Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

De mobbades röst

Kollegas reportage om mobbning i arbetslivet har väckt många reaktioner. Här är några läsares erfarenheter.
Linnea Andersson, David Österberg Publicerad
Colourbox (montage Magdalena Taubert)
Det har strömmat in telefonsamtal och mejl från läsare som känner igen sig i Kollegas reportage om mobbning. Colourbox (montage Magdalena Taubert)

Läs mer: Två i veckan dör av mobbning

Läs mer: Gör facket tillräckligt?

JAG FICK BRÖSTSMÄRTOR OCH SVIMMADE
Efter två år av mobbning drabbades jag plötsligt av fruktansvärda smärtor i bröstet och hann knappt resa mig upp förrän jag svimmade. Jag vaknade några sekunder senare på golvet med en kudde under huvudet och massor av oroliga kollegor omkring mig som talade om att ambulansen var på väg. Väl på sjukhuset konstaterades det snabbt att jag varken hade drabbats av hjärtinfarkt eller något annat som hade med hjärtat att göra. Den mest troliga förklaringen var att jag hade drabbats av en panikångestattack.
Martin

 

DET TOG FYRA ÅR ATT KOMMA IGEN

Mobbningen fortsatte under flera år, sista året var fruktansvärt. Jag vaknade på nätterna med hjärtklappning och helt svettig. Jag var sjukligt trött, hade ont i kroppen hela tiden och grät för minsta lilla på jobbet. Hoten och det konstiga beteendet fortsatte. Hon gömde saker, ljög mig rakt upp i ansiktet och nekade mig information om allt möjligt. Trots att det var uppenbart vem och vad som var problemet så gjorde arbetsgivaren inget. När jag till slut krävde att de måste lösa problemet fick jag sparken. Hon är kvar som chef.
Ungefär fyra år senare har jag lyckats ta mig upp ur mörkret och startat eget, en anledning är att jag inte vågar ta mig in på en ny arbetsplats. Flera av de åren har jag gått i terapi. Jag har inte heller energin till att jobba heltid och min ekonomi är i botten för att jag inte klarat av att arbeta normalt sedan dess.
Lisa

DET SPREDS LÖGNER OM MIG

Samtal tystnade tvärt när jag kom in i rummet. Jag blev titt som tätt inkallad till chefen, efter att ”Anita” varit där och spridit lögner om mig. När jag gick till skyddsombudet och berättade om min situation, blev jag straffad av chefen genom att bli fråntagen en del av mina arbetsuppgifter. Efter tre år fick jag en utmattningsdepression och hade suicidtankar. Jag är fortfarande rädd och vill därför vara anonym.
Anonym

ARTIKELN VÄCKTE KÄNSLORNA PÅ NYTT
Den sista tiden var värst, det slutade i att man frös ut mig helt. Man slutade prata med mig, man sa inte god morgon, frågade inte om vi skulle äta lunch. Kom jag in i ett rum där alla satt och fikade så klev alla upp och gick in till sina rum eller arbetsplatser. Jag kan än i dag, ett och ett halvt år senare, fortfarande fundera på om jag inbillade mig saker eller om jag faktiskt var mobbad. Er artikel väckte känslor som jag trodde att jag hade lyckats komma över men det var läskigt hur det bara sköljde över mig. Jag fick bita ihop lite för att inte börja gråta, jag blev chockad över att jag reagerar så.
Mats

JAG POLISANMÄLDE CHEFEN FÖR MOBBNING

Vi hade en chef som skällde ut folk och kallade sina medarbetare för idioter och inkompetenta. HR kände till problemet och har nu skickat honom på ledarskapsutbildning för att han ska lära sig att tygla sitt humör. När jag började pratade han om att min kompetens var unik, att jag var en viktig kugge på företaget och att jag skulle driva viktiga projekt. När jag anmälde honom för mobbning plockade han bort flera av mina arbetsuppgifter.

Jag mådde jättedåligt. Jag hade svårt att sova, gnisslade tänder på nätterna och fick stora blåsor på fingrarna.

Under semestern fick jag ett sms som kallade mig till ett möte när jag var tillbaka. Där fick jag veta att de ville säga upp mig. Jag kontaktade facket, som rådde mig att acceptera uppsägningen: ’Annars kommer de att följa varje steg du tar.’ Jag ville inte sluta och sa till fackgubben att jag kunde visa honom chefens otrevliga sms och att han kunde prata med andra anställda om hur chefen betedde sig, men det var han inte intresserad av. Så till slut gick jag med på att sluta med avgångsvederlag. Jag har funderat mycket på fackets roll när det gäller mobbning. I mitt fall lät de hellre folk sluta än att ta tag i grundproblemet.
Håkan

Läs mer: Gör facket tillräckligt?

Läs mer: Fullt möjligt att förhindra mobbning

Följ #tvåiveckan i Kollegas sociala kanaler, på webben och i nästa nummer av tidningen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Kolla! En berg- och dalbana – på kontoret

Från pojkdröm till verklighet. På reklambyrån The Great Exhibition har medarbetarna skapat en fullskalig berg- och dalbana – genom kontoret. Arbetet med åkattraktionen har förbättrat sammanhållning, arbetsglädje och kreativitet.
Ola Rennstam Publicerad 13 december 2024, kl 06:01
Berg- och dalbana på kontoret till vänster. Till höger ägaren Petter Kukacka.
Kreativ arbetsmiljö. The Great Exhibition har skapat världens första berg- och dalbana på ett kontor. Den 60 meter långa banan ger både pirr i magen och ökad arbetsglädje, menar ägaren Petter Kukacka. Foto: Anders G. Warne.

Att reklambyråer och andra kreativa verksamheter gärna etablerar sig i gamla fabrikslokaler med högt i tak och stora fönsterpartier är inte så ovanligt. Men att de bygger upp en 60 meter lång berg- och dalbana – som passerar över mötesrum och genom personalmatsalen – är inte riktigt lika vanligt. Faktum är att åkattraktionen på The Great Exhibitions kontor är den första i sitt slag i världen. Idén har bolagets ägare Petter Kukacka haft sedan han var barn.

– Jag har alltid varit intresserad av berg- och dalbanor och allt som går på räls. Redan i våra tidigare lokaler hade vi lösa tankar på en mindre variant men det föll på grund av den låga takhöjden, här har vi nästan fem meter i tak, berättar han.

Komplicerat och dyrt

Det är ett år sedan som företaget flyttade till den tusen kvadratmeter stora lokalen i Liljeholmen och Petter Kukacka kunde börja förverkliga sin dröm. Han understryker att arbetet har varit ett teamwork från första början och engagemanget från medarbetarna helt enormt.

– Jag är nog den som jobbat minst med det här. Vi har tagit hjälp av massor av människor, men vi har ritat och projekterat allt själva, säger han.

 

Att bygga en berg- och dalbana är dock inget man gör på en förmiddag. Tvärtom skulle det visa sig vara riktigt komplicerat – och dyrt. Efter att ha gjort en första skiss kontaktade The Great Exhibition en expert i USA vars synpunkter kring säkerheten ledde till nya insikter. En broingenjör i Sverige räknade på hållfasthet, dimensionering av stålkonstruktionen och gjorde ritningar. Men när byrån började begära in prisförslag fick man en riktig kalldusch.

– Vi fick offerter från specialister på berg- och dalbanor i Tyskland och USA på 25-30 miljoner kronor. Det var givetvis långt över vår budget, säger Petter Kukacka.

Byggdes av pariserhjulsfabrik i Kina

Många hade nog gett upp vid det här laget, men inte personalen på The Great Exhibition. En av Petters kompisar, som är baserad i Kina, hörde sig för hos olika fabriker i landet och fick kontakt med Kinas största tillverkare av pariserhjul. Priset kunde reklambyrån acceptera och det blev en affär – trots osäkerheten om kineserna verkligen förstått vad man ville ha.

– Det var en chansning för det var en väldigt otydlig deal och det uppstod en del språkförbistringar men allt har flutit på felfritt, säger Petter Kukacka.

Under slutet av processen besökte man fabriken i Kina för att säkerställa att de tillverkat det man beställt och säkerställa kvaliteten på svetsfogar och konstruktion.

Ger rejält pirr i magen

I slutet av juni kom den fyra ton tunga konstruktionen till Liljeholmen i en stor container. Strax därpå anlände ett par kinesiska experter som monterade berg- och dalbanan i kontorsmiljön. Berg- och dalbanans vagn konstruerade designstudion på egen hand och den 25:e oktober – efter ett års intensivt arbete – var det premiär. Till allas lättnad fungerade allt perfekt. Och det gör den även när Kollega får ta en provtur:

Åkturen börjar brant och långsamt, ackompanjerat av ett rejält oväsen. Banan löper därefter ovanpå mötesrum och kök innan vagnen störtdyker genom matsalen och det öppna kontorslandskapet. Det är över på mindre än en minut och bjuder på rejält pirr i magen. Dessutom tas ett foto som printas ut vid åkturens slut – precis som på vilken nöjespark som helst.

Berg- och dalbana på kontor.
Berg- och dalbanan tillverkades av en pariserhjulfabrik i Kina och skeppades till Sverige i början av sommaren. Foto: Ola Rennstam

Hur mycket används berg- och dalbanan dagligdags?
– Det är inte så att vi hoppar in och åker varje dag. Men den är så klart igång när vi har afterwork, och kunder och anställdas barn vill jättegärna komma hit och åka.

Vad har den betytt för arbetsplatsen? 
– Processen att skapa detta tillsammans har varit väldigt rolig och ett fantastiskt sätt att få den här arbetsplatsen att komma samman på ett annat vis än tidigare. Arbetet med att designa och driva projektet har tvingat oss att utmana oss själva. Det kan verka tramsigt men jobbar man kreativt är det viktigt att underhålla den ådran. Stoltheten är stor över att banan nu står här och att allt faktiskt fungerar.

– Inledningsvis hördes en del – fullt rimliga – invändningar från medarbetarna om varför vi skulle göra det här och det kom upp farhågor om att ljudet skulle störa. Det uppstod en spännande diskussion om vad en arbetsplats egentligen är och om hur mycket tid vi spenderar på jobbet.

Hur landade ni i namnet ”Frontal Lobe”?
– Frontalloben är den del av hjärnan som utvecklas sist och som gör att man blir rationell. Det är en anspelning på att man i vårt kreativa yrke kanske ska ta bort lite av sina rationella tankar då och då.

berg- och dalbanans vagn
Premiärturen på Great Exhibitions kontor i Liljeholmen ägde rum den 25 oktober - efter ett års intensivt arbete. Foto: Ola Rennstam

Fakta - The Great Exhibition

Designstudio/reklambyrå som drivs av Petter Kukacka sedan femton år tillbaka. Bolaget har ett tiotal anställda och producerar bland annat reklamfilm.

The Frontal Lobe: Berg- och dalbana, cirka 60 meter räls och når en topphastighet på 30 km/h. Banan löper runt reklambyråns kontor i Liljeholmen utanför Stockholm.