Länge har arbetsgivarna åberopat arbetsbrist som skäl för uppsägningar av anställda. Nu använder man allt oftare omorganisation i kombination med krav på formell kompetens.
Fönstertillverkaren Snidex i Burträsk varslade 51 av 130 anställda om uppsägning, organiserade om och införde krav på betyg i engelska och tyska samt examensbevis på CAD-utbildning. Tjänstemän som under 30 års anställning i företaget hade förvärvat en gedigen yrkeskompetens var chanslösa. Företagsledningen kunde handplocka bland yngre tjänstemän med färska betyg.
"Det gjorde jävligt ont. Som om vårt arbete inte var värt någonting", summerar Snidex förre klubbordförande som fanns med bland de tretton tjänstemän som kickades.
Till skillnad mot LO-förbunden tillämpar Sif ett decentraliserat förhandlingsansvar, där klubbarnas förtroendevalda möter direktörer och personalchefer öga mot öga. Klubbförhandlaren anses vara den som bäst känner till medlemmens kvalifikationer. Samtidigt är han/hon själv pressad av dubbla lojaliteter, stress, otrygghet och ofta dåligt utbildad för uppgiften. "Det var som när en blind leder en blind", berättar en vice klubbordförande om sin fruktlösa kamp för en arbetskamrat.
Bara fyra av fjorton tillfrågade regionchefer i Sif anser att principen sist in, först ut har någon giltighet. "Las fungerar inte", konstaterar Ulf Sjöberg, Sif Syd. Brott mot turordningsreglerna hamnar sällan i Arbetsdomstolen, AD. Det skedde inte en enda gång 2001. Och när det sker går domstolen sällan på arbetstagarnas linje.
Är då slutsatsen att las lika gärna kan få mögla och upplösas? Nej, rätt använd är lagen fortfarande ett viktigt fackligt verktyg.
IT-företaget Rescos personalchef menar att en arbetsgivare kan göra sig av med vem som helst, men när Resco sa upp 200 anställda härom året fick medlemmarna med Sifs hjälp skadestånd i centrala förhandlingar. I juni i år vann förbundets jurister ett mål i AD mot Samfood för brott mot turordningsreglerna. Företaget sade upp åtta säljare i samband med flytt av ett kontor och struntade i att göra en utredning om omplacering trots att det fanns tre, fyra tjänster på den nya orten som de uppsagda vara kvalificerade för. Medlemmarna fick skadestånd.
Sif vill stoppa trixandet med omorganiseringar genom att tvinga arbetsgivaren kompetensutveckla dem som riskerar att sparkas.
Las måste kompletteras med höjda skadestånd och en skyldighet för arbetsgivaren att erbjuda kompetensutveckling. Sif måste samtidigt intensifiera sitt arbete med att stärka de förtroendevaldas status och kompetens. Först då kan dessa känna sig starka nog att möta de utmaningar som medlemmarna förväntar sig att de ska klara.
BJÖRN ÖIJER