Paolo Santin, som kom till Uppsala som utbytesstudent för att läsa datavetenskap, snubblade över Trias monter på en jobbmässa i Stockholm och blev övertalad att gå med.
- En hundralapp är ingenting. Bara tidningarna jag får är värda mer, säger han.
Medlemskapet skulle dock komma att visa sig mer värt än gratisprenumerationerna på Kollega och Ny Teknik. Efter att ha gjort arbete på ett företag, blev Paolo Santin erbjuden att jobba kvar, en dag i veckan under ett par månader. Kontrakt skrevs och Paolo jobbade på.
Men lönen uteblev.
- Efter en månad började jag fundera på varför jag inte fått lön, men tänkte att de betalar väl ut lönen i klumpsumma nästa månad. Men sen slutade mitt projektarbete och jag tyckte det började kännas konstigt. Jag försökte ringa flera gånger, men fick aldrig något besked.
Till slut blev han uppmanad att kontakta facket och det tog skruv. Ombudsmannen Thomas Fahrenholz skickade ett mejl till arbetsgivaren och dagen efter fick Paolo sina pengar, inklusive semesterersättning.
- Ombudsmannen sa att man aldrig ska vänta för länge när det gäller lön. Visst har vi fackföreningar i Italien också, men det hade aldrig gått så fort och smidigt där. Om man klagar, förlorar man jobbet. Jag hade nog fortfarande väntat på mina pengar där, säger Paolo Santin, som tog examen för två veckor sedan och nu söker fast jobb.
- Jag kommer nog att gå med i facket, även om det kostar mer. Det finns många skäl, till exempel kommer jag att få hjälp att redigera mitt cv så det ser bra ut.