Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fackligt möte i Paris om riskkapitalism

Ett 40-tal fackliga representanter från OECD-länderna träffades i fredags i Paris för att diskutera hur facket ska möta de utmaningar som ökad riskkapitalism och hedgefonder innebär.
Publicerad
Finansiella verksamheter får allt större betydelse för ekonomin. Enligt TUAC, som är OECD:s fackliga råd och de som tagit initiativ till mötet, kan riskkapitalbolagens fokus på stora, kortsiktiga vinster innebära lönesänkningar och sämre anställningsvillkor för de anställda.
Ett annat potentiellt problem är de ofta oreglerade hedgefonderna, som gör stora och riskabla investeringar.
- Om de gör felinvesteringar kan det få konsekvenser för hela det finansiella systemet. Många pensionsfonder placerar pengar i hedgefonder och det kan innebära en risk, säger Lena Hagman som är chefsekonom på TCO.
Under fredagens möte diskuterade de fackliga representanterna hur TUAC ska hantera frågan om riskkapitalism och hedgefonder.
- Det är början på en diskussion. De är inne på om man ska skapa regler. Alla är inte klara med vad man ska föreslå. Frågan är om man verkligen kan reglera det här, säger Lena Hagman.
Till sommarens G8-möte i Tyskland kommer TUAC föreslå att en arbetsgrupp får i uppdrag att utreda vidare.
- Det här är jätteviktiga frågor. Vi behöver bygga upp en beredskap om tendensen fortsätter med uppköp, nedläggningar och utnyttjande av arbetskraft. Det handlar om hur man ska kunna motverka den negativa kortsiktigheten, säger Lena Hagman.
I Sverige har arbetet kring frågorna inte kommit så långt.
- Vi måste analysera det här för att förstå konsekvenserna på lång sikt. Vad händer till exempel med produktionen, löneutvecklingen och det fackliga inflytandet? Det är väldigt komplexa frågor, säger Lena Hagman.
Hon menar också att det är svårt att få gehör i Sverige.
- De här frågorna har inte ens tagits på allvar bland ekonomer. Men vi behöver analysera hur finansplaceringar påverkar vår reala ekonomi, säger Lena Hagman.

JESSICA DALMAN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.