En konkurrensklausul innebär att den anställde skriver under ett kontrakt där man förbinder sig att inte börja arbeta hos något annat företag i branschen ett år efter anställningens slut. Konkurrensklausuler är vanliga på företag inom exempelvis it, revision, reklam, media, telemarketing, bemanning och konsultverksamhet. Säljare är en särskilt utsatt grupp, enligt Unionen, och tvingas ofta skriva under klausulerna för att få jobb.

- Det är relevant med konkurrensklausuler för väldigt specifika befattningar som har tillgång till tillverkningshemligheter och andra unika kunskaper men trenden är att allt fler måste skriva under den här typen av avtal. Men vår upplevelse är att det sker slentrianmässigt och i många situationer där det inte är befogat, säger Martin Wästfelt.

Under 2011 fick Unionen in 490 ärenden om konkurrensklausuler, vilket var en ökning med 20 procent jämfört med året innan. Hittills i år har förbundet fått in 511 ärenden. Trenden att det blir allt vanligare håller alltså i sig.

- Jag tror att det ökar för att fler medlemmar än tidigare är beredda att stå upp. Sen finns det en samhällsförändringsaspekt där medarbetarnas kunskap har blivit en allt viktigare tillgång för arbetsgivarna. Man kan värna dessa kunskaper antingen med morot eller piska, vårt intryck är att man använder piskan mer än tidigare, säger Martin Wästfelt.

Den som får ett intressantare arbete med högre lön hos en konkurrent riskerar att bli stämd av sin tidigare arbetsgivare. I de fall där företag har stämt en tidigare anställda har utfallet hittills blivit att konkurrensklausulerna var oskäliga. Men trots det kan kontrakten ställa till stora problem för individen. En karantän på ett år utan arbete kan leda till förlorade kontakter och inaktuella kunskaper. Det leder dessutom till en sämre rölighet på arbetsmarknaden.

- Att ha friheten att börja hos ett konkurrerande företag kan vara enda chansen att försörja sig för den som flyttar till annan ort eller ge möjligheter till högre lön och utvecklingsmöjligheter i yrket. Färre konkurrensklausuler ger högre rörlighet på arbetsmarknaden och våra medlemmar. Våra medlemmar ska inte vara inlåsta i anställningar där de inte trivs, säger Martin Wästfelt.

- Trots att arbetsgivarna vet att klausulerna inte är giltiga gör man det ändå, som ett preventivt syfte för att skrämma folk, både den som man riktar krav emot men även kollegorna. Många tycker inte att det är värt att ta risken att bli stämd på två miljoner i skadestånd. Mörkertalet är stort, jag tror att det flesta stillatigande accepterar kontrakten.

Vad gör Unionen för de medlemmarna som hamnat i den här situationen?
- När medlemmar som inför en anställning har fått ett sådant kontrakt på bordet och vill ha rådgivning då kan vi ta en förhandling. Det vanligaste är att medlemmen redan har en sådan klausul eftersom de hade något val när de anställdes och nu när de vill byta jobb blir det problem. Unionens uppgift då att försöka hjälpa till och göra villkoren mer rimliga genom att få till en kortare bundenhet, mindre omfång och med en rimlig ekonomisk reglering under tiden man är bunden. Och sen företräder vi även medlemmar som blivit stämda för brott mot konkurrensklausulen, säger Martin Wästfelt.

Kollektivavtalet som reglerar konkurrensklausuler är från 1969 och Unionen skulle gärna se en modernisering, kanske i kombination med en ändrad avtalslagstiftning, för att täcka in alla sektorer och för att hitta en rimlighet i kontrakten.