Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Viktigt att våga säga nej

Många som arbetar inom ideella organisationer vill väldigt gott och väldigt mycket. Därför är det viktigt att våga säga nej så engagemanget inte dör ut och hälsan tar stryk, det menar Madeleine Fridh på Rädda Barnen.
Petra Rendik Publicerad
Jonathan Hyams/Save the Children (Rädda Barnen)
Flyktingförläggning i Libanon 2013. Jonathan Hyams/Save the Children (Rädda Barnen)

Madeleine Fridh gör skillnad varje dag på jobbet. Hon arbetar på Rädda Barnen i Stockholm med ett projekt som heter Lika villkor, som går ut på att stärka barns rättigheter i socioekonomiskt utsatta områden. Förutom att hon värnar om barnens rättigheter så har hon också koll på kollegornas villkor som Unionens klubbordförande.

Madeleine är 29 år men har lång erfarenhet av att arbeta inom ideella organisationer. Hon har läst läxor med barn i Hammarkullen i Göteborg, varit aktiv i Rädda barnens ungdomsförbund och det första riktiga jobbet var på Sveriges elevråds centralorganisation där hon arbetade med Operation dagsverke.

Att få göra skillnad på strukturell nivå är viktigt men det bästa med jobbet, enligt Madeleine, är trots allt alla möten med människor.

– Arbetet är inte ett kall men jag tänker att det här är ett väldigt meningsfullt jobb och så är det roligt, säger hon.

Men det är just att jobbet är roligt som kan vara kruxet. För när det är roligt och man dessutom brinner för det man gör är det så enkelt att bara gasa utan att bromsa. Ingen mår bra av att aldrig bromsa.

– Vi vill väldigt gott och väldigt mycket. Men vi har ju precis som i många organisationer människor som sjukskriver sig. Det här är ett jobb som aldrig tar slut, vi kommer aldrig att bli klara. Därför måste man testa att säga nej ibland.

Rädda Barnen som arbetsgivare och arbetsplats är bra tycker Madeleine, även om det alltid finns utmaningar, förklarar hon diplomatisk. Lönenivåer är rimliga, även om det här inte är ett jobb du blir rik på. Friskvårdsbidrag, möjlighet att träna på arbetstid, en halv dag ledigt varje sommar för att bada med barnen och en halv dag ledigt varje jul för att hinna köpa klappar och relativt fritt förfogande över sin arbetstid.

– Det är en förmån att ha stort eget ansvar över sin tid. Men det krävs att man har integritet och självförtroende nog att känna sig nöjd med det man gjort eftersom ingen kan göra allt. Samtidigt krävs det bra chefer och ledare som kan sätta rimliga mål, säger Madeleine som själv har blivit bättre på att värdesätta sig egen fritid sen hon fick egna barn.

För de som söker sig till Rädda Barnen är det ofta en självklarhet att vilja främja ett rättighetsperspektiv i samhället och därför är man också mån om sina egna rättigheter.

Bilden av att arbetsgivaren vill hålla nere löner eller att medarbetare jobbar non stopp för den goda sakens skull stämmer i alla fall inte in på Madeleines arbetsplats där i stort sett alla är medlemmar i facket, även om långt ifrån alla är aktiva.

Men visst, ibland får det fackliga arbetet stå tillbaka i kampen för en bättre värld erkänner Madeleine. För den får aldrig stjäla värdefull tid av anställningen som går ut på att göra livet drägligare för utsatta barn.

– Samtidigt försöker vi intala oss att om man som medarbetar trivs och mår bra, då gör vi i slutändan ett bättre arbete som gynnar barnen. Det är inte så svårt att motivera egentligen men för stunden kan det vara svårt att prioritera.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Så påverkas din arbetsmiljö av scrollande

Scrollar du loss på fikarasten? Eller gör alla andra det? Det påverkar i sådana fall din arbetsmiljö, visar ny forskning. Fast det flesta anser inte att det är ett problem när de själva gör det.
Sandra Lund Publicerad 27 april 2026, kl 06:02
Två personer står med varsin mobiltelefon under en paus. Bilden illustrerar phubbing på jobbet och hur mobilanvändning kan påverka samtal mellan kollegor.
Phubbing på jobbet kan försämra den upplevda arbetsmiljön, visar ny forskning från Göteborgs universitet. När mobilen tar plats på raster påverkas sådant som tillit, stöd och gemenskap mellan kollegor. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Psykologen Per Martinsson vid Göteborgs universitet har i en avhandling undersökt vad som händer när mobiltelefoner ersätter vårt sociala samspel under jobbraster.

Fenomenet han tittat på kallas phubbing, och innebär att en person prioriterar telefonen före personer som är fysiskt närvarande.

Vad betyder phubbing?

Phubbing –  kommer från engelskans phone snubbing (nonchalera). Innebörden är att någon prioriterar telefonen framför personer som är fysiskt närvarande.

Studien visar att ju fler som phubbar på jobbet, desto lägre skattar man sin arbetsmiljö. Det kan handla om sådant som känslomässigt och praktiskt stöd, tillit, känsla av gemenskap och engagemang i arbetet.

Egen phubbing är "viktig"

Per Martinsson
Per Martinsson

Om man inte själv phubbar förstås.

För om man själv fipplar med mobilen anser man själv att det är viktigt, medan om andra gör det uppfattas som nonchalant. 

Något som överraskade Per Martinsson en aning.

Forskning visar att vi är mer benägna att döma andra. När vi själv gör något har vi också kontroll, vi vet vad vi gör. Ser man alla andra sitta med mobilen, blir det ingen kontroll över vad de gör i stället. Och det blir inte heller ett gött snack.

Finns även bra phubbing

Men det finns situationer och människor det ändå kan vara bra för. 

Man kan behöva återhämtningen. Man kanske inte älskar att ta plats socialt. Man kanske aldrig uppskattat det sociala spelet. 

Dem vi intervjuat för också fram förståelse för att vi är olika. Men på ett generellt plan är vi sociala varelser. Drar man det till sin spets, att vi slutar prata med varandra helt skulle vi inte må bra. Man behöver bra relationer på jobbet, både för att trivas och för att vara produktiv. 

Yngre ser mobilen som del i samtalet

Bland svaren framkom också en skillnad i åldrar. 

Både äldre och yngre människor använder mobilen på jobbraster. 

Men yngre har högre tolerans, ser mobilen mer som en tredje part som är en del av det sociala.

Det kan man ju ifrågasätta eftersom vi inte är så bra på multitasking. Men det handlar mycket om vilka förväntningar man har på en arbetsplats. Äldre upplever också att andra sitter med mobilen i högre utsträckning än yngre.

Dumt att reglera mobilanvändning på jobbet

Per Martinsson trodde också att han skulle hitta skillnader i olika yrkesgrupper. 

Som inom vården, där man inte får använda mobilen större delen av dagen.

Men mönstret visade sig vara detsamma oavsett vilka branscher som undersöktes.

Bör mobilanvändning på jobbet regleras?

När det gäller vuxna är det nog dumt. Inte ens de mest kritiska i våra intervjuer vill se ett mobilförbud. Det skulle ge värre konsekvenser, som att känna sig mästrad av arbetsgivaren, och vilja byta jobb. Mobilen är en sådan integrerad del av oss i dag. Dessutom hittar folk vägar runt förbud. 

Vi kan inte heller veta att det är just mobilen som driver upplevelsen heller. Den kan också vara ett symptom på något annat. Därför vore också ett förbud dumt. 

Vad kan vi göra åt phubbing på jobbet?

Om man ska göra något, diskutera frågorna. Kanske ska man inte använda mobilen vid lunchbordet, men i soffan. Det finns olika förväntningar här, men oftast är de inte uttalade. 

Ser man som att alla sitter insjunkna i sina mobiler kanske man ska fundera på om det är för lite interaktion, och något som inte fungerar. 

Så undersöktes phubbing på jobbet

I avhandling ingår såväl djupintervjuer med anställda inom hälso- och sjukvård samt inom elbranschen, som kvantitativ data över anställda i olika branscher.