Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Bluffmakarsyndromet.

I USA skrevs det för några år sedan mycket om the Impostors phenomenon som kan översättas med Bluffmakarsyndromet. Det handlade om människor som hade en rimlig eller god framgång, men upplevde sig själva, i hemlighet, som bluffmakare.
Publicerad
De hade kvalificerade arbeten och gjorde ett gott arbete men gick hela tiden omkring med en skräck för att vara bluffmakare och att de en vacker dag skulle avslöjas.
När man frågade hur de kunde tänka så, de hade ju lyckats mycket bra, så sa de: "Jag har haft tur, jag råkade vara vid rätt plats vid rätt tillfälle." Eller också sa de: "Det är för att jag är socialt kompetent och kan, fast jag inte vill, dupera människor." Deras framgång tillskrev de helt andra saker än den formella kompetensen. Deras skräck handlade om att förr eller senare få ett uppdrag där de skulle stå helt handfallna och chefer och arbetskamrater skulle förstå hur lite de kunde.
Denna känsla är förstås sprungen ur dålig självkänsla och ur alldeles för höga krav på den egna prestationen. Det olyckliga är att den inte minskar, eller blir överbevisad, av att de klarar mer och mer utan rädslan förstärks snarare: "Hjälp, jag klarade det här också trots att jag kände mig så osäker, nu är jag helt säker på att katastrofen måste komma nästa gång"
Att med rationella argument möta den här känslan går inte. För hur mycket beröm, framgång och bevis på sin förmåga personen än får så kommer det att tolkas som något annat. Jag lyckas bara för att jag är så trevlig eller för at jag har sådan tur, kommer den som lider av bluffmakarsyndromet att tänka.
Det måste lyftas upp i ljuset för att botas.
Risken för att man ska känna sig som en bluffmakare ökar ju mer flexibelt arbete man har. I ett modernt arbetsliv är det väldigt många som kommer att ställas inför arbetsuppgifter de aldrig utfört tidigare och där kunskaperna faktiskt inte räcker till.
Om jag själv, och arbetsplatsen i stort har den insikten, så har man två vägar. Det ena är att lära sig av erfarenheterna; inse att den här första gången, kanske vi inte kommer att göra det perfekt. Den andra är att ha en lärande miljö; inse att det ständigt krävs nya kunskaper. Det är alltså en växelverkan mellan att å ena sidan tillåta sig att ibland vara ute på hal is och att å andra sidan så gott det går skaffa de verktyg man behöver för att förebygga att halka.
Båda de här strategierna förutsätter dock att det finns en förståelse för att vi lever i en mycket föränderlig värld där ingen kan vara expert på allt nytt och att det är många olika kompetenser som krävs. När den inte finns, utan det uttalat eller outtalat finns en förväntan om att man ska klara allt, så ökar risken för att många ska känna sig som bluffmakare.
Att gå omkring och tvivla på sin egen kompetens kan vara mycket smärtsamt och leda till olidlig stress. Botemedlet är att ständigt föra en diskussion om vad det är vi egentligen behöver i kompetens och i prestation. Börjar man analysera det kommer man att upptäcka att det bluffmakaren är rädd för är att inte vara perfekt och att aldrig göra fel.
Och tänker man till så är det inte ens önskvärt att vara perfekt eller aldrig göra fel. Människor som är så är sällan särskilt sympatiska och det de vinner i kompetens förlorar de i social förmåga. Om du känner dig som en bluffmakare är ett enkelt knep att berätta för några kollegor du litar på och fråga. Deras svar kommer att överraska dig!


Ulf Lager



Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.