Alla är för. Men det mesta är läpparnas bekännelse och mycket litet händer. En färsk studie visar att endast 46 procent av Unionens medlemmar fick del av planerad kompetensutveckling under förra året, att jämföra med 60 procent 2000.
- En del kan bero på att man gör en för snäv tolkning och inte tänker på till exempel jobbrotation och annan intern utveckling utan endast räknar in kurser och konferenser, sa Hans Björkman, utredare på Unionen och ansvarig för innovationspolitik och entreprenörskap.
Ulrika Hektor, Unionens expert inom området, medgav att det är ett flummigt begrepp. Men när medlemmarna ändå svarar att de i så liten utsträckning fått del av planerade insatser för att höja sin kompetens är det illavarslande. Hon tog upp utvecklingssamtalen och signalerna från ledningen som två nyckelfrågor.
- Det handlar också om lön, att det visar sig i lönekuvertet. Det signalerar vad som är viktigt, sa Ulrika Hektor.
Almegas Eva-Karin Anderman trodde att mycket beror på att vi inte tagit det mentala klivet in i tjänstesamhället.
- Jag tror inte på siffror. Det är vad kunderna vill ha som ska driva fram den kompetens som behövs bland medarbetarna, sa hon. Och har de inte rätt kompetens går tjänsterna inte heller att sälja.
Tobias Smedberg från lobbyföretaget Agenda PR pekade på att facket måste var mycket mer drivande, sätta press på politikerna och lyfta fram positiva exempel.
- Individen behöver hjälp av facket att förhandla fram bra kompetensutveckling, sa han och visade på möjligheten att utveckla konsumentmakten.
- Se till att inrätta en kompetensbarometer, där företagen hängs ut och rangordnas. Då har ni i facket också chans att utveckla kriterier för vad som är bra insatser.
Sätter ni igång genast kan ni se till att frågan är på dagordningen i nästa valörelse, var hans budskap.