Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Stora brister i företagens arbetsmiljöarbete

Det är illa ställt med arbetsmiljöarbetet på många arbetsplatser, och betydligt sämre på HTF:s medlemsföretag än på Sifföretagen, visar en gemensam undersökning från de båda förbunden.<br />
Publicerad
Arbetsgivarna är skyldiga att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Fortfarande är det dock långt ifrån alla som gör det. Visserligen är det bara 9 procent av arbetsmiljöombuden i undersökningen som svarar nej på frågan om det bedrivs ett systematiskt arbetsmiljöarbete på deras arbetsplats. Bland de övriga ombuden finns det många som inte anser att företaget gör det fullt ut. Drygt hälften, 54 procent, svarar odelat ja på frågan.
Skillnaderna mellan Sif och HTF är stora. 58 procent av Sifs men bara 42 procent av HTF:s arbetsmiljöombud anser att deras företag bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete.
En förklaring kan vara att HTF:s medlemmar oftare finns på mindre arbetsplatser, där det är mindre vanligt med ett arbetsmiljöarbete som sköts enligt regelboken.
Även när det gäller möjligheterna att själva styra över arbetstidens förläggning är skillnaderna stora mellan de båda förbundens medlemmar. 48 procent av Sifs arbetsmiljöombud svarar att alla på arbetsplatsen själva kan påverka när de ska arbeta. Bara 30 procent av HTF:s ombud svarar detsamma. Skillnaden kan bero på att fler av HTF:s medlemmar arbetar schemalagt eller har oregelbunden arbetstid, konstateras det i undersökningen.
När arbetsmiljöombuden fick bedöma sin arbetsplats gav de den fysiska arbetsmiljön högre betyg än den psykosociala. 69 procent gav den fysiska arbetsmiljön positivt betyg, men bara 51 procent gjorde samma bedömning av den psykosociala.
I en separat del av undersökningen har man också vänt sig till vanliga Sifmedlemmar. 85 procent av dem uppger att de arbetar minst 4 timmar om dagen framför en dator. 54 procent säger sig ha upplevt belastningsbesvär det senaste året som de tror beror på arbetsmiljön. 6 procent av dem som haft besvär har varit sjukskrivna för besvären. Men bara 5 procent av dem som blev sjukskrivna anmälde misstänkt arbetsskada till Försäkringskassan.
- Skrämmande, konstaterade Sifs Karin Karlström när hon presenterade undersökningen.
Arbetsmiljöbarometern 2007, har besvarats av 2 400 skydds- och arbetsmiljöombud från Sif och HTF. Drygt 1 800 Sifmedlemmar har besvarat särskilda frågor i en separat del.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält