Den sista mars i år fanns 3 135 klubbar och 32 189 förtroendevalda inom Unionen. Det betyder att klubbarna minskat med ett par hundra, medan de förtroendevalda blivit 3 000 färre, sedan förbundet bildades den 1 januari 2008.

Även arbetsplatsombuden har minskat med ett par hundra, i dag har 4019 medlemmar det uppdraget. Men när det gäller klubbarna tycks ändå den nedåtgående spiralen ha stoppats, då de varit ungefär lika många i snart ett och ett halvt år.

I en undersökning bland 500 förtroendevalda uppger drygt hälften att de lägger ned upp till en timme i veckan på att utföra uppdraget medan en fjärdedel svarar att de ägnar två till tre timmar i veckan åt det.

- Jag tycker de här siffrorna säger oerhört mycket. För om de lägger noll till en timme per vecka på sitt fackliga uppdrag och vi samtidigt har en förhoppning om att de då ska hinna träffa medlemmar, förhandla, informera, stödja och mycket annat så måste det vara tungt att vara förtroendevald när man vet att man samtidigt måste sköta sitt vanliga jobb, som ingen annan gör åt en, säger Johan Robertson på Unionens sektion för förtroendevalda.

-Sedan är det troligt att det finns ett stort mörkertal här. För när vi träffar förtroendevalda så berättar många att de måste utföra sitt uppdrag på fritiden. Det är ju bara tre procent av i undersökningen som är heltidsfackliga.  Det är oftast inte så att chefen gått in och sagt att de inte får utföra sitt uppdrag på jobbet utan att de har så mycket press på sig när det gäller de ordinarie arbetsuppgifterna.

 Vad gör Unionen åt det?

- Det är klart det här skulle kunna bli en stor förbundsfråga. Men i varje fall där det finns klubbar så är de ju suveräna på det viset att klubben äger frågan och själv avgör hur mycket strid man vill ta utifrån bestämmelserna i förtroendemannalagen. Och då är det ju svårt för Unionen att gå in och säga att de förtroendevalda måste få mer tid till sitt uppdrag och mindre att göra när det gäller det vanliga jobbet.

- Kanske borde förbundet i stället dra ner på förväntningarna och satsa på att ge de förtroendevalda mer stöd. Annars är risken stor för att ingen vill ta på sig uppdraget. Och det är ju inte meningen att vi ska bränna ut de förtroendevalda.

Men den undersökning som förbundet kontinuerligt gör bland de förtroendevalda visar ändå på en positiv utveckling vad gäller hur man upplever sitt uppdrag. Nu uppger nästan fyra av tio att de är nöjda, medan en av tio är missnöjda, med sitt fackliga arbete.

Varför det blivit så vet Johan Robertson inte.

- Men vi har tidigare sett att där man är nöjd så har det funnits ett engagemang bland medlemmarna liksom att man upplevt sig få ett bra stöd från regionkontoret och förbundskontoret.  Och omvänt där man inte varit nöjd.

- Men jag tycker inte det räcker med att färre än 40 procent av de förtroendevalda är nöjda. Vi har inte satt upp ett mål än men personligen tycker jag att i alla fall mellan 50 och 60 procent måste vara det. För om vi har nöjda förtroendevalda så har vi också fler nöjda medlemmar.

Vad gör förbundet för att fler förtroendevalda ska må bättre i sin roll?

- Enligt en strategi som nyligen klubbades av förbundsstyrelsen jobbar vi nu för att kunna hjälpa de förtroendevalda att utvecklas i sin roll och då handlar det både om stöd, utbildning och rollen på arbetsplatsen. Och det här betyder att både vi och regionkontoren nu kommer att ha mer fokus på de förtroendevalda på olika sätt, och då är en av målsättningarna att fler förtroendevalda ska känna sig säkra och trygga i sin roll. Och då tror jag också fler kommer att bli nöjda, säger Johan Robertson.

Medelåldern bland Unionens förtroendevalda ligger på 47,6 år.