Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fackligt samarbete för jämställda löner

Nu inleder Unionen och Livs ett samarbete för att få igång lönekartläggningar på elva företag runt om i landet.
Anita Täpp Publicerad

- Det är ett jätteintressant projekt eftersom ett tjänstemannafack och ett LO-fack ska samarbeta och både Livsmedelsarbetareförbundet och Unionen är besjälade av det här, säger Ulla-Maria Jonsson, projektledare på Unionen.

Projektet drar igång i morgon då företrädare för förbunden centralt möter regionala ombudsmän och fackliga rådgivare, för att gå igenom de regionala företrädarnas roll och undersöka vilket stöd de behöver.

- Elva företag är redan kontaktade. Det är meningen att ett antal personer på regional nivå ska fungera som bollplank och stöd åt företagen, säger Ulla-Maria Jonsson.

2005 beslöt Sif att satsa 15 miljoner kronor på ett lönekartläggningsprojekt under två år.

2007, när inte alla pengarna gått åt, bestämde förbundet att projektet får fortsätta.

Hur man lyckats med målet att få bort de osakliga löneskillnaderna är svårt att mäta, enligt Ulla-Karin Jonsson.

- Ett mål har varit att det syns att vi jobbar med det här, vilket mätningar visat att vi lyckats med. Ett annat har varit att det ska finnas kunskap om lönekartläggningar inom hela förbundet, vilket det gör i dag. Det har funnits ett otroligt behov av utbildning, vilket tagit mycket av vår tid.

- Hur många lönekartläggningar projektet resulterat i vet vi inte. Men arbetet med dem tar mycket längre tid än man tror.

För drygt ett år sedan inledde JämO den så kallade Miljongranskningen, som omfattar 1 246 arbetsgivare med totalt en miljon arbetstagare.

Sedan 380 arbetsgivare granskats konstaterade JämO att knappt var tionde företag kunde redovisa lönekartläggningar som levde upp till lagens krav, utan att behöva göra kompletteringar.

Varför är det så svårt att få till fler lönekartläggningar?
- Ett skäl är att företagens organisationer är för täta, att det inte finns tillräckligt med resurser på personalsidan och kanske inte heller hos facken. Många företag tycker också att det här kostar för mycket pengar och tid, säger Ulla-Maria Jonsson.

- Sedan finns det också företag som inte vill ge facket insyn, som vill kunna fortsätta styra och ställa med lönerna själva.

Hur ska man komma man tillrätta med det?
- De lokala facken måste bli tuffare, och begära förhandling. Då kan inte arbetsgivaren komma undan. Sedan finns det ju påtryckningsmedel, som jämställdhetsnämnden. Men det är inte heller alltid som facken samverkar, då de inte alltid har samma intresse av det här, säger Ulla-Maria Jonsson.

På de elva företag som nu ska få hjälp med lönekartläggningarna finns sammanlagt 2 000 anställda, varav 600 är medlemmar i Unionen.

Fakta

Om de osakliga löneskillnaderna:
Enligt uppgift från JämO tjänar nu kvinnor 94 procent av vad männen gör. De 6 procent som återstår beror på osakliga löneskillnader och skillnad i befattning.
Hur det ser ut bland Unionens medlemmar är ännu oklart. Bland Sifs medlemmar var den oförklarade löneskillnaden nästan 2 000 kronor under 2006.

Arbetsgivarens ansvar:
Sedan 1994 har alla arbetsgivare enligt lag varit skyldiga att göra en lönekartläggning varje år, med syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader beroende på kön.
En arbetsgivare med minst tio anställda ska också upprätta en handlingsplan för jämställda löner varje år.
Mer att läsa finns på JämO:s hemsida

Om arbetsgivaren vägrar göra en lönekartläggning:
En lokal tvist om lönekartläggningsprocessen kan tas vidare till central förhandling och sedan jämställdhetsnämnden för ett vitesföreläggande.
Om parterna är oense om hur lönerna för enskilda eller grupper blir kan tvisten drivas till central förhandling och Arbetsdomstolen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.