Hur kom det sig att du bytte bransch?
- Jag trivdes med mitt jobb som bilförsäljare men kände att det var dags att göra någonting nytt. Att jobba inom begravningsbranschen var någonting jag hade funderat på länge och när den här byrån blev till salu så slog jag till med en gång. Jag har den fördelen att jag inte analyserar sönder saker. Visst kan jag förlora pengar om byrån inte bär sig, men jag förlorar mer om jag inte provar. Sen lyckades jag övertala min svägerska Monica Andersson från Boden att flytta ner så vi är två som delar på ansvaret. Hon sade upp sig från sitt jobb och kom ner en månad efter övertagandet.

Varför just begravningsentreprenör?
- För kontakten med människor. Jag har jobbat inom vården förut och tycker om att prata och hjälpa människor och få dem att känna sig nöjda. Sedan är det förstås speciellt att möta människor i sorg. Jag försöker att få mötet att bli så naturligt som möjligt. Alla föds vi och dör. Det är inget konstigt med det, men när en person går bort är det mycket som behöver göras och då försöker jag att vara ett stöd. Jag såg det som en utmaning att våga och att lyckas.

Kan du använda dina kunskaper från bilbranschen i ditt nya yrke?
- Yrkena påminner mer om varandra än man kan tro. De handlar båda om att lyssna och möta människor. Du säljer ju inte på en ensamstående mamma den största kombin i sortimentet om det är en liten bil hon vill ha. Då kommer hon bara att bli missnöjd och det vinner ingen på. Lika som att du inte säljer den dyraste begravningen till någon som egentligen vill ha en enkel cermoni. Det handlar om att lyssna och förvalta ett förtroende.  Att behandla andra som man själv vill bli behandlad det tycker jag är viktigt.

Har du stött på patrull i ditt yrkesval?
- Folk tycker ju över lag att begravningsentreprenör är ett väldigt speciell yrke och säger, åh håller du på med döda människor! Men det ligger i hela vår kultur, att tycka att döden är någonting onaturligt som vi ska hålla oss ifrån. Förr föddes vi och dog hemma, nu har vi flyttat bort det från hemmet och då är det inte en del i vardagen på samma sätt, och blir därför skrämmande.

Vad är mest utmanande med ditt jobb?
- Det är utmanande både psykiskt och fysiskt. Jag blir väldigt trött på kvällen då hjärnan ständigt går på högvarv. Jag trodde inte att jag skulle bli så personligt involverad, men det är kanske oundvikligt. Sedan är hanteringen av kistor lite nervöst om något skulle gå fel. Första gången jag skulle flytta en kista från bilen på krematoriet med truck var jag på helspänn och svetten lackade. För tänk om jag hade tappat den, det är ju inte som att tappa en kaffekopp!
Det finns bra hjälpmedel i kyrkor och bisättningar såsom truckar men de är också en ny sak att lära sig. Nu har vi fått truckutbildning av kyrkan, vilket har ökat vårt självförtroende.

Vad skulle du ge för råd till någon som funderat på att byta yrke mitt i livet?
- Först måste man fundera på, vill jag verkligendet här? tänk inte: Inte kan väl jag, utan klart jag kan och ska! För om man inte vågars satsa helhjärtat så kommer det inte att gå vägen. Sedan har jag min familj bakom mig, vilket är en trygghet.