Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Look! A roller coaster – in the office

From childhood dream to reality. At the advertising agency The Great Exhibition, employees have created a full-scale roller coaster – through the office.
Ola Rennstam Publicerad
The Great Exhibition, a Stockholm based advertising agency, has created the world's first roller coaster in an office. The 60-meter-long track provides both thrills and increased job satisfaction, according to owner Petter Kukacka. Photo: Anders G. Warne

It's not uncommon for advertising agencies and other creative businesses to establish themselves in old factory premises with high ceilings and large windows. But building a 60-meter-long roller coaster – passing over meeting rooms and through the staff canteen – is not quite as common. In fact, the ride at The Great Exhibition's office is the first of its kind in the world. The idea has been with the company's owner, Petter Kukacka, since he was a child.

"I have always been interested in roller coasters and everything that runs on rails. Even in our previous premises, we had loose thoughts about a smaller version, but it fell through due to the low ceiling height. Here we have almost five meters to the ceiling," he says.

Complicated and expensive

It has been a year since the company moved to the thousand-square-meter premises in Stockholm, and Petter Kukacka could start realizing his dream. He emphasizes that the work has been a team effort from the beginning, and the commitment from the employees has been enormous.

"I am probably the one who has worked the least on this. We have taken help from lots of people, but we have designed and planned everything ourselves," he says.

However, building a roller coaster is not something you do in a morning. On the contrary, it turned out to be really complicated – and expensive. After making an initial sketch, The Great Exhibition contacted an expert in the USA whose safety comments led to new insights. A bridge engineer in Sweden calculated the strength, dimensioning of the steel structure, and made drawings. But when the agency started requesting price quotes, they got a real shock.

"We received quotes from roller coaster specialists in Germany and the USA for 3 million $. That was obviously far beyond our budget," says Petter Kukacka.

Built by a Ferris wheel factory in China

Many would probably have given up at this point, but not the staff at The Great Exhibition. One of Petter's friends, who is based in China, inquired at various factories in the country and got in touch with China's largest manufacturer of Ferris wheels. The price was acceptable to the advertising agency, and it became a deal – despite the uncertainty about whether the Chinese really understood what they wanted.

"It was a gamble because it was a very unclear deal, and there were some language barriers, but everything has gone smoothly," says Petter Kukacka.

Towards the end of the process, they visited the factory in China to ensure they had manufactured what was ordered and to ensure the quality of the welds and construction.

Premiere after a year of intense work

At the end of June, the four-ton structure arrived in Liljeholmen in a large container. Shortly thereafter, a couple of Chinese experts arrived to assemble the roller coaster in the office environment. The roller coaster car was designed by the design studio on their own, and on October 25th – after a year of intense work – it premiered. To everyone's relief, everything worked perfectly. And it does when Kollega gets to take a test ride:

The ride starts steep and slow, accompanied by a lot of noise. The track then runs above meeting rooms and the kitchen before the car plunges through the canteen and the open office landscape. It's over in less than a minute and offers a real thrill. Additionally, a photo is taken and printed at the end of the ride – just like at any amusement park.

Foto: Ola Rennstam

How much is the roller coaster used daily?

"It's not like we jump in and ride every day. But it's certainly running when we have after-work events, and customers and employees' children are very eager to come here and ride."

What has it meant for the workplace?

"The process of creating this together has been very fun and a fantastic way to bring this workplace together in a different way than before. The work of designing and driving the project has forced us to challenge ourselves. It may seem silly, but when you work creatively, it's important to maintain that vein. The pride is great that the track now stands here and that everything actually works."

"Initially, there were some – fully reasonable – objections from employees about why we should do this, and concerns were raised about the noise. An exciting discussion arose about what a workplace really is and how much time we spend at work."

How did you come up with the name 'Frontal Lobe'?

"The frontal lobe is the part of the brain that develops last and makes you rational. It's a reference to the idea that in our creative profession, you might need to remove some of your rational thoughts now and then."

This text has been translated with the help of AI.

The Great Exhibition

Design studio/advertising agency run by Petter Kukacka for fifteen years. The company has about ten employees and produces, among other things, commercials.

The Frontal Lobe: Roller coaster, approximately 60 meters of track, and reaches a top speed of 30 km/h. The track runs around the advertising agency's office in Stockholm.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.