Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetsgivarna erbjuder inget extra till de lägst avlönade

Storleken på löneökningarna och företagens möjlighet att bryta det centrala avtalet är två stora stridsfrågor i avtalsrörelsen. Det blev tydligt när teknikarbetsgivarna presenterade sitt avtalsförslag.<br />
Publicerad
På flera punkter står arbetsgivare och fack längre ifrån varandra än på länge. Medan Sif vill ha ett ettårigt avtal, siktar teknikarbetsgivarna på en treårig överenskommelse, med löneökningar motsvarande ungefär hälften av vad Sif kräver. Arbetsgivarnas bud ligger på 5,7 procent på tre år, Sif kräver 3,9 procent på ett år.
Dessutom negligerar arbetsgivarna helt Sifs krav på kraftigt höjda lägstlöner. Arbetsgivarna vill inte ge mer än till övriga anställda, det vill säga runt 2 procent per år, medan Sifs kräver en höjning på minst 1 400 kronor per månad, cirka 10 procent.
En kanske ännu svårare nöt att knäcka blir arbetsgivarnas krav på öppningsklausuler efter tysk modell. De innebär att arbetsgivare och fack lokalt ska kunna göra avsteg från det centrala avtalet och exempelvis kunna sänka löner.
- 300 000 anställda berörs av avtalet. 100 000 av dem arbetar i företag med svaga resultat. Vi måste också på rimligt sätt beakta deras konkurrenssituation, säger Anders Narvinger, Teknikföretagens vd.
- Det är viktigt för företagen att de har möjlighet att föra en diskussion lokalt.
Arbetsgivarna är dock medvetna om att motståndet mot öppningsklausuler är stort från fackets sida. Karl Olof Stenqvist, Teknikföretagens förhandlingschef, menar dock att motståndet är störst hos de centrala fackliga organisationerna.
- I vår bransch finns många starka klubbar, men det där är en intern diskussion man får föra inom facket.
Ytterligare ett arbetsgivarbud som lär bli svårsmält för facket är kravet på flexiblare arbetstidsregler. De ska ge möjlighet att anpassa arbetstiderna till, som det heter i Teknikföretagens avtalsförslag, "både företagets och tjänstemännens intressen".
Sifs ordförande Mari-Ann Krantz konstaterar att det trots allt är positivt att arbetsgivarna inte startar med ett nollbud den här gången.
- Nu finns det i alla fall en del pengar i budet, även om det är alldeles för lågt. Det kanske tyder på en förhandlingsvilja.
Öppningsklausuler kommer Sif aldrig att gå med på, konstaterar Mari-Ann Krantz.
- At teckna ett centralt avtal som arbetsgivarna lokalt kan förhandla bort innan bläcket hinner torka, det är inte rimligt.
Inte heller har hon någon förståelse för kravet på ökad flexibilitet.
- Vad gäller tjänstemännen har vi redan i dag all flexibilitet som kan tänkas behövas.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.