Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hbtq-personer kränks på jobbet

Hbtq-personer upplever ofta diskriminering, trakasserier och nedlåtande kommentarer på sina arbetsplatser. Mest utsatta är transpersoner och bisexuella visar en ny studie.
Elisabeth Brising Publicerad
Hbtq-vänlig arbetsplats
Hbtq-personer utsätts ofta för mikroaggressioner, som subtilt nedlåtande kommentarer, på jobbet. Foto: Shutterstock
Andrea Eriksson, KTH.
Andrea Eriksson, KTH. Foto: Katja Alexanderson

”Jävla bög” om en dålig fotbollsspelare. Eller ”Hur ser det ut därnere efter operationen?”. Det är exempel på kränkande kommentarer som kan kastas ut på en hbtq-omedveten arbetsplats. Risken är stor att en sådan arbetsmiljö skapar stress och ohälsa bland anställda.

Andrea Eriksson, docent i ergonomi vid Kungliga Tekniska högskolan, har med tre andra forskare gått igenom en rad studier om den psykosociala arbetsmiljön för hbtq-personer och skrivit en rapport.

Hur står det till med likabehandling inom hbtq-frågor på svenska arbetsplatser?
– Det skiljer sig mellan olika arbetsplatser. Det saknas kompetens hos många chefer och man ser det inte som en viktig arbetsmiljöfråga. Välvilja finns, men man säger kanske inte ifrån vid kränkningar och chefer kan ha en omedveten nedlåtande jargong, säger Andrea Eriksson.

Vilka är det viktigaste resultaten i er studie?
– Att man inte alltid behöver ha en sämre arbetsmiljö som hbtq-person, utan att många skattar arbetsmiljön som god. Men parallellt med det upplever hbtq-personer också olika kränkningar, diskriminering och mikroaggressioner i form av nedlåtande kommentarer. Transpersoner är mest utsatta.

Hur kan kränkningarna se ut? Vad sägs?
– Icke-binära, de som inte vill identifiera sig som man eller kvinna, blir till exempel inte kallade det pronomen eller namn som personen själv önskar. Transpersoner som genomgår könsbekräftande vård och väljer att byta namn känner sig utsatta om det inte respekteras att någon bytt namn eller vill kallas hen. Vissa som går igenom en sådan transitionsprocess kan till och med få frågor som: hur ser du ut nu därnere? Den frågan skulle inte ställas till någon annan.

Bisexuella upplever också oftare problem än andra hbtq-personer ?
– En nederländsk välgjord studie visar på en högre risk för mobbning av bisexuella i arbetslivet. Det finns också en omedvetenhet hos många om frågan. De flesta utgår från att alla som lever med något av ett annat kön är heterosexuella.

Ni skriver att den vanligaste formen av kränkning är mikroaggressioner. Vad är det?
– Subtilt nedsättande bemötande i vardagen. Till exempel i form av en jargong eller skämt, ibland helt omedvetna angrepp som inte är direkt riktade mot någon person. Det kan vara uttalanden som är allmänt nedlåtande mot en grupp man som hbtq-person identifierar sig med. Då blir det ett arbetsklimat där anställda inte vet om de kommer bli negativt bemötta om de är öppna med sin läggning.

Ett heteronormativt arbetsklimat är en riskfaktor – vad betyder det?
– Då utgår man från att alla på arbetsplatsen är heterosexuella och lever på ett visst sätt. Det bidrar till ett arbetsklimat där anställda inte vet om de kommer bli accepterade om de är öppna med sin läggning, vilket skapar en ständig stress och osäkerhet. Det kan kännas som att man ljuger om man är trans eller inte kan säga vad man gjort i helgen med sin partner. Man måste vara på sin vakt och känner mindre gemenskap med kollegor. 

Hur kan man agera som kollega för att stötta hbtq-personer på jobbet?
– Tänk på att olika identiteter och läggningar kan finnas i rummet. Säg ifrån om det uppstår en negativ jargong eller börja prata positivt om hbtq-frågor. Då kan de som inte är öppna än känna sig mer trygga. Vänta också in att andra berättar om sig själva i stället för att fråga eller utgå från att det är på ett visst sätt. Och stötta personer som drabbas av kränkningar. 

Om studien

Fyra svenska forskare har sammanställt internationell och svensk forskning om hbtq-personers organisatoriska och sociala arbetsmiljö, med särskilt fokus på transpersoners situation.

Myndigheten för arbetsmiljökunskap har organiserat studien på uppdrag av den förra regeringen. Rapporten innehåller också en ny studie om arbetsmiljön för transpersoner i Sverige.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Klart: Nu ska koldioxiden fångas in

Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Publicerad 16 april 2025, kl 06:01
Underhållsingenjören Jonas Karlsson till vänster, rök stiger ut från kraftvärmeverkets skorsten till höger
Underhållsingenjören Jonas Karlsson är ständigt redo att rycka ut om något fel uppstår inne i kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. En ny anläggning ska fånga in koldioxiden från verkets torn. Foto: Oskar Lind

Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.

Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.

Bild på underhållsingenjör Jonas Karlsson.
Jonas Karlsson. Foto: Oskar Lind

– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan. 

Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.

Beslut om att satsa på att fånga koldioxid 

I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.

Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden. 

Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.

– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.

På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.

– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.

Stockholm Exergis forskningschef Fabian Levihn framför forskningsanläggningen för att fånga in koldioxid.
Forskningschef Fabian Levihn framför den lilla forskningsanläggningen. Han vet allt om infångning av koldioxid. Foto: Oskar Lind

Ska leda till negativa utsläpp

Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten. 

Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.

– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.

Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp. 

– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn. 

Parisavtalet 

  • Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016. 
  • Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. 
  • Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.

Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket

Kritik från andra forskare

Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:

– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?

Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.

– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.

Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.

– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.

Är det inte viktigt att någon går före?

– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.

Exergis vd håller inte med om kritiken

Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.

– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.

Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?

– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.

Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?

– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert. 

Bärbara gasvarnare ett måste

En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen. 

– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson. 

Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).

– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.

Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls. 

– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.

Torbjörn Tenfält

Förgiftning vid 10 procent koldioxid 

  • 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
  • I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
  • Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.

Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket