Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Inga öppningar i Lavalfrågan

I Danmark har arbetsgivare, fack och regering kommit fram till att utstationerade ska behandlas lika med danska anställda - i alla avseenden. I Sverige har i stället arbetsgivarutspelet om 10 000 i minimilön väckts till liv igen.
Björn Öijer Publicerad

Den danska Lavalutredningen är klar. Representanter för parterna och regeringen har kommit fram till att kollektivavtal ska kunna utkrävas av utländska arbetsgivare så att deras tillfälligt utstationerade anställda får samma villkor som danska anställda i samma bransch. I den så kallade lägstlönen ska inräknas kostnader för semesterersättning, pensionsavsättningar, vidareutbildning och förmåner vid barnafödande. Alltihop ska slås fast i dansk lag.

Det låter som en dröm jämfört med diskussionen i Sverige. I Almedalen skickade Teknikföretagen fram sin chefsjurist Anders Weihe, som upprepade ett utspel från januari i år: lagstiftade minimilöner är det bästa sättet för Sverige att möta kraven efter EG-domarna i bland annat Lavalmålet. Nivån skulle bestämmas till halva snittlönen eller cirka 10 000 kronor. Det är 5 000 kronor under lägstlönerna i Unionens avtal!

Unionens förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt avfärdade redan i vintras Weihes förslag som tramsigt och fullständigt obegripligt. Något stöd för en statlig inblandning i lönesättningen finns inte ens hos ansvarige ministern Sven Otto Littorin (m), som vill att arbetsmarknadens parter ska lösa frågan om anpassning till EU:s regelverk för utstationerade arbetare och tjänstemän. Om Svenskt Näringsliv skulle göra Weihes linje till sin lär det bli tvärnit i förhandlingarna om ett nytt Saltsjöbadsavtal.

Fackets jurister och ledare har kritiserat att EG-domstolens snäva tolkningar gör miniminivåerna i utstationeringsdirektivet till tak i stället för golv, vilket strider mot de politiska kompromisser i EU-parlamentet som bäddade för direktivets antagande. Jonas Malmberg, professor i arbetsrätt, säger till Kollega (se länkad artikel): "Jag tycker att EG-domstolen visar brist på lojalitet mot den demokratiska processen inom EU".

Malmberg och hans kollega, professor Niklas Bruun, har på uppdrag av Facken inom industrin analyserat EG-domstolens beslut i dels Lavalmålet, dels Rüffertmålet där tyska delstaten Niedersachsen fick på nöten därför att de haft kollektivavtal som krav vid offentlig upphandling. Slutsatsen av analysen är på ren svenska att EG-domstolen diskriminerar utstationerade anställda och ger deras arbetsgivare konkurrensfördelar gentemot inhemska företag.

Ordföranden i EU-parlamentets arbetsmarknadsutskott, Jan Andersson (s), välkomnar en inbjudan från kommissionen till en dialog om EG-domarna med arbetsmarknadens parter och medlemsländer vid ett särskilt inkallat forum senare i höst.

Frågan är dock om denna dialog kommer att leda till en omarbetning eller ett förtydligande av utstationeringsdirektivet. Bara snack löser inte problemet. Med dagens tolkning kommer nya danska lagar om rätten att konflikta för kollektivavtal att anmälas till EG-domstolen och underkännas. Den svenska statliga utredningen under ledning av Medlingsinstitutets chef Claes Stråth blir inte klar förrän i december.

Det enda EU-kommissionen lovar i sin inbjudan är att "ta itu med oron", utvärdera och besvara frågor och "se till att det inte finns någon motsättning mellan fördragets grundläggande friheter och skyddet av grundläggande rättigheter". Det är just den existerande motsättningen som domarna uppehåller sig vid. I Laval-, Viking-, Rüffert- och Luxemburgmålen har domstolen tydligt argumenterat för att den fria rörligheten ska vara överordnad den fackliga konflikträtten.

Sverige, Danmark, Tyskland och Luxemburg bör bilda en gemensam front för att hävda de fackliga rättigheterna - om det så bara blir en skrivning i ett socialt protokoll fogat till EU-fördraget.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Anställd eller inte – vad gäller?

Du får ett jobberbjudande och tackar ja, men något anställningsavtal har du inte skrivit på. Är du ändå anställd? Ja, det kan du vara. Unionens förbundsjurist Viktor Anesäter förklarar när ett anställningsavtal blir bindande och när ett misstag kan få betydelse.
Lina Björk Publicerad 28 oktober 2026, kl 05:59
Två personer skakar hand, den ena håller ett dokument
Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan kan också ingås muntligen. Men vid en tvist kan det bli svårare att bevisa vad parterna har kommit överens om. Foto: Colourbox

Ali Alshihan, 26, från Älmhult sökte flera jobb på Ikea och kallades till en videointervju. Kort därefter fick han ett jobberbjudande, men erbjudandet drogs tillbaka. Enligt Ikea hade mejlet skickats till fel person.

Men när blir ett jobberbjudande egentligen ett bindande anställningsavtal? Och måste anställningsavtalet vara skriftligt för att gälla? Unionens förbundsjurist Viktor Anesäter vill inte uttala sig om det enskilda Ikea-fallet, men förklarar vad som gäller generellt.

När blir ett anställningsavtal bindande?

Viktor Anesäter

– För att ett avtal ska gälla behöver parterna vara överens om de viktigaste villkoren. Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan kan träffas muntligen. Ofta utfärdar dock arbetsgivaren någon form av anställningsbevis eller skriftlig bekräftelse. Det beror bl.a. på att en arbetsgivare är skyldig enligt lag att lämna skriftlig information till arbetstagaren om alla villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet.

Om du och arbetsgivaren är oense om anställningen, hur gör man då? 

– Den som säger att ett anställningsavtal har ingåtts behöver kunna visa att det är så. Oftast är det därför arbetstagaren som måste bevisa att hen faktiskt har blivit anställd. Mot den bakgrunden är det mycket viktigt att en arbetstagare ser till att de villkor man kommit överens om med arbetsgivaren också framgår skriftligen eftersom det annars kan vara svårt att bevisa.

Spelar det någon roll om den som söker jobbet missförstår situationen? 

– Den som gjort ett förklaringsmisstag inte är bunden av misstaget om den som mottagit förklaringen insåg eller borde ha insett att det rörde sig om ett missförstånd. Även det motsatta gäller, en person som är i god tro och inte hade någon anledning att misstänka att det var ett misstag, och som har accepterat anbudet under den förutsättningen kan ofta göra gällande att ett avtal har ingåtts.