Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fler fastnar i studierna

Sedan 1990-talet har andelen unga som studerar på högskolan fördubblats. Bland Sveriges befolkning har 40 procent en högre utbildning. Samtidigt visar siffror att många studenter blir kvar på högskolan några år för länge och har dålig anknytning till arbetsmarknaden.
Lina Björk, Lina Jonsson Publicerad

De offentliga utgifterna för svensk högskola är 40 miljarder per år. Till största delen är det välanvända resurser, men det finns också en del oroande tendenser, skriver Per Sonnerby, i sin rapport "Lärda för livet" om effektiviteten i svensk högskoleutbildning.

Dagens svenska studenter befinner sig längre i utbildning än studenter för ett par decennier sedan. Under 1990-talet förlängdes många utbildningar med ett år. Stora yrkesprogram så som sjuksköterske- och högskoleingenjörsutbildningar gick från tv till tre år. På de generella utbildningarna blev fyraårig normalstudietid och magisterexamen norm istället för treårig normalstudietid och kandidatexamen.

Enligt Högskoleverket har dagens studenter också sämre förkunskaper än tidigare generationer. Det gäller främst kärnämneskunskaper så som förmåga till matematiska och logiska resonemang, liksom läsförståelse.

För att råda bot på den svaga genomströmningen i utbildningarna och bristen på förkunskaper bland studenterna presenterar Per Sonnerby ett par konkreta förslag för att öka högskolans effektivitet. Till att börja med anser han att studietakten bör höjas. I dag lägger medianstudenten inom samhällsvetenskap och humaniora cirka 25 timmar i veckan på sina studier. Riktmärket bör vara arbetslivets 40-timmarsvecka. Vidare anser han att kandidatexamen och tre års studier ska vara normen och masterprogrammen bör vara kopplade till efterfrågan på arbetsmarknaden


Slutligen föreslår Per Sonnerby att en delegation ska inrättats för att stärka samarbetet mellan gymnasiet och högskolan så att fler studenter blir förberedda för högre studier. Högskolorna ska också få ett ansvar för att följa upp hur deras studenter lyckas på arbetsmarknaden för att informera blivande studenter om resultaten.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.