Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsskada

Svårt få ersättning för arbetsskada

Få personer får ersättning för skador de fått på jobbet. Det vill regeringen ändra på och har därför tillsatt en utredning som ska titta närmare på hur arbetsskadeförsäkringen kan förbättras.
Lina Björk Publicerad
Charnsitr/Colourbox.com
Det är lättare att få fysiska besvär, som musarm, klassat som arbetsskada än exempelvis utbrändhet. Charnsitr/Colourbox.com

Eftersom så få personer ansöker om ersättning för sina skador i arbetet så kostar skyddet snart ingenting för staten. På tio år har anslagen till Försäkringskassan halverats. En summa som inte speglar verklighetens behov.

Läs mer: Arbetsskador snart gratis för staten

För 15 år sedan kostade arbetsskadeförsäkringen staten drygt sju miljarder kronor om året. Enligt Försäkringskassan landade utgifterna på omkring 3,3 miljarder kronor 2015, och beräknas minska ytterligare till 2,7 miljarder kronor 2019. Samtidigt har antalet anmälningar om arbetsskador ökat, men Försäkringskassans prövningar av livränta har minskat drastiskt. Det och flera andra punkter har fått regeringen att se över om försäkringen måste justeras för att fler ska omfattas.

– Vi ser att våra medlemmar har arbetsskador som de anmäler men inte får prövade. På så sätt kommer de aldrig in i försäkringen och får ersättning, säger Linda Wallin, förbundsjurist på Unionen.

Ett krav som blir svårt att uppfylla när det gäller arbetsskador är varaktighetskravet. Alltså att din arbetsskada inte bedöms bli bättre under ett helt år. Det är svårt för en läkare att uttala sig om din arbetsförmåga så långt in i framtiden, i synnerhet när det gäller psykiska diagnoser så som utmattningssyndrom. Det gör att personer med den diagnosen har svårt att komma in i försäkringen. Utredningen övervägde en förändring av det kravet, men kom fram till att det skulle bli för dyrt.

– Vi hade gärna sett att man ändrade kravet från tolv månader till sex månader för att undvika att fler gör rättsförluster. Men de här förslagen är så kallade noll-förslag, de får inte kosta någonting. Det är olyckligt att man låter sig begränsas av ekonomiska argument.

Unionen är positiv till flera av de förslag som regeringen har presenterat. Granskningar visar att Försäkringskassan ibland fattar beslut på bristfälliga eller ofullständiga underlag. Regeringen föreslår därför att kassan alltid ska inhämta ett läkarintyg för att se om varaktighetskravet är uppfyllt.

– Det här är bra för då kan Försäkringskassan ställa konkreta frågor om patienten. Många gånger är det svårt för en läkare att veta vad som efterfrågas i läkarintygen. Här får de vägledning, vilket vi tror kan få fler personer att uppfylla kraven och därmed få en prövning, säger Linda Wallin.

Ett annat förslag som kastades i sopkorgen för att det var för dyrt var att höja taket i försäkringen. Medianlönen bland Unionens medlemmar överstiger dagens 7,5 prisbasbelopp och man hade därför gärna sett en höjning till 10 prisbasbelopp, men utredningen hänvisar till att det finns utfyllnad i den kollektivavtalade försäkringen. Däremot föreslår man att arbetsskadelivräntan ska räknas efter inkomstindex i stället för särskilda indexeringstal som används i dag.

Ytterligare ett stort problem med dagens arbetsskadeförsäkring är att kvinnor har svårare att få sina arbetsskador godkända. I dag forskas det mindre på besvär som uppstår i typiskt kvinnodominerade yrken, och finns det ingen forskning som kan styrka sambandet mellan ditt arbete och din arbetsskada så är det svårt att få ekonomisk ersättning. Här föreslår utredningen att man ska lyfta fram ett konsensusdokument för att fånga upp områden där det saknas forskning av tillräcklig kvalitet men där det finns en gemensam bild mellan experter att skadlig påverkan kan förekomma. Man föreslår också att Inspektionen för socialförsäkringen ska ges i uppdrag att göra en jämställdhetsanalys av hur Försäkringskassan handlägger sina ärenden.

Ett annat dokument som ska göra Försäkringskassans handläggare mer samstämmiga är ett så kallat bedömningsstöd. Ett mått på vilken omfattning som krävs för att en arbetsbelastning ska vara skadlig. Ett förslag som kan ge både goda och dåliga effekter enligt Unionen.

– En fördel är att det blir en ökad transparens i försäkringen vilket kan leda till mer enhetliga och effektiva bedömningar. En fara är dock att försäkrade som har diagnoser som inte finns med i bedömningsstödet inte får sina skador godkända. En annan risk är att utrymmet för individuella bedömningar minskar.

Remisstiden för utredningen gick ut i slutet av sommaren. Om allt går enligt planerna klubbas förslagen igenom av riksdagen och kan bli verklighet i januari 2018.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsskada

Begravningsbyrån blev vägen tillbaka när kroppen sa stopp

Två livsöden, två krascher – en fysisk och en existentiell. När Mariana Söderman och Magnus Forss tvingades lämna sina yrken fann de en ny riktning på en plats få tänker på som en andra chans: en begravningsbyrå i Linköping.
Lina Björk Publicerad 9 juni 2026, kl 06:01
Rosens begravningsbyrå
Vägen till Roséns begravningsbyrå har inte varit spikrak för Magnus Forss och Mariana Söderman. Både tvingades byta yrkesbana efter skador. Bilden till vänster är enligt Magnus Forss för flera (h)år sedan då han var med i ett reportage i tidningen byggnadsarbetaren. Foto: John Sandlund/ Kennet Pettersson/Byggnadsarbetaren

Det hade kunnat sluta på en isig väg i Norge 2005. Mariana Söderman voltade med bilen och spräckte skallen. Hade skadan varit någon millimeter åt ena eller andra hållet hade det varit tack och adjö. Nu blev det inte så, men vägen tillbaka har varit tuff.  Jobbet hon hade på förskola var inte att tänka på, då skadan gjorde henne både ljud- och ljuskänslig. I stället utbildade hon sig till tandsköterska, men även det var stressigt och 2018 fick hon en tia-attack, en kortvarig syrebrist i delar av hjärnan, och hon blev åter sjukskriven. 

Mariana Söderman
Mariana Söderman voltade med sin Saab 900 och spräckte skallen. Det har gjort henne hjärntrött. Foto: Privat

Men nu sitter hon på Roséns begravningsbyrå i Linköping. Vid ett tänt ljus, några servetter och en godisskål. Orsaken till det heter Magnus Forss. Han har en liknande historia som hennes, men inte lika dramatisk. 

För 31 år sedan jobbade han som snickare på Peab. Det hade han tänkt göra hela sitt liv, men en gipsskruvdragare ville annat. Vibrationerna i verktyget orsakade värk i händerna och den 16 januari 1995 gav hans läkare honom ett ultimatum: sluta eller få livslång smärta i händerna. Han valde det första. 

–  Det var en identitetskris. Jag kunde inget annat än slå i spik, säger han. 

Magnus Forss

Efter några månader kom han in i rullorna på Arbetsförmedlingen. Men hans sällskap på utbildningarna gjorde honom nervös. De hade varit arbetslösa så länge. Om han kunde fixa ett eget jobb, kunde Arbetsförmedlingen fixa med lärlingslön då? 

–  Min granne var begravningsentreprenör och jag har alltid varit intresserad av människor i kris. Min pappa dog i en hjärtinfarkt när jag var 15 och jag tjatade mig till att få se honom innan han begravdes. Den händelsen fastnade. Jag frågade min granne om jag kunde få komma och arbetsträna hos honom. Han hade inte möjlighet att ta emot mig så jag gick vidare till Roséns Begravningsbyrå och där blev det napp, säger Magnus Forss.

Men när det var dags för lärlingslönen sa Arbetsförmedlingen nej. Det fanns ingen officiell utbildning för begravningsrådgivare. Trots att Magnus Forss hade fixat ett jobb och begravningsbyrån ville lära upp honom, passade han inte in i mallen. 

–  Jag fick kämpa. Till slut fick jag en ny handläggare som sa: jag kan inte alla regler men jag ska göra vad jag kan för att du ska få jobba kvar. Och så blev det. 

 Arbetsträning krockade med Arbetsförmedlingens fasta tider

Spola 31 år framåt i tiden och Mariana Söderman är i samma situation. En gemensam bekant har presenterat dem för varandra. Mariana Söderman vill arbetsträna och Magnus Forss erbjuder henne att komma till Roséns begravningsbyrå. 

–  Jag sa först nej. Att jobba nära döden var inget jag ville göra. Men sen tänkte jag att man ska övervinna sina rädslor. Så då tänkte jag, varför inte? 

Men sedan 1990-talet har reglerna inte blivit enklare. Arbetsförmedlingen vill ha tydliga ramar och tider för arbetsträning. Mariana Söderman ska jobba mellan 09.00 och 11.00. Oavsett när en begravning börjar. 

–  Det fungerar ju inte. Här försöker vi skapa ett meningsfullt jobb och så är ramarna helt oflexibla. Men även den här gången fick vi vår vilja igenom efter lite bråk, säger Magnus Forss. 

Mariana Söderman

Therese Lindström som är enhetschef på Arbetsförmedlingen svarar så här om hur myndigheten tänker kring flexibilitet. 

– När det gäller arbetsträning har vi 100 procents fokus på den som arbetstränar. Det innebär bland annat att det ska finnas ramar kring arbetstider och arbetsuppgifter. Man kan alltid komma med förslag om arbetsplats att få träna på, men blir det för rörigt så säger vi nej. Inte av elakhet utan för att den som arbetstränar inte ska bli utnyttjad.  

Sedan 1 april är Mariana Söderman anställd av Rosén begravningsbyrå. Hon har haft sin första egna begravning och har omvärderat yrket. Det handlar inte bara om död utan också vad de efterlevande får med sig. En mackägare som får signaturmelodin till tv-serien Macken spelad för sig på orgel, en busschaufför som hon köpte en leksaksbuss och ställde på kistan. 

–  Det ska vara värdigt. Men det som är värdigt för Agda 92 år är nödvändigtvis inte samma som för Adam 22 år, säger Mariana Söderman. 


2 600 begravningar senare: ”Alla är min mormor”

Magnus Forss har haft drygt 2 600 begravningar. Han kammar alltid håret på de döda. Bäddar för dem så att de ligger bekvämt. Den första begravningen han hade var hans mormor. Känslan från den vill han behålla. 

– Jag tänker att alla mina begravningar är mormor. Hur skulle jag vilja att hon blev omhändertagen? Det är någons älskade som ligger i kistan. Och vi har fått förtroendet att ta hand om dem, säger Magnus Forss. 

Går det att ha roligt på jobbet när man arbetar med sorg?

–  Ja, vi skrattar här också. Det är fortfarande en arbetsplats där vi bryr oss om varandra, säger Magnus Forss. 

Men han tillägger att det såklart kan vara tufft ibland. Då försöker han att skilja på sorg och tragedi. Det är sorgligt att en äldre människa dör, men en tragedi när ett barn gör det.  Vid de tillfällena tillåter han sig att gråta. Allt annat är omöjligt. 

Arbetsträningen gav både anställning och en ny väg för arbetsgivaren

För Mariana Söderman har arbetsträningen på Roséns begravningsbyrå lett till flera saker. Först och främst ett jobb, men även en känsla av att få bidra och vara behövd.

Mariana Söderman

–  Är man arbetslös länge så blir man avpolletterad från samhället. Här har jag ett sammanhang, någon som frågar hur jag mår varje dag och ett meningsfullt arbete där jag hjälper människor i en svår situation. 

Men även arbetsgivaren har haft stor nytta av Marianas arbetsträning. 

– Hon har ju varit en stor tillgång. Fler arbetsgivare borde se möjligheterna med att ta in personer som arbetstränar. De kanske inte kan göra saker på samma sätt eller lika snabbt, men gör ändå väldigt stor skillnad, säger Magnus Forss. 

Duon Magnus och Marianas vägar flätades samman av slumpen. Men kanske fanns det en mening med det ändå?

–  Att jag började jobba som tandsköterska gjorde ju att jag fick ta hand om rädda människor. Den erfarenheten bär jag med mig, säger Mariana Söderman. 

Och Magnus har märkligt nog också haft nytta av sitt snickerijobb. 

–  Det har gjort mig praktisk. Jag fixar saker: vill någon bilentusiast ha en bild på sista färden för pappa mot kyrkogården i vår gamla PV från 1951, då tar jag hand om det. När mackägaren i stan dog körde jag förbi hans gamla arbetsplats en sista gång och viskade ”hejdå macken”.

Vad är arbetsträning? 

Arbetsträning är en rehabiliterande insats där du under handledning får prova på arbetsuppgifter på en arbetsplats för att bygga upp din arbetsförmåga, utan krav på produktivitet. 

Det är en anpassad aktivitet, ofta via Arbetsförmedlingen som syftar till att kartlägga din kapacitet och underlätta återgång till arbetslivet

Källa: Arbetsförmedlingen