Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
På Uppsala Konsert & Kongress, där Hanna Olsson Lanneberg arbetar som producent, har arbetet förändrats en hel del sedan coronaviruset spred sig.
– Till en början var det väldigt mycket arbete med att planera om och flytta evenemang. När gränsen på 50 personer kom var vi tvungna att ställa in allt. Från och med i tisdags jobbar vi alla hemifrån, säger hon.
Många konserter har tvingats flytta fram men de ser nu över möjligheterna med ett mer digitalt arbetssätt. Nu på lördag livesänder de en konsert och det kan komma att bli fler digitala konserter framöver. Hanna Olsson Lanneberg upplever att det finns en oro och rädsla för att det kommer fortsätta vara så här. Hon vet inte hur länge det går att skjuta konserter framåt.
Hanna Olsson Lanneberg. Bild: Magnus Hörberg/UKK.
– Artisterna är jätterädda så klart, det är en katastrof för dem och för arrangörerna. Det är ju en fruktansvärd ekonomisk förlust, säger hon.
På Facebook har det startats en grupp med namnet “Kulturarbetare i coronakris”. Där vittnar inläggen om att många kulturarbetare har det tufft just nu. I gruppen delas tips om alternativa arbetssätt och om olika stöd som finns att söka.
DJ:n Oliver Holm är en av de personer som nu har förlorat många av sina bokningar.
– Allt har ställts in nu. Det enda jag har kvar är bokningar på bröllop. Innan krisen kom var jag uppbokad fyra månader framåt, säger Oliver Holm.
Gällande stöd och fonder har Oliver Holm inte lyckats hitta något som kan appliceras på honom. Han är med i a-kassan men tänker avvakta med att söka ersättning ett tag till.
Oliver Holm. Bild: Simon Lautrup.
– Jag har många vänner som också jobbar som DJ. De flesta förlorar nu många av sina bokningar, speciellt efter att förbudet mot sammankomster på över 50 personer kom. Som frilansare påverkas ju inkomsten, säger han.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
