I en krönika i det här numret riktas kritik mot Sif för brister i det mediala stödet till de 400 brödsäljare vid Pågen som arbetsgivaren hotade med uppsägning om de inte gick med på sämre löne- och anställningsvillkor.
Krönikören utgår från en artikel i Dagens Nyheter (12/4), där Sifs chefsjurist klargör att lagen om anställningsskydd inte skyddar de individuella villkoren. Eftersom facket inte passar på att under intervjun fördöma arbetsgivarens agerande drar krönikören slutsatsen att läsarna torde bli lika besvikna på Sif som Pågensäljarna. Det är förmodligen en riktig slutsats. Hur rimmar i så fall den läsarreaktionen med Sifs ambition att värva fler medlemmar?
När lagar och avtal godkänner ett arbetsgivarbeteende, som etiskt är klandervärt, uppstår naturligtvis ett fackligt dilemma.
Det som komplicerar situationen är att vissa anställda i de fackliga organisationerna, till exempel jurister och journalister, har en egen yrkesetik att följa för att inte riskera sin trovärdighet. Dessa anställda måste upprätthålla en viss distans i yrkesrollen. De får klargöra och kommentera men inte agitera eller propagera.
Kritiken bör alltså inte riktas mot en jurist för ett besked i en tidningsartikel. Kritiken bör gälla att fackets röst i det här fallet inskränktes till ett besked om vad som är lagligt eller inte. Fackligt stöd är ju mycket mer än juridik, som krönikören hävdar och Sifs chefsjurist håller med om i sin kommentar. Frågan är alltså hur fackets stöd bör se ut i en tvistefråga som den om anställningsvillkoren på Pågen?
Det är en fråga som behöver besvaras om det nya jätteförbund som bildas när HTF och Sif slår sina påsar ihop ska ha framgång och bli det handlingskraftiga fack som efterlyses.
Svaret har minst två dimensioner. För det första måste den lokala fackklubben få den uppbackning som behövs. Det åligger regionala och centrala ombudsmän samt förbundsjurister att sköta den saken. För det andra måste stödet synliggöras i hela organisationen - och i omvärlden - genom opinionsbildande insatser. Här behövs en kraftsamling som saknas i dag.
När en facklig fråga hamnar i medias fokus, i medlemstidningen och i annan press, måste förbundet utnyttja denna exponering, Här krävs samverkan mellan förtroendevalda på olika nivåer, det vill säga de politiskt ansvariga, och fackets professionella kommunikatörer. Ett slags kommandogrupp skulle behöva formeras för både snabba och mer långsiktiga opinionsinsatser. I gruppens beväpning skulle ingå sak- och känsloargument, agitation, retorik, provokationer - allt i syfte att ge trakasserade medlemmar det eldunderstöd de förtjänar.
Den nya medlemstidning som planeras att ersätta HTF:s och Sifs nuvarande tidningar om ett drygt halvår kommer att satsa mer på nyheter, analys, opinionsbildning och debatt. Här ska kommenterande journalistik ur ett fackligt perspektiv kombineras med spännande meningsutbyten mellan arbetslivets ledande företrädare.
BJÖRN ÖIJER
Krönikören utgår från en artikel i Dagens Nyheter (12/4), där Sifs chefsjurist klargör att lagen om anställningsskydd inte skyddar de individuella villkoren. Eftersom facket inte passar på att under intervjun fördöma arbetsgivarens agerande drar krönikören slutsatsen att läsarna torde bli lika besvikna på Sif som Pågensäljarna. Det är förmodligen en riktig slutsats. Hur rimmar i så fall den läsarreaktionen med Sifs ambition att värva fler medlemmar?
När lagar och avtal godkänner ett arbetsgivarbeteende, som etiskt är klandervärt, uppstår naturligtvis ett fackligt dilemma.
Det som komplicerar situationen är att vissa anställda i de fackliga organisationerna, till exempel jurister och journalister, har en egen yrkesetik att följa för att inte riskera sin trovärdighet. Dessa anställda måste upprätthålla en viss distans i yrkesrollen. De får klargöra och kommentera men inte agitera eller propagera.
Kritiken bör alltså inte riktas mot en jurist för ett besked i en tidningsartikel. Kritiken bör gälla att fackets röst i det här fallet inskränktes till ett besked om vad som är lagligt eller inte. Fackligt stöd är ju mycket mer än juridik, som krönikören hävdar och Sifs chefsjurist håller med om i sin kommentar. Frågan är alltså hur fackets stöd bör se ut i en tvistefråga som den om anställningsvillkoren på Pågen?
Det är en fråga som behöver besvaras om det nya jätteförbund som bildas när HTF och Sif slår sina påsar ihop ska ha framgång och bli det handlingskraftiga fack som efterlyses.
Svaret har minst två dimensioner. För det första måste den lokala fackklubben få den uppbackning som behövs. Det åligger regionala och centrala ombudsmän samt förbundsjurister att sköta den saken. För det andra måste stödet synliggöras i hela organisationen - och i omvärlden - genom opinionsbildande insatser. Här behövs en kraftsamling som saknas i dag.
När en facklig fråga hamnar i medias fokus, i medlemstidningen och i annan press, måste förbundet utnyttja denna exponering, Här krävs samverkan mellan förtroendevalda på olika nivåer, det vill säga de politiskt ansvariga, och fackets professionella kommunikatörer. Ett slags kommandogrupp skulle behöva formeras för både snabba och mer långsiktiga opinionsinsatser. I gruppens beväpning skulle ingå sak- och känsloargument, agitation, retorik, provokationer - allt i syfte att ge trakasserade medlemmar det eldunderstöd de förtjänar.
Den nya medlemstidning som planeras att ersätta HTF:s och Sifs nuvarande tidningar om ett drygt halvår kommer att satsa mer på nyheter, analys, opinionsbildning och debatt. Här ska kommenterande journalistik ur ett fackligt perspektiv kombineras med spännande meningsutbyten mellan arbetslivets ledande företrädare.
BJÖRN ÖIJER
