Per Englund var till helt nyligen en trött och rätt uppgiven man. Nu låter han hoppfull på rösten igen. Han är fortfarande besviken och ledsen men det är i alla fall slut på helvetet som började för snart två år sen då han kom tillbaka till jobbet efter sin första föräldraledighet. Att inte känna sig önskvärd på jobbet har nästan knäckt honom.

Nu slipper han gå tillbaka till arbetet på restaurangen. Utdragna förhandlingar mellan HTF och arbetsgivaren resulterade i ett avgångsvederlag som motsvarar ungefär sex månadslöner.
- Jag gick med på att bli uppsagd på grund av arbetsbrist under förutsättning att inte behöva sätta min fot där igen. Man är tvungen att dra en gräns för hur långt man kan gå och jag känner mig som en vinnare på något sätt, säger Per Englund.

Per har jobbat i 12 år på restaurangen som ligger i Stockholm. Han har främst haft administrativa uppgifter, de senaste åren har han varit personalansvarig för köket. Restaurangen har runt femtio anställda och vikarier. Många av dem är nyinflyttade till Sverige, och Per har fått hjälpa till med allt från att söka bostad och olika bidrag, kontakter med myndigheter och självklart rena lönefrågor och personalförmåner - rättigheter och skyldigheter i arbetslivet. Han har trivts väldigt bra på sitt arbete.

I januari 2004 föddes dottern Tyra. Per var pappaledig i knappt ett halvår och när han återvände till jobbet väntade hans fru deras andra barn.
Jag meddelade en av cheferna ganska omgående att jag snart skulle vara pappaledig igen, säger Per.
Chefen kommenterade inte detta, och Per kände sig inte heller illa behandlad när han nu var tillbaka. Jargongen har alltid varit lite tuff på restaurangen. Men en av Pers arbetskamrater tyckte annorlunda. Hon ansåg att chefen gick för långt.
- Hon tyckte att jag inte skulle acceptera chefens sätt utan jag borde kontakta facket. Att det handlade om mobbing. Men jag har jobbat där i så många år och chefen har alltid haft en tuff attityd så jag reagerade inte nämnvärt, säger Per.

Men det blev värre, det var tjuvnyp blandat med grova påhopp. Allt han gjorde var fel, initiativ bemöttes nonchalant och han upplevde att han hela tiden bevakades. Per började känna sig allt mer kränkt men situationen var fortfarande uthärdlig.

På våren 2005 föddes sonen Edgar. Per bestämde sig genast sig för att vara pappaledig i nästan ett år, han behövde en paus från jobbet.
Chefen tyckte att det var lite länge men sa inget mer än så. Inte högt i alla fall. Men jag vet att hon varit irriterad när jag vårdat sjukt barn, berättar Per som tillägger att han var den första mannen på restaurangen som tagit föräldraledigt.
Pappaledigheten tog slut i juni i år men han förlängde den med fyra veckors semester. Under den tiden kallades Per till ett möte där han fick veta att hans tjänst som personalansvarig inte längre fanns kvar. Istället kunde han få jobba som hovmästare på kvällarna med bibehållen lön.

Per Englund har ingen erfarenhet av hovmästarjobbet. Dessutom arbetade han fru som servitris på samma restaurang på kvällarna och då var Per hemma med barnen. Det var en omöjlighet att båda skulle jobba kvällstid. Per är säker på att chefen utgick ifrån att han inte skulle acceptera förslaget och säga upp sig.
Per vägrade. Han återvände till jobbet efter semestern för att lösa "problemet" och med förhoppning att fortsätta med samma uppgifter som förut.
Men på kontoret kunde han inte logga in sig på datorn. Mappar, filer, papper och annat fanns inte kvar längre. Utfrysningen trappades upp, enligt Per. Han kände sig osynlig. Arbetskamraterna på kontoret vågade inte prata med honom när chefen var på plats.

Till slut var det arbetsgivaren som kallade till förhandling. De hävdade arbetsbrist på grund av omorganisation. Under Pers föräldraledighet hade det inte funnits behov av en vikarie, delvis för att en av delägarna hade börjat arbeta oftare på restaurangen. Men det behövdes en hovmästare och den tjänsten kunde Per få. Omplaceringen var inte skälig tyckte HTF.

I och med att problemen på Pers arbetsplats börjat efter att han varit pappaledig ansåg HTF att arbetsgivaren begick ett brott mot föräldraledighetslagen, vilket arbetsgivaren förnekar. Facket menade att arbetsgivaren hade förändrat hans tjänst under föräldraledigheten för att konstruera en arbetsbristsituation för att kunna bli av med honom.

Per Englund fick till slut nog och gick med på att bli uppsagd på grund av arbetsbrist mot att arbetsgivaren betalade honom ett avgångsvederlag på drygt 160 000 kr.

Per har grubblat mycket över det som hänt honom. Pappaledigheten kan ha varit den utlösande faktorn till det som hände, men ibland har han tänkt att det började långt innan han fick barn. Han har kanske inte varit "bekväm" alla gånger. Han upplyste gärna arbetsgivaren om sina och andras rättigheter.
- Fast jag vet inte längre vad som är sant och inte. Jag vet nu bara att jag levt i en ständig konflikt. Nu tänker jag lägga detta bakom mig och gå vidare. Söka nytt jobb, kanske utbilda mig. Restaurangbranschen lockar i alla fall inte nu.
Pers före detta chef förnekar att hon behandlat Per illa. Situationen som uppstått har inget med hans föräldraledighet att göra, och hon menar att problemen börjat långt innan.
-Restaurangen är Sveriges mest jämställda företag med lika många kvinnor och män, svenskar och invandrare anställda. Det är heller inga problem att vara föräldraledig, tvärtom, här föds det barn som aldrig förr, säger hon.

(Lön&jobb nr 11-2006)