Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Skadligt att stå i både högklackat och lågskor

Att stå och gå mycket på jobbet kan vara hälsovådligt både för kvinnor och män visar två nya studier. De som bär högklackat på jobbet kan få ryggvärk och andra fysiska besvär, medan män löper ökad risk för ljumskbråck även i vanliga lågskor.
Niklas Hallstedt Publicerad
Colourbox.com
Trots hälsorisker kan arbetsgivare kräva att anställda bär högklackat på jobbet. Colourbox.com

I Storbritannien har det rests krav på att arbetsgivare inte ska kunna tvinga personalen att gå i högklackat på jobbet. Detta efter att en receptionist som vägrat bära högklackat blivit hemskickad från jobbet. Över 150 000 personer skrev under en petition med kravet om ett förbud.

Läs mer: Sitta eller stå? Både och!

Nu kommer forskning som ger stöd för en sådan förändring. I en studie som tidningen Arbetsliv berättar om har forskare vid universitetet i Aberdeen i Skottland visat att det finns ett samband mellan att regelbundet gå i högklackat och besvär i muskler och skelett samt snedställd stortå, hallux vargus.

 Även i Sverige är det tillåtet för arbetsgivaren att kräva att anställda bär högklackat.

– En arbetsgivare kan ha krav på vad man ska ha på sig, inklusive vilka skor man ska ha. Det är utgångspunkten, säger Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen.

– Men arbetsgivaren måste också ta hänsyn till arbetsmiljölagen och de regler som finns. Det kan ju vara så att det inte fungerar att gå i högklackat för någon. Då måste arbetsgivaren antingen ta fram andra skor som det går att gå i, eller göra ett undantag.

Frågan har dock aldrig kommit upp i form av en tvist, såvitt Malin Wulkan känner till.

En yrkesgrupp som ofta sägs bära högklackat är flygvärdinnor. Det stämmer inte i dag, i alla fall inte på charterbolaget Thomas Cook Airlines. Enligt Johan Wångklev, Unionens ordförande för de kabinanställda på företaget, finns inget krav på högklackat.

– Det har inte funnits så länge som jag har varit här, i tjugo år. Det finns väl de som vill vara stylish och går i sina super high heels, men det är inte så många kvar. Vi har en åldersstruktur som är ganska mogen, så det är nog mycket fotriktiga skor.

Dessutom innebär det säkerhetsrisker med högklackat om det skulle uppstå en nödsituation under flygningen, därför byter personalen skor när de går ombord på planet. Johan Wångklev tror att liknande regler gäller för alla flygbolag i Skandinavien.

Att man kan få fysiska besvär av att gå i högklackat är inte överraskande. Mer förvånande är kanske att det medför en hälsorisk att stå och gå mycket på jobbet även i lågskor. I en dansk studie som tidningen Arbetet berättar om visas nu att män som står eller går minst sex timmar om dagen löper 30 procent större risk än andra att opereras för ljumskbråck. Dessa män opereras också sex eller sju år tidigare än män med mindre aktiva jobb.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.