Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Nya regler har lett till bättre arbetsmiljö

Arbetsmiljöverkets föreskrift som ska förebygga psykosocial ohälsa på jobbet, OSA, har främst haft effekt för offentliganställda kvinnor, visar forskning. Men i tre fall som rör Unionenmedlemmars arbetsplatser har de nya reglerna lett till att arbetsgivare tvingats ta itu med kränkande särbehandling.
Anita Täpp Publicerad
Naina Helén Jåma/TT
Arbetsmiljöverkets nya föreskrift började gälla våren 2016. Syftet är att förebygga psykosocial ohälsa i arbetslivet. Naina Helén Jåma/TT

Den 31 mars 2016 trädde Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö, förkortad OSA, i kraft. Meningen är att den ska verka förebyggande, mot psykosocial ohälsa på arbetsplatserna.

Så vad har den httills lett till? För att ta reda på det har universitetslektorn och forskaren Maria Steinberg, gått igenom Arbetsmiljöverkets förelägganden från mars 2016 till april 2017. Till grund för dessa ligger de så kallade 6:6a-anmälningar som skyddsombud har gjort till myndigheten då man har ansett att arbetsgivare har brutit mot reglerna i OSA:n.

– Det man ska veta är att de fall jag har tittat på är de mest kontroversiella. Det är en lång väg innan arbetsmiljöproblem resulterar i ett föreläggande. Då har skyddsombudet först påtalat problemen för arbetsgivaren. Och när denne inte har gjort något åt problemet har sedan Arbetsmiljöverkets gjort en inspektion och lämnat meddelande som inte heller arbetsgivaren har tagit på fullt allvar. Därefter har man också hotat arbetsgivaren i en underrättelse om föreläggande innan man tar beslut om ett föreläggande mot ett vite, säger Maria Steinberg, vid Örebro universitet.

Av de 62 föreläggande hon fann i sin studie gällde en stor majoritet, nära 75 procent, offentliganställda och då framför allt kvinnor som jobbar med vård och omsorg i kommunerna.

De vanligaste arbetsmiljöproblemen som togs upp i dessa förelägganden var stor arbetsbörda, samarbetsproblem och relationer liksom trakasserier och arbetstider.

Av de 25 anmälningar från skyddsombud inom TCO som lett till förelägganden gällde endast tre fall Unionens medlemmar. Här var kränkande särbehandling en gemensam nämnare medan andra problem exempelvis var hot och brist på krisstöd, en otydlighet om vem som leder och fördelar arbetet, otydliga arbetsuppgifter liksom stress.

När Maria Steinberg funderat på varför inte Unionens skyddsombud har gjort fler anmälningar som lett till förelägganden har hon sett många tänkbara förklaringar.

– En skulle kunna vara att förbundets skyddsombud är lite mer försiktiga innan man går till Arbetsmiljöverket, kanske för att man är räddare för att ta konflikter eller för att man är rädd för att förlora sitt arbete.

– Men det kan också vara så att man är bättre på att lösa tvister inom den privata sektorn, så att arbetsmiljöfrågorna inte leder till ett föreläggande. Och generellt kan man nog säga att privata arbetsgivare är mindre benägna om att det här ska komma ut i offentligheten, så att man får ett dåligt rykte. Och då kanske man också rättar sig efter vad skyddsombudet och Arbetsmiljöverket säger innan det leder till ett föreläggande.

Överlag är Maria Steinberg, som länge forskat om arbetsmiljö- och skyddsombudsrätt, glatt överraskad över att så många anmälningar har gjorts till följd av föreskriftens tillkomst. Framför allt för att det också hjälper många kvinnor och då inte minst de offentliganställda.

Men ännu finns brister som behöver åtgärdas, anser hon. Ett exempel är att föreskriften ännu inte innehåller regler och riktlinjer när det gäller de aktivitetsbaserade kontorslandskap där många tjänstemän jobbar.

– De anmälningar jag gått igenom visar också att det fortfarande finns stora kunskapsluckor om den psykosociala arbetsmiljön på många arbetsplatser. Att lägga upp information om det och OSA:n på intranätet räcker inte. I stället bör man se till att hålla de här frågorna levande genom att ordna med regelbundna arbetsmöten om det, säger Maria Steinberg.

 

3 förelägganden som lett till åtgärd

Tre förelägganden till följd av 6:6a-anmälningar från skyddsombud inom Unionen, som ansåg att arbetsgivarna bröt mot reglerna i OSA. Samtliga resulterade i att arbetsgivarna några månader senare hade uppfyllt Arbetsmiljöverkets krav varpå ärendena avslutades.

Arbetsgivare: Stor dagligvaruhandel.

Föreläggande: Kränkande särbehandling, stress och bristande kunskap hos cheferna.

Arbetsmiljöverket: Ansåg att även om arbetsgivaren hade tagit tag i individuella problem så hade man inget bra förebyggande program för att motverka problemen i stort, vilket snabbt behövde åtgärdas.

Vitesbelopp: 250 000 kronor.

 

Arbetsgivare: Liten ideell förening.

Föreläggande: Kränkande särbehandling, oklar arbetsfördelning; vem var chef och vilka uppgifter hade den personen? På arbetsplatsen saknades också dokumentation om rehabilitering. Man hade inte heller gjort någon undersökning eller riskbedömning av psykosociala problem enligt OSA.

Arbetsmiljöverket: Ansåg att även om arbetsgivaren upplevde att man börjat uppfylla de krav som Arbetsmiljöverket ställt så var det inte tillräckligt. Ledningen var inte intresserad av att göra den utredning om kränkande särbehandling, i samarbete med företagshälsovården, som myndigheten ansågs behövde göras. Arbetsgivaren ville inte heller göra den handlingsplan, i samarbete med arbetstagare och skyddsombud, som Arbetsmiljöverket menade var nödvändig för att man skulle komma till rätta med problemen.

Vitesbelopp: 50 000 kronor.

 

Arbetsgivare: Litet företag inom tillverkningsindustrin.

Föreläggande: Kränkande särbehandling, hot och krisstöd liksom oklarhet om vem som skulle leda och fördela arbetet.

Arbetsmiljöverket: Krävde att arbetsgivaren omedelbart ska redovisa vilka åtgärder man tänkte vidta när det gällde hot och kränkande särbehandling på arbetsplatsen liksom att man skulle tydliggöra vem som skulle leda och fördela arbetet och vem som har befogenhet att hålla samtal med medarbetare vid det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket påtalade också det ska finnas rutiner för hur medarbetarna ska agera när det uppstår hot och särbehandling och att dessa rutiner ska vara kända av alla anställda.

Vitesbelopp: 150 000 kronor.

6:6a-anmälan

Enligt arbetsmiljölagens kapitel 6, paragraf 6a, kan skyddsombud som inte fått arbetsgivarens gehör för påtalade missförhållanden, kräva att Arbetsmiljöverket prövar om föreläggande eller ett förbud ska meddelas för att arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att komma tillrätta med ett arbetsmiljöproblem.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan. 

Arbetsmiljö

Din lunch kan vara någon annans mardröm

Lunchen på jobbet – en mysig vardagsstund eller passiva konflikter? Vissa livsmedel väcker lättare ilska än andra. Kollegas reporter listar några vattendelare.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 05:58
En tallrik med fisk, potatis och citron på.
Att mikra fisk ses inte alltid med blida ögon i lunchmatsalen på jobbet. Det är en av flera vattendelare i lunchrummet. Foto: Colourbox

1. Fisk i mikro - nooooo

Inget väcker så mycket ont blod i kommentarsfälten som mikrad fisk. Det är en oskriven regel på svenska kontor att inte mikra fisk. Ibland är det till och med en uttalad regel. En googling i ämnet ger tydliga svar från både etikettexperter och anonyma tyckare på Reddit. När en stackare frågar om en kan äta fisk på lunchen får personen följande svar: ”Arbetsplatsrelationer är tillräckligt komplicerade, gör det inte värre. Ät lax hemma.”

2. Älskade hatade ketchup 

Du vet den där personen som aldrig riktigt växer upp. Som tycker ketchup är ett rimligt såstillägg på något mer än grillad varmkorv. Typ det mesta. Snabbmakaroner, köttbullar, potatis, nudlar och ris – ja varenda lunchlåda faktiskt. 

3. Blodsockerbalanserade äggfantaster

De tränar såklart regelbundet, har många järn i elden och skulle förmodligen gå in i väggen direkt utan äggen. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har ju för sjutton ett i väskan. 

Men kokt ägg luktar lite illa – som alla vet. Det behöver packas in. Och det finns helt enkelt ingen perfekt plats för att äta denna populära oval bland andra människor. Gå till en skrubb och skäms. Ta med lite kaviar när du ändå går. Kom ihåg ett tuggummi efteråt. 

4. Fiber- och gröntbrutalister

Alla vet att det är nyttigt. Och bra. Fördomen om de som äter enbart grönt och nyttigt är att de tror sig vara lite förmer och fetskammar andra dödliga i smyg. 

Mathavre luktar inte illa. Men det smakar inte heller. Någonting faktiskt. Det ser bara så hästmatigt präktigt ut att du kräks lite i ren avundsjuka på din sunda kollega. Och det finns inget som skapar så mycket passivt aggressiva försvarstal hos gemene man som stolta vegetarianer. 

5. Köttberget svämmar över 

Den kollega som fortfarande kallar vegotjejens tallrik för kaninmat kan också lätt provocera någon med sin egen i dag. Lika mycket som veggot väcker nån sorts försvarsmekanism hos en karnivor kan den utbredda fascinationen inför smaken av en dödad kännande varelse minska både matlust och framtidstro hos andra. 

6. Frukt är godis och banan är en frukt – eller?

Frukten, eller egentligen bäret (ja konstigt – jag vet?!) banan är en stark kontorsinventarie. Den populära böjen, som fick en liberal minister i svaj, kan väcka känslor. 

Fobi för bananer är visserligen mycket ovanligt, men banan i mat brukar vara en vattendelare, liksom var på kontoret de ska ätas. Bananen används för att locka tillbaka folk från hemmakontoren. Men nåde den som lämnar kvar luktande skal framför datorn. Och hur många får man ens ta? Stjäl inte folk hem?

Lev och låt kollegorna leva (och äta lunch)

Men vi borde kanske inte vara så anti någon annans matvanor om man tänker efter lite?  

Vi lever i en tid när alla olägenheter ska städas bort, och vi närmast fobiskt undviker obehag, lukt och vardagskonflikter. Allt ska vara så smidigt, perfekt – och alldeles urtråkigt. 

Vi borde kunna ha överseende med att andra äter vad de vill, medan vi håller käften, ler och pratar om något trevligt på rasten. Nästa gång är det kanske din mat som väcker uppstöt. 

Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson

Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på Ericsson