Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Företagens värderingar inte chefernas

De allra flesta företag och organisationer har "gemen­samma värderingar", men de är oftast dåligt förankrade och genomsyrar inte arbetet. Majoriteten av cheferna delar inte själva värderingarna.
Dag Bremberg Publicerad
Av cheferna i Positions läsarpanel svarar 81 procent att det på deras arbetsplatser finns fastställda värderingar som ska vara styrande för alla anställda.

Av dessa tror 81 procent att de allra flesta känner till värderingarna och ungefär lika många uppger att de finns i ett dokument som är tillgängligt för alla.

Men endast en tredjedel uppger att "värderingarna tagits fram genom diskussioner där alla varit delaktiga". Lika många svarar "nej", och lika stor andel svarar att diskussionerna kommit först "efter att ett dokument presenterats".

Trots att förankringen av värderingarna i de flesta fall är bristfällig så tycks företagsledningarna ofta hänvisa till dem. Det uppger två av tre i panelen.

Värderingarna ska genomsyra allas arbete, men färre än hälften anser att det fungerar.

Ännu färre har uppfattningen att "företaget följer värderingarna": Bara en av fyra tror det, medan hälften hoppas att företaget "oftast" gör det. En förklaring till oklarheterna kan finnas i svaren på följande fråga:
"Finns det möjlighet att göra olika tolkningar av värderingarna?"
Nästan hälften, 45 procent, svarar ja, och 19 procent vet inte.
Endast 9 procent har egna värderingar som de skrivit ner, men 84 procent svarar "jag vet ungefär vad jag står för". De som "inte tänkt i de banorna" utgör 7 procent.

De allra flesta tror sig veta "ganska väl" vad de siktar mot och vad de vill uppnå, men bara en av tio har faktiskt formulerat en vision eller egna mål. Fler av de yngre cheferna har skrivit ner sina mål.

Av de som reflekterat över de personliga värderingarna svarar färre än hälften att de "stämmer väl med företagets/arbetsgivarens". De flesta väljer alternativet "hyfsat".

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.