I Riksförsäkringsverkets nya rapport jämförs sjukfrånvaron i Sverige med den i Finland, Tyskland och Nederländerna. Finland och Tyskland har låg sjukfrånvaro, Nederländerna hög. På fem områden skiljer sig Sverige från de jämförda länderna. Det gäller likformighet och rättssäkerhet i tillämpningen av sjukförsäkringens regelverk, ersättningsperiodens längd, företagshälsovård, ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare och försäkringskassans deltagande i förebyggandet av ohälsa.
I Finland krävs läkarintyg om nedsatt arbetsförmåga från dag 1, i Tyskland från dag 3, i Nederländerna inget intyg. Karensdag finns endast i Sverige, där läkarintyg som bekant måste uppvisas dag 8.
Ersättningsnivån för inkomstbortfall är hög i Finland och Tyskland i början av sjukperioden. Högst är den i Nederländerna, i praktiken lika hög som lönen. Endast i Tyskland är sjukpenningen inte skattepliktig. Bara i Sverige kan man få sjukpenning under obegränsad tid. I de andra länderna gäller ett år. Sedan blir man arbetslös eller förtidspensionär.
Både i Finland och Tyskland är försäkringskassorna lagligen förpliktade att bedriva hälsofrämjande och förebyggande insatser.
Exemplet Tyskland visar att hög ersättningsnivå inte nödvändigtvis medför hög sjukfrånvaro. Däremot verkar det som om kombinationen hög ersättning och bristfällig bedömning av rätten till ersättning i Sverige och kombinationen hög ersättning och ingen bedömning av rätten i Nederländerna resulterar i hög sjukfrånvaro.

LISBETH NIEMINEN