Den borgerliga alliansen mål är att det ska löna sig mer att arbeta och hypotesen är att sänkt ersättning leder till att fler tar arbete. Moderaternas ekonomiske expert Anders Borg, som deltog på debatten i TCO-huset, hänvisade bland annat till att fler personer tog arbete när a-kassans ersättningar sänktes i samband med att statsfinanserna sanerades av socialdemokraterna under 1990-talet.
Den borgerliga alliansen har emellertid inte gått den raka vägen och föreslagit sänkt a-kassa. Förmodligen har de gjort bedömningen att det opinionsmässigt är mycket svårt att vinna gehör för ett så tydligt förslag.
I stället har de valt att försöka nå samma effekt genom att föreslå kraftigt höjda avgifter till a-kassan, slopat skatteavdraget för a-kassan (och fackavgiften) och några ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom vill man införa ett förvärvsavdrag för de som arbetar.
Syftet med dessa förslag är emellertid detsamma som om ersättningen sänktes. Det är att vidga det ekonomiska gapet mellan de som arbetar och de som är arbetslösa.
Samtidigt slår det väldigt olika mot dem som drabbas av arbetslöshet.
Lön&jobb lät Föreningssparbankens Privatekonomiska Institut göra ett par beräkningar i december förra året (se nr 11/05). Institutet är oberoende av fack och arbetsgivare. Det visade det sig att den HTF:are vars privatekonomi var underlag för beräkningarna tjänade 250 kronor i månaden på årsbasis om hon var arbetslös mindre än 100 dagar. Den långtidsarbetslösa förlorade däremot över 400 kronor i månaden. Beräkningarna gjordes på en kvinna som tjänade 19 000 kronor i månaden.
Anledningen till att utfallet blir så olika för kvinnan beror på att beräkningarna tar hänsyn till hur hennes privatekonomi påverkas under ett års tid. Det förvärvsavdrag som alliansen vill införa påverkar hennes privatekonomi ganska kraftigt när hon får arbete.
Om man enbart granskar hur avgifterna till a-kassan förändras är det en avsevärd höjning som alliansen vill genomföra. För HTF:aren skulle avgiften öka med 200 kronor i månaden. Därutöver slopas skatteavdraget för a-kassa och fackavgift. Konsekvenserna blir att kostnaderna ökar från 2 200 till 5 200 kr per år. Den högre avgiften slukar ungefär hälften av den skattelättnad personen som har arbete får (arbetslösa och sjuka får däremot inte denna skattelättnad).
Frågan är om en kraftigt höjd avgift till a-kassan i kombination med ett ökat ekonomiskt gap mellan arbetslösa och sysselsatta är den kombination som skapar fler jobb?
Förmodligen finns inget sådant samband.
Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, vars syfte är att trygga försörjningen under en kort period medan den som har förlorat jobbet skaffar sig ett nytt. Statistiken över arbetslösheten visar att den i stort sett fungerar så. Det hör man inte så ofta sägas, men så är det. Av drygt 200 000 personer som arbetslösa i april var 140 000 korttidsarbetslösa.
Vad Alliansen bör fundera på är om inte dessa 140 000 arbetslösa, de som i de flesta fall får jobb inom en ganska snar framtid, är ett tecken på att arbetsmarknaden har blivit mycket mer flexibel än vad den var tidigare. Kanske kommer korttidsarbetslösheten ligga kvar på denna höga nivå om landet ska ha en så pass flexibel arbetsmarknad som många borgerliga politiker önskar.
Problemet på arbetsmarknaden är att det bara fanns 45 000 lediga jobb när detta skrivs.
Det är efterfrågan på den inhemska marknaden och på våra exportmarknader som måste stärkas om vi ska få fler arbetstillfällen. Därtill kan man genom politiska beslut skapa fler offentliga jobb.
Men att ändra reglerna och villkoren för a-kassan skapar i sig inte ökad sysselsättning.


Carl von Schéele