Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Färre men fler nöjda fackombud

Antalet förtroendevalda inom Unionen fortsätter att minska. Men fler än tidigare är ändå nöjda med sitt uppdrag, enligt en undersökning som förbundet har gjort. Samtidigt tycks den nedåtgående trenden vad gäller antalet klubbar ha stannat upp.
Anita Täpp Publicerad 11 maj 2012, kl 12:10

Den sista mars i år fanns 3 135 klubbar och 32 189 förtroendevalda inom Unionen. Det betyder att klubbarna minskat med ett par hundra, medan de förtroendevalda blivit 3 000 färre, sedan förbundet bildades den 1 januari 2008.

Även arbetsplatsombuden har minskat med ett par hundra, i dag har 4019 medlemmar det uppdraget. Men när det gäller klubbarna tycks ändå den nedåtgående spiralen ha stoppats, då de varit ungefär lika många i snart ett och ett halvt år.

I en undersökning bland 500 förtroendevalda uppger drygt hälften att de lägger ned upp till en timme i veckan på att utföra uppdraget medan en fjärdedel svarar att de ägnar två till tre timmar i veckan åt det.

- Jag tycker de här siffrorna säger oerhört mycket. För om de lägger noll till en timme per vecka på sitt fackliga uppdrag och vi samtidigt har en förhoppning om att de då ska hinna träffa medlemmar, förhandla, informera, stödja och mycket annat så måste det vara tungt att vara förtroendevald när man vet att man samtidigt måste sköta sitt vanliga jobb, som ingen annan gör åt en, säger Johan Robertson på Unionens sektion för förtroendevalda.

-Sedan är det troligt att det finns ett stort mörkertal här. För när vi träffar förtroendevalda så berättar många att de måste utföra sitt uppdrag på fritiden. Det är ju bara tre procent av i undersökningen som är heltidsfackliga.  Det är oftast inte så att chefen gått in och sagt att de inte får utföra sitt uppdrag på jobbet utan att de har så mycket press på sig när det gäller de ordinarie arbetsuppgifterna.

 Vad gör Unionen åt det?

- Det är klart det här skulle kunna bli en stor förbundsfråga. Men i varje fall där det finns klubbar så är de ju suveräna på det viset att klubben äger frågan och själv avgör hur mycket strid man vill ta utifrån bestämmelserna i förtroendemannalagen. Och då är det ju svårt för Unionen att gå in och säga att de förtroendevalda måste få mer tid till sitt uppdrag och mindre att göra när det gäller det vanliga jobbet.

- Kanske borde förbundet i stället dra ner på förväntningarna och satsa på att ge de förtroendevalda mer stöd. Annars är risken stor för att ingen vill ta på sig uppdraget. Och det är ju inte meningen att vi ska bränna ut de förtroendevalda.

Men den undersökning som förbundet kontinuerligt gör bland de förtroendevalda visar ändå på en positiv utveckling vad gäller hur man upplever sitt uppdrag. Nu uppger nästan fyra av tio att de är nöjda, medan en av tio är missnöjda, med sitt fackliga arbete.

Varför det blivit så vet Johan Robertson inte.

- Men vi har tidigare sett att där man är nöjd så har det funnits ett engagemang bland medlemmarna liksom att man upplevt sig få ett bra stöd från regionkontoret och förbundskontoret.  Och omvänt där man inte varit nöjd.

- Men jag tycker inte det räcker med att färre än 40 procent av de förtroendevalda är nöjda. Vi har inte satt upp ett mål än men personligen tycker jag att i alla fall mellan 50 och 60 procent måste vara det. För om vi har nöjda förtroendevalda så har vi också fler nöjda medlemmar.

Vad gör förbundet för att fler förtroendevalda ska må bättre i sin roll?

- Enligt en strategi som nyligen klubbades av förbundsstyrelsen jobbar vi nu för att kunna hjälpa de förtroendevalda att utvecklas i sin roll och då handlar det både om stöd, utbildning och rollen på arbetsplatsen. Och det här betyder att både vi och regionkontoren nu kommer att ha mer fokus på de förtroendevalda på olika sätt, och då är en av målsättningarna att fler förtroendevalda ska känna sig säkra och trygga i sin roll. Och då tror jag också fler kommer att bli nöjda, säger Johan Robertson.

Medelåldern bland Unionens förtroendevalda ligger på 47,6 år.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.