Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Få hjälps av aktivitetsgarantin

AMS kritiseras för slapphet inom Aktivitetsgarantin. Majoriteten av deltagarna i en studie från i våras sökte inte ett enda jobb under en månad. 39 procent visste sig inte ha någon handlingsplan.
Publicerad
En handlingsplan skulle genomsyra arbetsmarknadsåtgärden Aktivitetsgarantin, som infördes för drygt två år sedan. Den skulle innebära slutet för "rundgången" mellan åtgärd och ny sjukskrivningsperiod. Förutom handlingsplanen var individuell handledning ett viktigt inslag.
3 738 personer, av cirka 5 000 tillfrågade, har i telefonenkäter svarat på frågor. Det är Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, som på regeringens uppdrag gjort en studie.
Enligt undersökningsresultatet träffar knappt hälften av deltagarna aldrig sin handledare eller högst en gång per månad. Vid denna tid var runt 38 000 personer inskrivna i aktivitetsgarantin.
Sandro Scocco på AMS tror att det är missförstånd av frågan som förklarar att så många som 39 procent inte kände till någon handlingsplan. Det tror inte Linus Lindqvist på IFAU:
- Frågorna ställdes ju muntligt per telefon och inte i ett formulär, säger han till Siftidningen. Självklart är det alltid någon som missuppfattar en fråga, men inte särskilt många.
Hälften av dem som inte hade sökt något jobb under fyra veckor förklarade sin underlåtenhet med att de redan hade ett jobb. Om man tar bort dem återstår att 40 procent inte har sökt något. En del av dessa kan ha varit upptagna av diverse jobbsökaraktiviteter. Linus Lindqvist:
- Visst är det en brist att sökandeaktiviteten är så låg, att man inte känner till någon handlingsplan och sällan eller aldrig träffar sin handledare. Ändå är deltagarna över lag ganska nöjda med sitt deltagande. 73 procent är mycket eller ganska nöjda. 55 procent tycker att innehållet i aktivitetsgarantin har varit mycket eller ganska utvecklande. "Inte alls utvecklande" svarade 21 procent av de tillfrågade.
Finns det geografiska olikheter i förnöjsamheten?
- Ja, faktiskt. Deltagare i Skåne och Halland är signifikant mindre nöjda än i övriga landet.

LISBETH NIEMINEN




Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.