Birgitta Nyström är ombudsman och regionalt arbetsmiljöombud i Unionen region Dalarna. Hon förstår om en illa behandlad person inte vill bråka för att kanske hamna i dålig dager. Men samtidigt, om den anställda inte protesterar, betyder det att han eller hon accepterar läget.

Skulle sedan den person som farit illa bli uppsagd är det inte konstigt om han eller hon vill hämnas och få upprättelse till varje pris. Men upprättelse får man aldrig. Birgitta Nyströms råd är att lägga det gamla bakom sig och använda energin till att hela sig själv, söka annat jobb och tänka över vad man vill göra.

- Vår roll är att företräda medlemmarna, men har arbetsgivaren saklig grund för en uppsägning kan vi inte förhindra den.  

Facket hävdar alltid turordningsreglerna vid en uppsägning. Det finns två begrepp. Det ena är principen sist in först ut. Det andra är kompetens. Arbetsgivaren får behålla någon som står längst ner på listan, om den personen har en speciell kompetens som företaget behöver och ingen annan som står längre upp på listan har den eller kan lära sig den på hyfsad tid.

Hyfsad tid kan innebära ett par månader, kanske ett halvår. Det är individuellt. Man ska kunna lära sig arbetsuppgifterna på samma tid som en nyanställd skulle få på sig.

- Det räcker om en person med längre anställningstid har tillräckliga kvalifikationer. "Vi vill behålla henne för hon är bäst" duger inte som argument.

Fler individer far illa nu än förr.

- I dag handlar det mycket mer om känslor, psykosociala frågor. Ofta är det som hänt en tragedi för en enskild. Förr var man mer ett kollektiv, man ringde om en gemensam fråga. "Här har vi dåliga löner, min kamrat tjänar si och så, är inte det för lite?" Det skulle vara rättvist. I dag är många tysta om sina löner. "Jag ska visa mig bäst, jag struntar i hur det går för mina arbetskamrater."

Birgitta Nyström begriper inte varför så många arbetsgivare inte förstår att personalvård är en investering.

- De borde ju stå för lite av förståndet. En maskin, den smörjer man och vårdar, för man vet vad som kommer att hända annars. Men den lilla människan bryr man sig inte om.

Varje vecka ringer medlemmar och gråter eller är arga. De känner sig mobbade, trakasserade, diskriminerade. Även om medlemmen mår så dåligt att han eller hon aldrig vill gå tillbaka till jobbet så är Birgitta Nyströms råd att inte säga upp sig i affekt. Då går personen miste om hjälp från Trygghetsrådet och får vänta längre på sin a-kasseersättning.

Birgitta Nyström brukar fråga: Om problemet blir löst, skulle du vilja vara kvar då? Ibland vill både medlemmen och arbetsgivaren att medlemmen slutar.

- Då händer det att vi kommer överens om en annan lösning.

De ärenden som har ökat mest är uppsägningar. Om man ska försöka hitta något bra med det, så är det, menar Birgitta Nyström, att ingen längre känner en skam över att bli uppsagd.

- Det klassiska förr var när en person fortsatte att gå hemifrån med unikaboxen för att låtsas inför sin familj och sina grannar. Numera när kreti och pleti blir uppsagda, oavsett titlar eller hur duktig man är, så är stämpeln borta. I dag kan man tala öppet om sin arbetslöshet även om det naturligtvis fortfarande är en tragedi för den enskilde.