De offentliga utgifterna för svensk högskola är 40 miljarder per år. Till största delen är det välanvända resurser, men det finns också en del oroande tendenser, skriver Per Sonnerby, i sin rapport "Lärda för livet" om effektiviteten i svensk högskoleutbildning.
Dagens svenska studenter befinner sig längre i utbildning än studenter för ett par decennier sedan. Under 1990-talet förlängdes många utbildningar med ett år. Stora yrkesprogram så som sjuksköterske- och högskoleingenjörsutbildningar gick från tv till tre år. På de generella utbildningarna blev fyraårig normalstudietid och magisterexamen norm istället för treårig normalstudietid och kandidatexamen.
Enligt Högskoleverket har dagens studenter också sämre förkunskaper än tidigare generationer. Det gäller främst kärnämneskunskaper så som förmåga till matematiska och logiska resonemang, liksom läsförståelse.
För att råda bot på den svaga genomströmningen i utbildningarna och bristen på förkunskaper bland studenterna presenterar Per Sonnerby ett par konkreta förslag för att öka högskolans effektivitet. Till att börja med anser han att studietakten bör höjas. I dag lägger medianstudenten inom samhällsvetenskap och humaniora cirka 25 timmar i veckan på sina studier. Riktmärket bör vara arbetslivets 40-timmarsvecka. Vidare anser han att kandidatexamen och tre års studier ska vara normen och masterprogrammen bör vara kopplade till efterfrågan på arbetsmarknaden
Slutligen föreslår Per Sonnerby att en delegation ska inrättats för att stärka samarbetet mellan gymnasiet och högskolan så att fler studenter blir förberedda för högre studier. Högskolorna ska också få ett ansvar för att följa upp hur deras studenter lyckas på arbetsmarknaden för att informera blivande studenter om resultaten.
