Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Brittiska "nolltidskontrakt" oroar vice premiärministern

"Zero hour contracts", nolltidskontrakt, har blivit en allt vanligare anställningsform i Storbritannien. Institutioner som Tate-museerna, Cineworld och Buckingham Palace använder sig av den extremflexibla, och hårt kritiserade anställningsformen. Nu ska utbredningen utredas.
Gabriella Westberg Publicerad 5 augusti 2013, kl 13:47

Nolltidskontrakten är en form av behovsanställning, som innebär att kontrakt om anställning skrivs men arbetstiden uppges i kontraktet till noll timmar. Hur mycket den anställde sedan kallas in görs upp efterhand. Arbetsgivaren kallar in de anställda efter behov, skriver The Guardian.

Kontrakten är extremt flexibla, och lämnar den anställde helt utan garanterad arbetstid - och därmed utan garanterad lön, sjukersättning, semesterersättning, pensionsavsättning etcetera. För den som inte kan planera sina inkomster blir det också svårt att få lån, ansöka om kreditkort eller hyra bostad.

"Nolltidskontrakt borde förbjudas helt och hållet. De innebär att dra tillbaka klockan till den gamla dåliga tiden då folk stod och väntade utanför fabriksgrindarna för att kanske få en dags arbete", säger Dave Prentis, generalsekreterare för facket Unison, till The Guardian.

Butikskedjan Sports Direct har omkring 20 000 anställda på kontrakt som inte anger någon arbetstid. Cineworld har omkring 4 500 anställda över hela landet, varav 80 procent uppskattas vara anställda med nolltidskontrakt. Tate Gallery använder också nollavtal för restaurangpersonal i alla sina museer.

Till och med drottningens Buckingham Palace kontrakterar sin sommarpersonal på samma sätt - men där har man även lagt till en klausul om att de nolltidskontrakterade inte heller får ta andra jobb under anställningsperioden. Enligt The Guardian har Buckingham Palace använt sig av nolltidskontrakt åtminstone sedan 2009.

Organisationen The Resolution Foundation uppskattar att upp emot en halv miljon människor i Storbritannien är anställda med kontrakt utan någon garanterad arbetstid.

"Många av dem som har nollkontrakt i dag har också de lägsta lönerna, vilket gör dem extra utsatta när det plötsligt blir färre timmar den ena veckan jämfört med den andra", säger Dave Prentis.

Vid en presskonferens angående nolltidskontrakten nyligen konstaterade även vice premiärminister Nick Clegg, som annars är en stark förespråkare av flexibilitet på arbetsmarknaden, att nolltidskontrakten är destruktiva: "Familjer måste kunna betala sina räkningar - alla måste kunna planera sina inkomster och vad de har att spendera. Att inte veta det kan vara väldigt oroande och direkt ångestframkallande."

Den brittiska regeringen har nu tillsatt en utredning för att ta reda på hur utbrett användandet av nolltidskontrakt egentligen är.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.