Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hur säkert är molnet?

Allt fler av oss jobbar dagligen mot molnet. Den nordiska molnmarknaden har vuxit med drygt 30 procent per år de senaste tre åren, visar en undersökning. Men molnet har en baksida.
Gabriella Westberg Publicerad

Datamolnets fördelar är uppenbara, inte minst i ett alltmer gränslöst arbetsliv. När företagets IT-miljö ligger där är arbetet tillgängligt från vilken plattform som helst – mobilen, plattan, hemdatorn eller den på kontoret. Man slipper kostsamma inköp eller leasingavtal av hårdvara. Uppdateringar och backups hanteras centralt, IT-avdelningen kan slimmas när utvecklingen outsourcas. Molntjänsten är ofta skalbar och snabbt implementerad. Plug and play!

Och värdet av molntjänster på den nordiska marknaden förväntas också nå cirka 20 miljarder svenska kronor under 2014, motsvarande en 36-procentig tillväxt från föregående år, enligt IT-analysföretaget Radar Ecosystems rapport Nordic Cloud Market 2014–16. Det är alltså en jättestor sektor, som rör oss tjänstemän i allra högsta grad, det är vi som använder molnet allra mest, både i jobbet och i det privata. Allra mest ökar användningen av globala moln­tjänster. Men även marknaden för svenska moln växer, inte minst bland de som har höga krav på dataskydd.

För det är med datamoln som med moln i allmänhet. De är flyktiga, obestämbara. Med de globala, publika molntjänsterna vet man aldrig riktigt var datan finns, på vilka servrar den lagras, i vilka länder servrarna står och därmed vilka lagar som reglerar dataskyddet. Man kan sällan vara säker på att molntjänstleverantören inte använder dina data för egna ändamål, eller lämnar ut dem till myndigheter som NSA (USA:s National Security Agency) eller vårt svenska FRA (Försvarets radioanstalt).

Många drog öronen åt sig i fjol, när avhoppade NSA-medarbetaren Edward Snowden avslöjade hur NSA fått tillgång till enorma mängder data från leverantörer som Google, Microsoft, Apple och Facebook. Enligt Radar Ecosystems undersökning var det så många som 40 procent av dem som stod i färd med att investera i en molntjänst när Snowdens rapporter offentliggjordes, som uppgav att de nog måste tänka igenom sina planer en gång till. Även på Data­inspektionen märktes Snowden-effekten.

– Vi har en upplysningstjänst med jurister som svarar på frågor, och de hade en strid ström med folk som var oroliga, berättar Ingela Alvefors, jurist på Datainspektionen.

Hur avtalen ser ut mellan kund och molntjänst­leverantör är av extra stor vikt om man hanterar personuppgifter. Som till exempel Unionen med över 570 000 medlemmar. Facklig anslutning är en typiskt känslig personuppgift, som regleras i personuppgifts­lagen, PUL. Unionen har därför valt att inte använda någon publik molntjänst från någon av de stora leverantörerna.

– Vi kan inte säkerställa att USA inte går in och plockar ut uppgifter. Även om vi bedömer att risken för våra medlemmar är ganska liten så har vi en skyldighet att säkerställa tillsynen av vår information, konstaterar Erik Junesjö, utvecklings­chef på Unionens IT-sektion.

Det är förstås de största leverantörerna, som Google, Microsoft och Amazon, som erbjuder de mest driftsäkra, innovativa och ständigt uppdaterade molntjänsterna, oemotståndligt enkla och klara att koppla upp sig på med några snabba klick med musen – men det blir alltsomoftast på deras villkor. Eller på NSA:s. Det är hart när omöjligt att påverka utformningen av avtalen.

Då kan det kännas tryggare att använda sig av ett svenskt moln. Med en mindre leverantör får man ofta en personlig kontakt och möjlighet att utforma avtalen mer specifikt. Dessutom finns datan då inom svenskt lagrum. Hoppas man. Men vad många missar är att även svenska molntjänster, som utvecklats i Sverige, ofta använder större leverantörer för drift. Då är det upp till kunden att kontrollera hur avtalen ser ut leverantörerna emellan, och att till exempel PUL efterlevs i alla led.

– Många säger ”Vi kommer aldrig att vilja drifta molnet globalt”, men ändå ser vi att Amazon, Google och Microsoft ökar sin andel av molnet hela tiden, konstaterar Hans Werner, vd för Radar Ecosystems.

Dessutom kan det vara lättare att kliva in än att kliva av. Vad händer om man vill lämna tjänsten? Det är inte alltid så säkert att uppgifter raderas från molnet för att användaren avbryter abonnemanget.

Innan man klickar i gång är det därför väldigt viktigt att man nagelfar avtalen och till exempel kontrollerar om uppgifter kan sparas och komma att användas för leverantörens egna syften, konstaterar Ingela Alvefors.

”Big Data” är ett hett begrepp i sammanhanget. I molnet samlas mängder av data över hur användarna agerar, när och varifrån de gör det. (Google, som haft hela sin verksamhet i molnet från start för 16 år sedan, har som uttalat syfte att samla all världens information i sitt moln.)

Än så länge finns det mer ”big data” än det finns metoder att processa och analysera datamängderna, men utvecklingen går snabbt. Och ju mer vi använder molntjänster, desto mer bidrar vi till den utvecklingen – med information om oss själva.  Det gäller även vid ”privata moln”, som VDI:er, där arbetsgivaren äger servrarna där data lagras.

– Allt man gör i molntjänsten innebär att data samlas in. Vad man gör, när man gör det, vilka sidor man surfar på. Det kan potentiellt ske en ganska stor kartläggning av mig som användare, vilket också innebär personuppgifter, säger Ingela Alvefors.

I dag är det ändå vanligast att använda molntjänster för administrativa uppgifter som bokningssystem och semesterrapportering, vilket kanske inte är ett företags mest känsliga uppgifter. Men även där finns svagheter.

– Tjänster som används frekvent internt, som de dagliga arbetsverktygen, måste svara snabbt, förklarar Erik Junesjö.

Molntjänster kan ta en sekund extra när data reser från en server till en annan, på annan plats. En sekund verkar kanske inte så mycket.

– Men om det tar en sekund extra per handgrepp och man har omkring 1 000 handgrepp på en dag, då innebär det ett reellt arbetsmiljöproblem, konstaterar han.

PUL i molnet

  • Inom EU utgår medlemsländernas nationella dataskyddsregler från EU:s dataskyddsdirektiv. I Sverige regleras dataskyddet främst av PUL, personuppgiftslagen. Ansvaret för att person­uppgifter inte kommer på villovägar ligger på den personuppgiftsansvarige.
  • För att placera personuppgifter i en molntjänst bör den personuppgiftsansvarige kontrollera att leverantören är ansluten till den amerikansk-europeiska Safe Harbor-principen samt att EU:s standardklausuler efterlevs. Sedan måste ett personuppgiftsbiträdesavtal upprättas.
  • Den som tecknar ett personuppgiftsbiträdesavtal med en svensk molntjänstleverantör måste också kontrollera vilka eventuella underleverantörer som används och att avtalet dem emellan är vattentätt också det.

Datainspektionen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.