Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Det gäller bland annat facklig organisering och den kollektiva förhandlingsrätten samt hur man rapporterar brott mot mänskliga rättigheter.
I takt med ökad globalisering och att många svenska företag expanderat kraftigt i utvecklingsländer har frågor om ett hållbart och ansvarsfullt företagande växt fram. I dag har företag ofta en så kallad hållbarhetsredovisning, som beskriver företagets ekonomiska resultat samt ansvar och arbete med miljö, hälsa och sociala frågor.
Unionen har valt att granska redovisningar för det sociala området, så kallade CSR-frågor, hos 25 svenska storföretag. Det handlar i stor utsträckning om mänskliga rättigheter i arbetslivet.
- Vi har svenska företag som är aktörer på en global arena och det ska man inte bromsa men man kan arbeta mycket mer med sociala frågor. Ger man sig in på marknader i utvecklingsländer måste man ta ett större ansvar, man kan inte tro att man kan handla som vanligt på en marknad där det saknas rättigheter i arbetslivet, säger Elisabeth Åberg, författare till rapporten och Unionens utredare i CSR-frågor.
- Debatten om mänskliga rättigheter fokuserar ofta på villkorsfrågor, som lön- och övertidsarbete, barnarbete och diskriminering. Men man missar ofta grundproblemet, att anställda i de här länderna inte kan föra sin talan, vare sig genom facklig organisering eller genom den kollektiva förhandlingsrätten.
Det är dock enbart själva redovisningen som granskats och informationen som lämnats där, inte hur företagen i praktiken arbetar med frågorna. Företagen väljer själva vilken information som kommer fram beroende på vilka hållbarhetsfrågor de ser som viktigast för verksamheten. Företagen prioriterar inte nödvändigtvis de 25 områden som Unionen valt att granska.
I Unionens rapport framgår att det ofta saknas mätbara mål samt analys och problematisering kring hur eventuella mål ska uppnås. Alla företag utom Tele2 har uppförandekoder där man tar upp mänskliga rättigheter, men inte något av de 25 företagen har redovisat antalet utbildningstimmar i mänskliga rättigheter för sina anställda. Nio av företagen (Autoliv, Boliden, Electrolux, NCC, Securitas, Skanska, Trelleborg, Vattenfall och Volvo) skriver att de tar avstånd från eller förbjuder barn- och tvångsarbete. Däremot saknas uppgifter om det förkommer eller inte.
- Hela området kräver transparens, man måste kunna syna det utifrån. Ett annat problem är att det är otydligt om företagen har någon whistleblowerfunktion för mänskliga rättigheter. Ska man arbeta med uppförandekod måste det också vara möjligt att rapportera om brott mot koden och mot mänskliga rättigheter i arbetslivet, speciellt utanför Sverige och i länder utan stark facklig organisering.
- Jag hoppas att företagen ser att det finns möjlighet att utvecklas i de här frågorna och att det kan stärka deras varumärke att förbättra sig i personalfrågor. Även om vi mest talat om problemen i utvecklingsländer nu så gäller det även frågor på nationell nivå. Det saknas till exempel redovisning om hur man arbetar med kompetensutveckling, medarbetarundersökningar och ledarskapsfrågor. Frågor som är viktiga på svensk arbetsmarknad.
Konsultfirman Hallvarsson & Halvarsson jobbar med att hjälpa företag att redovisa arbetet med sociala ansvarsfrågor. Carina Silberg säger att svenska företag generellt sett är bättre på att visa hur man arbetar med miljöfrågor än med sociala frågor.
- Det finns en mycket större tradition av att rapportera om miljöfrågor. Det har att göra med de regleringar och krav som finns på verksamheterna. Miljöredovisning kom redan på 90-talet och fick stort genomslag, så det är en mer konkret rapporteringsform som företag har arbetat in och är bekanta med. Förutom vissa nyckeltal för medarbetare - jämställdhet och sjuk- och olycksfall- så är arbetet med mänskliga rättigheter är mycket svårare att mäta. Det kan handla om relationen till lokalsamhället, hur man engagerar sin omgivning eller om dialog. Man kanske jobbar och pratar om det internt, men när det kommer till rapporteringen är den ofta väldigt beskrivande och består av ambitioner snarare än mätbar data. Arbetet behöver inte vara mindre seriöst men det uppfattas kanske som mer svävande, säger Carina Silberg, ansvarig för CSR-erbjudanden på Hallvarsson & Halvarsson.
Ansvarsfullt företagande eller CSR (Corporate Social Responsibility), är ett begrepp som växt fram hos företag de senaste 10 till 15 åren, som en effekt av globaliseringen.
Unionen är det enda fackförbund som gjort den här typen av granskning, i syfte att lyfta de sociala frågorna i företagens CSR-arbete.
Företagen redovisar exempelvis anställningsförhållanden, anställningsvillkor, facklig organisering, kollektivavtal, arbetsmiljö, jämställdhet och kompetensutveckling.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.
I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.
En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.
Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.
Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.
Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.
I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.
Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.
Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.
Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.
I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.
AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.
Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.
– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.
Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.
Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.
– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.
– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.