Arbetsförmedlingen har i många år kritiserats för låg produktivitet och bristande förmåga att få ut människor i jobb. För sex år sedan inleddes försök med privata aktörer som komplement till myndighetens egen verksamhet, vilket succesivt har ökat. Förra året levererade privata aktörer tjänster till 121 000 deltagare. Men har de bidragit till en ökad effektivitet? Det diskuterades under ett seminarium på onsdagen.
I en ny skrift från SNS har man jämfört privata aktörer, anlitade av Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingens egna arbete med jobbsökande och arbetsinriktad rehabilitering. Resultatet visar att man inte kan se några övergripande skillnader. Man fann dock skillnader för olika grupper. De privata förmedlarna lyckades bättre med att få ut utrikesfödda i arbete. De arbetssökande hade även mer kontakt med sin arbetsförmedlare och var mer nöjda med resultatet. Däremot lyckades Arbetsförmedlingen bättre med att få ut unga i jobb.
- Jag är inte förvånad över att det inte är någon större skillnad i resultat. Både privata och offentliga arbetsförmedlare besitter en bred kompetens, sade Clas Olsson, biträdande generaldirektör på Arbetsförmedlingen.
I dag finns många privata aktörer på marknaden. Många seriösa, men även en del som inte startat verksamhet för den goda sakens skull.
- Det är inte lätt att bedöma de förmedlare som inte är seriösa. Vi kan få signaler från före detta medarbetare från oseriösa företag, eller kunder som är missnöjda. Men vi har själva ingen möjlighet att stå bredvid och granska. Det skulle kosta för mycket pengar. I Australien och Storbritannien går man mot allt färre aktörer, vilket jag tror är en god idé då man kan hålla bättre koll, sade Clas Olsson.
Även om man kan mäta de jobbsökandes möjlighet att få jobb via privat eller offentlig arbetsförmedling är det svårt att räkna ut en exakt kostnad. Arbetsförmedlingen har idag inget mätverktyg som visar hur mycket tid man lägger ned på varje kund.
- Marknaden är för ung för att man ska kunna se alla effekter än. I dag kan man mäta hur många som kommer ut i arbete, men till vilken peng? Det är skattebetalarna som betalar och de vill nog se vad det är de betalar för, sade Bettina Kashefi, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet.
I en ny skrift från SNS har man jämfört privata aktörer, anlitade av Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingens egna arbete med jobbsökande och arbetsinriktad rehabilitering. Resultatet visar att man inte kan se några övergripande skillnader. Man fann dock skillnader för olika grupper. De privata förmedlarna lyckades bättre med att få ut utrikesfödda i arbete. De arbetssökande hade även mer kontakt med sin arbetsförmedlare och var mer nöjda med resultatet. Däremot lyckades Arbetsförmedlingen bättre med att få ut unga i jobb.
- Jag är inte förvånad över att det inte är någon större skillnad i resultat. Både privata och offentliga arbetsförmedlare besitter en bred kompetens, sade Clas Olsson, biträdande generaldirektör på Arbetsförmedlingen.
I dag finns många privata aktörer på marknaden. Många seriösa, men även en del som inte startat verksamhet för den goda sakens skull.
- Det är inte lätt att bedöma de förmedlare som inte är seriösa. Vi kan få signaler från före detta medarbetare från oseriösa företag, eller kunder som är missnöjda. Men vi har själva ingen möjlighet att stå bredvid och granska. Det skulle kosta för mycket pengar. I Australien och Storbritannien går man mot allt färre aktörer, vilket jag tror är en god idé då man kan hålla bättre koll, sade Clas Olsson.
Även om man kan mäta de jobbsökandes möjlighet att få jobb via privat eller offentlig arbetsförmedling är det svårt att räkna ut en exakt kostnad. Arbetsförmedlingen har idag inget mätverktyg som visar hur mycket tid man lägger ned på varje kund.
- Marknaden är för ung för att man ska kunna se alla effekter än. I dag kan man mäta hur många som kommer ut i arbete, men till vilken peng? Det är skattebetalarna som betalar och de vill nog se vad det är de betalar för, sade Bettina Kashefi, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet.
