-upplevelser ...