Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ford mest naturliga köpare av Saab

Sedan en av GM:s storägare har förklarat sig vilja sälja Saab har det spekulerats om att kinesiska biltillverkare skulle kunna vara intresserade av att köpa företaget. Men bilindustrianalytiker Matts Carlsson anser att Ford har störst intresse av det.<br />
Publicerad
- Rent hypotetiskt skulle dom stå först på listan eftersom det är väldigt viktigt för Ford och Volvo att Saab finns kvar i Sverige, säger Matts Carlsson.
- Det finns en kritisk massa för hur stor den svenska biltillverkningen måste vara, för att underleverantörerna ska finnas kvar, att en fortsatt satsning på högskoleutbildning görs och för hela batteriet av satsningar på infrastrukturen. Om Saab läggs ned skulle Ford och Volvo drabbas hårt.
Enligt uppgifter i media har både General Motors, GM, och Ford så stora ekonomiska problem att de riskerar att gå i konkurs. Nyligen sa också en av GM:s storägare att han vill sälja Saab.
Uppgifterna har resulterat i försäljningsspekulationer som avfärdats av både ledningen och facken i Trollhättan, men kineserna har ändå förts fram som en tänkbar köpare av Saab.
Matts Carlsson är av annan uppfattning.
- Den kinesiska bilindustrin har ännu inte kommit så långt att man är ute efter ett litet nischmärke. Man bygger nu i första hand upp en inhemsk industri och är då mest intresserad av stora volymbilar för de stora kundgrupperna på hemmaplan.
De som efter Ford skulle ha ett störst intresse av att köpa Saab är japanerna, anser Matts Carlsson.
- Den japanska bilindustrin skulle behöva fler västeuropeiska allianser och bredda sig i både USA och Europa. Om man köpte Saab skulle man få konkurrensfördelar som man inte har idag och dra nytta av den marknadsposition och annat som Saab har. Exempelvis Mazda, som saknar europeiskt varumärke, skulle kunna resonera så, säger Matts Carlsson.

ANITA TÄPP

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.