Vid ett seminarium arrangerat av Svenskt Näringsliv på onsdagen framhöll organisationens chefsekonom Stefan Fölster att den svenska löneutvecklingen måste anpassas till den internationella. Annars finns risken att svenska arbetstillfällen flyttas utomlands, där arbetskraften är billigare.
- Det är sånt de säger i alla länder. Det är ett klassiskt argument, säger Mathias Åström på Sifs förhandlingsenhet.
Svenskt Näringslivs egna beräkningar visar att varje procentenhet utöver vad Konjunkturinstitutet räknar med att löneökningarna kommer att bli innebär 100 000 förlorade arbetstillfällen.
- Vi ska lägga oss på en god europeisk nivå och det har vi gjort. I Tyskland ligger lönerna 20 procent högre. Vi ställer inga krav på nivåer som går utanför KI:s prognoser. Varför kräver vi inte de löneökningar och pensionsavsättningar som vissa av näringslivets toppchefer kräver? Jo, för att vi till skillnad från dem tar ansvar. De som påstår att vi inte gör det har inte tittat åt rätt håll först, säger Mathias Åström.
Facken har, enligt Åström, inför avtalsrörelsen gjort noggranna ekonomiska kalkyler och även tagit hänsyn till olika parametrar internationellt.
- Det har jobbats noga med detta för att vi inte ska kunna beslås med att höfta till som en kravmaskin. Det krav som ligger är schysst ekonomiskt underbyggt.
Om Sif skulle gå på arbetsgivarnas linje med lokal lönebildning, vilket skulle kunna innebära frysta löner eller i värsta fall lönesänkningar, skulle man inte se till företagens bästa.
- Det är inte utvecklingsrationellt. Man behöver inte gå längre än till sig själv. Man behöver den moroten som en löneökning ger för att ge lite till. Det där "lite till" är skillnaden mellan innovation och utveckling, och passiv produktion, säger Mathias Åström.
Sifs lönekrav i årets avtalsrörelse är att varje anställds lön ligger till grund för 2,7 procent eller minst 560 kronor till potten, samt arbetstidsförkortning på nio timmar per år, vilket motsvarar en löneökning på 0,5 procent. Varje anställd ska få en viss löneökning. Sif kräver minst 350 kronor.
LINDA SVENSSON
- Det är sånt de säger i alla länder. Det är ett klassiskt argument, säger Mathias Åström på Sifs förhandlingsenhet.
Svenskt Näringslivs egna beräkningar visar att varje procentenhet utöver vad Konjunkturinstitutet räknar med att löneökningarna kommer att bli innebär 100 000 förlorade arbetstillfällen.
- Vi ska lägga oss på en god europeisk nivå och det har vi gjort. I Tyskland ligger lönerna 20 procent högre. Vi ställer inga krav på nivåer som går utanför KI:s prognoser. Varför kräver vi inte de löneökningar och pensionsavsättningar som vissa av näringslivets toppchefer kräver? Jo, för att vi till skillnad från dem tar ansvar. De som påstår att vi inte gör det har inte tittat åt rätt håll först, säger Mathias Åström.
Facken har, enligt Åström, inför avtalsrörelsen gjort noggranna ekonomiska kalkyler och även tagit hänsyn till olika parametrar internationellt.
- Det har jobbats noga med detta för att vi inte ska kunna beslås med att höfta till som en kravmaskin. Det krav som ligger är schysst ekonomiskt underbyggt.
Om Sif skulle gå på arbetsgivarnas linje med lokal lönebildning, vilket skulle kunna innebära frysta löner eller i värsta fall lönesänkningar, skulle man inte se till företagens bästa.
- Det är inte utvecklingsrationellt. Man behöver inte gå längre än till sig själv. Man behöver den moroten som en löneökning ger för att ge lite till. Det där "lite till" är skillnaden mellan innovation och utveckling, och passiv produktion, säger Mathias Åström.
Sifs lönekrav i årets avtalsrörelse är att varje anställds lön ligger till grund för 2,7 procent eller minst 560 kronor till potten, samt arbetstidsförkortning på nio timmar per år, vilket motsvarar en löneökning på 0,5 procent. Varje anställd ska få en viss löneökning. Sif kräver minst 350 kronor.
LINDA SVENSSON
