Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Knivrånad på jobbet - två gånger

Två rån inom loppet av två år. Det har apotekschefen Maria Winberg blivit utsatt för på jobbet. ”Att få en stor kniv mot halsen och hotas med hämnd gör en rädd under lång tid”, säger hon.
Anita Täpp Publicerad
Apotekschefen Maria Winberg bland medicinskåp på ett apotek.
Från och med den 1 augusti i år riskerar den som rånar apotek hårdare straff. Våld eller hot mot tjänsteman gäller nu även ”apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar”. Foto: Kent Eng.

Tre minuter före stängning kom två maskerade rånare, beväpnade med stora knivar, in på Kronans apotek i det dalsländska samhället Färgelanda.

Nyss hade apotekschefen Maria Winberg sett fram emot att snart kunna gå hem för att packa det sista inför en efterlängtad fjällresa med familjen.

Nu var hon och en kollega i stället snabbt i de aggressiva männens våld, och beordrades att öppna det låsta skåpet med narkotikaklassade läkemedel.

Medan en av rånarna länsade skåpet höll den andre koll på Maria och hennes kollega. När hon råkade ta ett litet steg åt sidan satte han snabbt upp kniven mot hennes hals och röt att hon skulle stå stilla.

– Fram till dess hade jag faktiskt lyckats hålla mig lugn och fokuserad. Men när jag fick kniven mot strupen blev jag fruktansvärt rädd. För då hade jag också insett att rånarna var narkotikapåverkade, säger Maria Winberg.

En kort stund senare sänkte visserligen rånaren handen med kniven. Men då tog han i stället tag i hennes namnbricka, läste hennes namn och sa: ”Jag vet att du kommer att ringa polisen. Och att jag kanske åker in på ett år. Men då kommer jag och tar dig sedan.”

Låstes in i städskåp

Maria Winberg.
Maria Winberg. Foto: Kent Eng.

Rånet avslutades med att Maria Winberg och kollegan fråntogs sina mobiler och låstes in i ett litet städskåp där de beordrades stanna i tio minuter.

När de väl larmat fick de snabb hjälp av polisen, liksom av sin arbetsgivare.

– Vi har ett otroligt bra program där man verkligen tar hand om personalen efter en sådan här sak. Exempelvis kom min chef snabbt till apoteket och jag fick psykologhjälp redan samma kväll.

Men trots det – och att hon även fått mycket omtanke från vänner och kunder – har rånet satt djupa spår i Maria.

Länge höll hon alltid noga koll på vem som kom in på apoteket och vågade inte heller vara ensam hemma. Och i dag, fem år efter rånet, mår hon fortfarande dåligt av att möta människor, som i likhet med rånarna, täcker huvudet med en jack- eller tröjhuva.

– Nu har vår säkerhet blivit bättre genom att vi har en låsbar dörr till utrymmet bakom disken och vi kan också sänka ned en skyddande glasruta över disken. Men kommer det in någon med uppdragen huva blir jag alltid väldigt stressad och får hjärtklappning. Och eftersom jag mår dåligt av det undvek jag också länge stora folksamlingar.

Apoteksrånarna greps och dömdes

Även om Maria Winberg är tacksam för att rånarna snart greps och senare dömdes i tingsrätten så innebar det också att hon tvingades möta rånarna igen.

– Och där satt de och hånlog åt mig, när jag berättade hur fruktansvärt mycket de hade skrämt mig.

Rånaren som hotat henne och höll kniven mot hennes hals dömdes till fyra års fängelse, den andre fick ett kortare fängelsestraff.

Men inte heller Maria blev fri efter rättegången – hon oroade sig ständigt för vad som skulle hända när rånarna avtjänat sina straff.

– Jag begärde att få all information om vad som hände med dem. Och när jag fick veta att han som hotat med att han skulle komma efter mig hade kommit ut var det en jättestor grej för mig.

Men efter att ha samtalat med några erfarna polismän kände hon sig lugnare.

Rånarna ute efter narkotika

Nästan exakt på tvåårsdagen av det första rånet blev apoteket och Maria utsatt för ett nytt rån. Också denna gång var rånarna ute efter narkotika.

– Jag trodde den låsta dörren och skyddsglaset skyddade oss. Men eftersom någon glömt att sänka glaset hoppade bara rånarna över disken och kom efter oss med stora köksknivar. Fast det rånet gick ändå så snabbt att jag inte hann bli så rädd.

I maj 2022 utsattes apoteket för ett tredje rån. Men denna gång var Maria ledig och kollegorna lyckades avstyra rånet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Skiftlaget där snällheten genomsyrar allt

När Timmy Söderlund valde Oskar Frisk till sitt dreamteam på läkemedelsföretaget Octapharma hade han en enda gyllene regel: I det här skiftlaget hjälps vi åt. Ingen lämnas i sticket.
Petra Rendik Publicerad 26 februari 2025, kl 06:04
 Oskar Frisk och Timmy Söderlund
För Oskar Frisk och Timmy Söderlund är snällhet något som genomsyrar hela arbetsplatsen på Octapharma. Anders G. Warne

När Oskar Frisk, läkemedelstekniker på Octapharma i Stockholm, fick veta att han var tvungen att byta skiftlag blev han först ledsen och lite orolig. Han trivdes ju så otroligt bra i sitt nuvarande team. Var skulle han hamna nu?

När hans mamma några veckor senare frågade hur det kändes med de nya arbetskamraterna svarade han att det var jättebra, på alla vis.

– Jag blev oerhört positivt överraskad, för alla trivdes väldigt bra med varandra och Timmy var precis så som jag hade hört att han skulle vara, säger Oskar Frisk.

Timmy Söderlund är Oskar Frisks och de tio kollegornas teamleader. Han skruvar lite generat på sig när han hör berömmet. Men blir också glad, för det är ett kvitto på att hans noggranna rekrytering har lönat sig. Det handlar om en grupp som trots olika åldrar (20 till närmare 60), kön, etnicitet och religion verkligen klickar med varandra.

– Gruppen är min prio. Det har hänt att jag nekat människor att komma till oss för att magkänslan sagt att individen – trots att de varit jättebra och kompetenta – inte hade fungerat med teamet. Med det sagt, magkänslan stämmer inte alltid.

 

Viktigast: Respekt och omtänksamhet

Både Oskar Frisk och Timmy Söderlund tycker att det viktigaste på en arbetsplats eller i en grupp är respekt och omtänksamhet. Och det kändes redan när de två träffades första gången.

– Timmy poängterade verkligen att i den här gruppen hjälps vi åt. Ibland uppstår dödtid i en process – då ser man sig runt efter någon som har mer att göra och hugger i. Ingen lämnas i sticket, säger Oskar Frisk.

För honom är en snäll arbetsplats synonymt med en trygg arbetsplats. Han vet att han backas upp av sina kollegor från det att han stämplar in till att han stämplar ut.

– Och jag har en chef som skulle kriga för mig om det behövdes.

Timmy Söderlund själv säger att han försöker vara en professionell ledare som är tillgänglig, lyssnar på personalen och ställer upp för sin grupp. Han ska tåla att bli kritiserad av sina medarbetare när han gör något tokigt. 
– Om vi hjälper varandra kommer hjälpen tillbaka, vilket han medger händer då och då.

– Det ska vara högt i tak – på riktigt. Men sedan får andra svara på om jag lyckats vara den chef jag alltid själv velat ha.

För Timmy Söderlund var just detta att ställa upp för varandra det allra viktigaste när han för några år sedan fick chansen att bilda sitt drömlag. Och det var något han upplevde var ganska sällsynt, särskilt i större grupper – man gör klart sitt, tar sin rast och går hem.

– Hos oss är det alltid en eller två individer som under perioder har det extra tungt. Om vi hjälper varandra kommer hjälpen tillbaka. Då avverkar vi arbetsuppgifterna mer harmoniskt utan stress och utan att våra ryggar tar stryk. För det är ett fysiskt jobb vi har med långa arbetspass och treskift.

 

Snällkultur ekonomiskt lönsam

Det lönar sig på så många plan att jobba så, menar Timmy Söderlund. Trivs medarbetarna så får man en lojal grupp med hög arbetsmoral där alla levererar och där sjukfrånvaro är låg. Det ska vara kul att komma till jobbet.

Alla i teamet har lärt sig uppskatta varandra, alla kan fika ihop.

– Oskar som är yngst umgås nästan mest med den av oss som är äldst, berättar Timmy Söderlund.

Finns det då inget som skaver? Jo såklart, vi är ju människor, men det är mest smågrejer, tycker både Oskar Frisk och Timmy Söderlund. Gruppen har kommit fram till gemensamma förhållningsregler som lyfts ofta på de återkommande arbetsplatsträffarna. Man har listat det som fungerar bra och det som kan förbättras – som att diska kaffekoppar efter sig och skippa onödigt smågnäll.

– Personalen kommer ofta med synpunkter som har med beteenden att göra. Genom att prata om det har vi fått bort slarv och är alltid hjälpsamma mot varandra.

Det är inte så svårt när man själv har skapat regler som gynnar allas trivsel, säger Timmy Söderlund.

Båda tror att en snällkultur är ekonomiskt lönsam i längden. Oskar Frisk är inne på att den måste börja uppifrån och sippra ut i verksamheten, men sedan måste förstås alla göra sitt. Varje dag.

– Att vara snäll en dag och inte nästa? Det är inte att vara snäll. Snällhet ska frodas över tid och alla ska försöka spela samma ton. Då blir det bra, säger Oskar Frisk.