- Det är ett jätteintressant projekt eftersom ett tjänstemannafack och ett LO-fack ska samarbeta och både Livsmedelsarbetareförbundet och Unionen är besjälade av det här, säger Ulla-Maria Jonsson, projektledare på Unionen.
Projektet drar igång i morgon då företrädare för förbunden centralt möter regionala ombudsmän och fackliga rådgivare, för att gå igenom de regionala företrädarnas roll och undersöka vilket stöd de behöver.
- Elva företag är redan kontaktade. Det är meningen att ett antal personer på regional nivå ska fungera som bollplank och stöd åt företagen, säger Ulla-Maria Jonsson.
2005 beslöt Sif att satsa 15 miljoner kronor på ett lönekartläggningsprojekt under två år.
2007, när inte alla pengarna gått åt, bestämde förbundet att projektet får fortsätta.
Hur man lyckats med målet att få bort de osakliga löneskillnaderna är svårt att mäta, enligt Ulla-Karin Jonsson.
- Ett mål har varit att det syns att vi jobbar med det här, vilket mätningar visat att vi lyckats med. Ett annat har varit att det ska finnas kunskap om lönekartläggningar inom hela förbundet, vilket det gör i dag. Det har funnits ett otroligt behov av utbildning, vilket tagit mycket av vår tid.
- Hur många lönekartläggningar projektet resulterat i vet vi inte. Men arbetet med dem tar mycket längre tid än man tror.
För drygt ett år sedan inledde JämO den så kallade Miljongranskningen, som omfattar 1 246 arbetsgivare med totalt en miljon arbetstagare.
Sedan 380 arbetsgivare granskats konstaterade JämO att knappt var tionde företag kunde redovisa lönekartläggningar som levde upp till lagens krav, utan att behöva göra kompletteringar.
Varför är det så svårt att få till fler lönekartläggningar?
- Ett skäl är att företagens organisationer är för täta, att det inte finns tillräckligt med resurser på personalsidan och kanske inte heller hos facken. Många företag tycker också att det här kostar för mycket pengar och tid, säger Ulla-Maria Jonsson.
- Sedan finns det också företag som inte vill ge facket insyn, som vill kunna fortsätta styra och ställa med lönerna själva.
Hur ska man komma man tillrätta med det?
- De lokala facken måste bli tuffare, och begära förhandling. Då kan inte arbetsgivaren komma undan. Sedan finns det ju påtryckningsmedel, som jämställdhetsnämnden. Men det är inte heller alltid som facken samverkar, då de inte alltid har samma intresse av det här, säger Ulla-Maria Jonsson.
På de elva företag som nu ska få hjälp med lönekartläggningarna finns sammanlagt 2 000 anställda, varav 600 är medlemmar i Unionen.
Fakta
Om de osakliga löneskillnaderna:
Enligt uppgift från JämO tjänar nu kvinnor 94 procent av vad männen gör. De 6 procent som återstår beror på osakliga löneskillnader och skillnad i befattning.
Hur det ser ut bland Unionens medlemmar är ännu oklart. Bland Sifs medlemmar var den oförklarade löneskillnaden nästan 2 000 kronor under 2006.
Arbetsgivarens ansvar:
Sedan 1994 har alla arbetsgivare enligt lag varit skyldiga att göra en lönekartläggning varje år, med syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader beroende på kön.
En arbetsgivare med minst tio anställda ska också upprätta en handlingsplan för jämställda löner varje år.
Mer att läsa finns på JämO:s hemsida
Om arbetsgivaren vägrar göra en lönekartläggning:
En lokal tvist om lönekartläggningsprocessen kan tas vidare till central förhandling och sedan jämställdhetsnämnden för ett vitesföreläggande.
Om parterna är oense om hur lönerna för enskilda eller grupper blir kan tvisten drivas till central förhandling och Arbetsdomstolen.
