Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fackligt aktiva vitryssar vittnar om förföljelser

Den vitryska presidenten Lukasjenko för ett utmattningskrig mot de fria fackföreningarna. Mötesförbud, förföljelser och hot är vardag för de fackligt aktiva.<br />
Publicerad 22 oktober 2004, kl 12:00
Den statliga fackföreningen har fyra miljoner medlemmar, de fria förbunden sammanlagt mellan 5 000 och 6 000. Det stora gapet beror på att alla anställda automatiskt ansluts till det statligt kontrollerade fackförbundet.
I veckan som gick fick Stockholm besök av sex representanter för REPAM, den fria fackföreningen för bland annat bilarbetare och elektronikindustrin. De kunde alla berätta om hot, förföljelser och fängslanden av fackligt aktiva.
- Jag känner en man som kidnappades av okända män och misshandlades svårt. Man vet inte vilka de var, men de var inte huliganer eller kriminella. De ville hindra honom i hans fackliga arbete. Han blev uppsagd och har inget nytt jobb. Vi hjälper honom ekonomiskt. Det är inte mycket, men så att han klarar sig, berättar Mikalai Halko.
Medlemsavgifterna betalas kontant för att ingen statlig instans ska kunna spåra dem. Protestmöten får hållas, men bara på undanskymda platser ute i landet eller i storstädernas förorter. Polisen är ständigt närvarande, tar ansiktsbilder och namn på alla inblandade. Informationsblad får delas ut i upplagor om mest 300, däröver är det straffbart.
Trots motståndet fortsätter de fackliga aktivisterna sitt arbete.
- Det är klart att vi inte kan bedriva en omfattande facklig verksamhet. Vi delar ut informationsblad, ger juridisk hjälp och stöttar våra medlemmar. Men vi måste bli fler, säger Mikalai Halko.
I Sverige vill REPAMs utsända lära av den svenska traditionen.
- Det är ett konkret exempel på solidaritet. Vitryska fria fackföreningar har kort historia, vi har nyligen blivit fria från det kommunistiska oket, säger Aliaksandr Serdziukou.
Den fackliga delegationen besökte bland annat Scania, UD, TCO, Sifs förbundsstyrelse och Metall.

LINDA SVENSSON


Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.