Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

ABB avskedade för sent – anställd får skadestånd

En ABB-anställd blev avskedad sedan han hjälpt en kollega som hamnat i kongolesiskt häkte. Avskedandet saknade grund och skedde för sent, ansåg Unionen. Nu har Arbetsdomstolen gett förbundet rätt och ABB döms att betala skadestånd.
Ola Rennstam Publicerad
Urs Flueller/AP/TT
Urs Flueller/AP/TT

Lena Isenstam, förbundsjurist på Unionen, som företrätt medlemmen, har inte hunnit läsa domen i detalj men är mycket nöjd med dagens besked.
– Det är väldigt bra att AD tillämpade tvåmånadersregeln på det viset som den faktiskt ska tillämpas, det vill säga att man kräver av en arbetsgivare att inte vänta med att agera. Man kan inte sitta med information hur länge som helst, utan tvåmånadersregeln gäller. Jag har precis haft kontakt med medlemmen och han är jätteglad förstås, säger hon.

Händelserna utspelade sig i Kongo sommaren 2013 och fick mycket uppmärksamhet, bland annat i Kollega. Kortfattat så lånade Unionenmedlemmen, som har arbetat för ABB sedan 1975 och varit utstationerad i Kongo i många år, ut pengar för att hjälpa en svensk kollega som hamnat i häkte. Pengarna lånades ut för att betala de kongolesiska vakterna för att konsulten skulle slippa sova tillsammans med övriga intagna på häktet, vilket ansågs innebära stor fara. Kollegan släpptes senare ur häktet och utredningen lades ner. Unionenmedlemmen hade lånat pengarna ur ABB:s kassa och meddelade omedelbart företagets projektansvarige och säkerhetsansvarige i Sverige om vad som hade hänt.

Kort därpå inträffade en annan dramatisk händelse - mannen och hans hustru greps av säkerhetspolis på flygplatsen i staden Kolwezi. Orsaken till gripandet uppgavs vara att Unionenmedlemmen brutit mot kongolesisk lag då han sagt upp en lokalanställd kvinna. Polisen krävde att hon skulle få mer pengar från ABB, senast nästa dag. Efter att parets advokat kopplats in medgav myndigheterna dock att anklagelserna från den uppsagda kvinnan saknade grund. Trots det krävde säkerhetspolisen 1 000 dollar i administrativa kostnader för fingeravtryckstagning och rapportskrivning, pengar som ABB-mannnen betalade ur egen ficka. Även denna incident rapporterades till företaget.

ABB startade en internutredning, om vad som egentligen hänt i Kongo under sommaren, som efter fyra månader kom fram till att mannen skulle skiljas från sin tjänst. Bolaget ansåg att mannen brutit mot företagets uppförandekod då han betalat ut pengar till myndighetspersoner. Företaget hävdar att Unionenmedlemmen betalat en åklagare för att förmå denne att bryta mot sitt tjänsteuppdrag, något mannen förnekar.

Unionen stämde ABB i Arbetsdomstolen. Förbundet bestred anklagelserna om att medlemmen skulle ha brutit mot företagets uppförandekod och att mannens agerande skulle vara saklig grund för uppsägning. Dessutom var händelserna i Kongo preskriberade, ett avsked måste ske senast två månader efter att arbetsgivaren fått kännedom om händelserna.

ABB bekräftar att Unionenmedlemmen informerade personal i Sverige men hävdar att man inte fått kännedom om samtliga omständigheter i fallet förrän den 4 oktober 2013. Arbetsdomstolen köper dock inte ABB:s förklaring. Domstolen konstaterar att den utredning som ABB bedrivit till och med oktober inte har varit nödvändig för att bolaget ska kunna ta ställning till Unionenmedlemmens handlande och det har inte varit försvarbart att avvakta utredarnas rapport. AD anser därför att  ABB måste anses ha haft kännedom om den anställdes förehavanden redan sommaren 2013 och konstaterar att avskedandet den 2 december 2013 kom för sent.

ABB döms nu att betala 125 000 kronor i skadestånd till Unionenmedlemmen samt lön för perioden som motsvarar det han skulle ha tjänat om han inte avskedats. Bolaget och Teknikarbetsgivarna ska även betala Unionens rättegångskostnader på 143 000 kronor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.