Tidigare i veckan slog Arbetsdomstolen fast att arbetsgivaren inte begick något fel när de valde att säga upp en besiktningstekniker efter 27 år på företaget för att han hade svårt att kommunicera med sina chefer.

Läs mer: Rätt att säga upp trotjänare

Sofia Wolff, som företrätt medlemmen, riktar nu skarp kritik mot domen. Framför allt anser hon att det är mycket allvarligt att Arbetsdomstolen utelämnat relevanta delar som Unionen framfört och dessutom låtit bli att bemöta viktiga invändningar från förbundet, till exempel att mycket av arbetsgivarens kritik är gammal och därmed inte kan åberopas.

– Det är anmärkningsvärt utifrån rättspraxis, säger hon.

Sofia Wolff är också kritisk till att varken Unionens skriftliga bevisning eller de fyra vittnesmålen, som starkt talade till besiktningsteknikerns fördel, har värderats i domen. De fyra vittnena uppgav att de var säkra på att mannens sätt att kommunicera inte handlade om medveten sarkasm eller vägran utan att medlemmen faktiskt hade mycket stora svårigheter inom detta område. De ansåg också att små anpassningar skulle gjort kommunikationen bättre.

Under huvudförhandlingen betonade Unionen att besiktningsteknikern redan från början varit tydlig med att han skulle acceptera vilken omplacering på företaget som helst, men inte heller den invändningen framgår av domen.

– Det är oerhört hårt mot en person som varit lojal i företaget i 27 års tid att domstolen funnit att hans agerande, som berott på personliga begränsningar, varit så allvarligt att arbetsgivaren saknat skyldighet att omplacera honom alls. Arbetsgivaren kommer undan alltför lättvindigt, säger Sofia Wolff.

Förbundet har vid upprepade tillfällen understrukit att det borde ha funnits andra mindre kvalificerade tjänster att omplacera medlemmen till någonstans inom bolagets stora verksamhetsområde över landet. Men trots det har domstolen valt att endast beakta de tjänster som Unionens egen omplaceringsutredning tagit fram. Därmed låter man, enligt Sofia Wolff, arbetsgivaren komma undan helt och hållet från skyldigheten att själv uttömma alla möjligheter till omplacering.

– Jag kan självklart leva med att en domstol gör en annan bevisvärdering men däremot har jag svårt att acceptera att domstolen inte redogör för och bemöter den bevisning och de relevanta invändningar som en part gör i målet, eller åtminstone ger en förklaring till varför viss bevisning saknar relevans. När domen inte återspeglar processen är det mycket lätt att uppleva den som ett lotteri och det skadar naturligtvis förtroendet för domstolen, säger Sofia Wolff.

Ordföranden i målet har avböjt att kommentera Unionens kritik.