Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

EG-domstolen diskriminerar utstationerade

Utstationerade anställda ska diskrimineras och deras arbetsgivare ska ha konkurrensfördelar gentemot inhemska företag.
Göran Jacobsson Publicerad 8 augusti 2008, kl 14:21

Det innebär EU-domarna i Vaxholms- och Rüffert-målen enligt Jonas Malmberg och Niklas Bruun. De är professorer i arbetsrätt och har på uppdrag av Facken inom industrin skrivit en analys av domarna från EU:s domstol. 

Det handlar om vad som ska gälla när ett företag från ett EU-land är tillfälligt verksamt i ett annat EU-land. I Vaxholm satte fackförbundet Byggnads det lettiska byggföretaget Laval i blockad för att få dem att skriva på Byggnads kollektivavtal. I Rüffert-målet krävde den tyska delstaten Niedersachsen att kollektivavtalets regler ska gälla vid offentlig upphandling. EG-domstolen anser att både Byggnads och den tyska delstaten gjorde fel.

En bärande tanke i domarna är enligt Niklas Bruun och Jonas Malmberg att utstationerade anställda ska omfattas av ett visst minimiskydd. Det är den hårda kärnan i utstationeringsdirektivet och det rör längsta arbetstid, kortaste vilotid, minsta antal semesterdagar, minimilön, säkerhet, hälsa, skyddsåtgärder och icke-diskriminering.
De två professorerna tycker att det mest överraskande i domarna är att de här minimireglerna också ska vara maximiregler - utstationerade ska alltså heller inte ha möjlighet att få något bättre än exempelvis minimilönen.

Bruun och Malmberg skriver i sin rapport att EG-domstolen helt struntar i tjänstedirektivet och antar i stället en uppfattning som har övergivits av EU-länderna.

- Jag tycker att EG-domstolen visar brist på lojalitet mot den demokratiska processen inom EU, säger Jonas Malmberg.

Det betyder att utstationerade anställda i företag från något annat EU-land som är tillfälligt verksamt i Sverige inte ska ha samma villkor som anställda i svenska företag utan bara omfattas av vissa minimiregler. För den utstationerande arbetsgivaren innebär det lägre kostnader och konkurrensfördelar.

Jonas Malmberg säger dock att de utländska arbetsgivarna har nackdel av att de har långa resor och inte är så bekanta med förhållandena i Sverige.

Slutsatsen blir att de svenska facken bara kommer att kunna ta strid för att de utstationerade anställda ska omfattas av lägsta nivåerna på de områden som är bestämda i utstaioneringsdirektivet.

De lagkunniga skriver att fackens uppgift blir att "rida spärr mot svart eller oregistrerad arbetskraft eller andra mer graverande fall av missförhållande".

I sina resonemang utgår domstolen från både utstationeringsdirektivet och tjänsters fria rörlighet inom EU. Jonas Malmberg och Niklas Bruun kommer fram till att den svenska lagen måste ändras - bland annat anser de att Lex Britannia och delar av mbl måste bort. De föreslår att en ny lag ska införas, som innebär att fackliga stridsåtgärder är tillåtna om de syftar till att tränga undan ett kollektivavtal som har väsentligt lägre skyddsnivå för arbetstagarna än det kollektivavtal som är allmänt för liknande företag i branschen.
Just nu pågår en statlig utredning som ska föreslå lagändringar till följd av EU-domarna. Den ska vara klar i mitten av december.

På sätt och vis är det den svenska modellen som ifrågasätts i domarna. Jonas Malmberg kan se argument till stöd för det. Sverige har inte gjort något för att underlätta för utländska entreprenörer att verka här. Dessutom har arbetsmarknadens parter total makt. Det som de kommer överens om kan ingen annan påverka eller ändra på. De finns inget sätt att överklaga eller överpröva parternas överenskommelser.

Jonas Malmberg säger att de pågående huvudavtalsförhandlingarna mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv i grunden inte kan ändra domarnas betydelse. Fackliga stridsåtgärder kan bara syfta till att uppnå en miniminivå för utstationerade anställda. Däremot tror han att parterna i förhandlingarna har stora möjligheter att påverka hur den svenska lagstiftningen ska ändras med utgångspunkt från domarna - om de är överens.

En möjlighet är att Sverige struntar i EG-domstolens utslag. Jonas Malmberg förespråkar inte det. Då skulle förmodligen EU-kommissionen eller något annat EU-land föra talan mot Sverige för fördragsbrott. Det är ovanligt och tar tid. Resultatet blir troligen att Sverige döms att betala skadestånd efter en mångårig process. Att strunta i domstolens utslag får troligen också politiska konsekvenser för Sveriges ställning inom EU.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.