Kollega frågade i juni i år om medlemmarna kan tänka sig att tillfälligt försämra sina villkor för att företagen de jobbar på ska klara krisen och slippa uppsägningar. Bara 15 procent svarar att de inte vill gå med på till exempel uppskjuten lönehöjning, indragen bonus/vinstdelning eller att gå ned i arbetstid med motsvarande lönesänkning. Bland tjänstemännen över 52 är det fler, 20 procent, som inte kan tänka sig försämringar.
Vid en liknande undersökning i februari svarade 24 procent av de nästan 1 200 svarande att de kunde tänka sig att gå ned i arbetstid och därmed sänka sin lön under en viss tid. Sedan dess har de lokala krisavtalen med uppgörelser av det slaget blivit vanligare, vilket kanske kan förklara att andelen som i juni kunde tänka sig samma lösning hade ökat med 11 procentenheter, till 35 procent.
Ännu fler, 58 procent, skulle kunna gå med på att skjuta upp löneökningar, förutsatt att de betalas ut retroaktivt. Nästan var tredje medlem kan också leva med att förmåner, som rikskuponger och motionsbidrag, dras in.
Svaren tyder på att tjänstemännen kan göra stora uppoffringar för att företaget ska slippa säga upp och klara krisen. 17 procent av de svarande har också gjort det. Vanligast är uppskjuten lönehöjning, men också indragen bonus/vinstdelning, indragna förmåner och sänkt arbetstid och lön förekommer.
I Västsverige är uppskjuten lön den vanligaste krisåtgärden, medan det i Stockholm oftare handlar om indragen bonus/vinstdelning. I Sydsverige dominerar indragna förmåner tillsammans med fryst lön och minskad arbetstid.
