Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Strypt tillgång på komponenter till tillverkningen och minskad efterfrågan på fordon har tvingat svenska fordonsföretag till extremåtgärder. Lastbilstillverkaren AB Volvo stänger sina fabriker i Sverige från och med den här veckan och permitterar samtliga 20 000 anställda i landet. På måndagen kom också besked om att bolaget säger upp avtal med 5 000 konsulter.
Läs mer: Konsulter riskerar gå miste om stöd
I morgon, onsdag, stoppas verksamheten också hos lastbilstillverkaren Scania i minst fjorton dagar, och 9 000 medarbetare i Sverige korttidspermitteras.
Läs mer: Scania stänger ner i Europa
De båda fordonsjättarna använder sig av regeringens stödprogram, korttidspermitteringar. Det innebär att de anställda behåller större delen av lönen och att staten står för omkring hälften av lönekostnaden. Skattebetalarna bidrar med cirka 300 miljoner kronor i månaden till de Volvoanställdas löner, enligt beräkningar som Aftonbladet har gjort.
Samtidigt som Volvo får hjälp med löneutbetalningarna blev det förra veckan klart att bolagets styrelse föreslår en utdelning på 5,50 kronor per aktie för helåret 2019 – 0,50 öre mer än utdelningen ett år tidigare. Totalt handlar det om en aktieutdelning på nästan tio miljarder kronor.
– Jag kan inte recensera rimligheten i styrelsens förslag. Den åttonde april ska stämman rösta om förslaget, vi får återkomma när vi vet resultatet, säger Claes Eliasson, presschef inom Volvokoncernen, till Aftonbladet.
Hans Hansson är koncernordförande för Unionens medlemmar på AB Volvo. Han är positiv till att styrelsen tog tillbaka förslaget om extrautdelning på 7,50 kronor förra veckan.
– Men krisen har eskalerat sedan dess. I det här svåra läget skulle vi helst se att pengar inte delades ut, utan fanns kvar i Volvos kassa för att trygga företaget, våra medlemmars anställningar och stötta leverantörerna, säger han.
Miljöpartiets ekonomiskpolitiska talespersons Karolina Skog är också mycket kritisk till aktieutdelningen.
– Det är oanständigt att först kräva att skattebetalarna ska gå in med olika typer av stöd för att verksamheten ska kunna överleva och samtidigt ge en stor utdelning till sina ägare. Många får i dagarna avstå från mycket, att bankerna och storbolagen då avstår från vidlyftiga vinstutdelningar är det minsta man kan begära. Vi arbetar dag som natt för att så många företag som möjligt ska kunna klara sig igenom krisen och för att människor ska kunna behålla sina jobb och klara sin försörjning. I det arbetet behöver även storbolagen göra sin del, säger hon.
Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Annelie Karlsson, anser att den föreslagna utdelningen är provocerande.
– Lika självklart som det är att staten går in i ett sådant här krisläge för att hjälpa företag och förhindra att anställda ställs på bar backe, lika självklart är det att alla hjälps åt – även aktieägare. De måste också dra sitt strå till stacken för att lösa de ekonomiska problem som samhället har hamnat i. Jag blir provocerad när staten är med och finansiera löner till de anställda, och det samtidigt föreslås att aktieutdelningen ska ske som vanligt.
Samtidigt som Scania permitterar personal får de anställda en rekordstor bonus för 2019, 51 443 kronor. Mari Carlquist är ordförande för Unionenklubben på Scania i Södertälje. Hon förstår att bonusen kan sticka i ögonen, men anser att det är rätt att den betalas ut.
– Det är en bonus som är helt relaterad till resultatet. Jag förstår att det kan se konstigt ut, men man måste förstå att det är vårt hårda arbete under 2019 som betalar sig nu. Jag tycker att det är fint att vårt företag delar med sig av vinsten till de anställda. Med tanke på hur läget är nu har jag svårt att tro att bonusen för i år blir lika bra, säger hon.
Kollega har sökt regeringens samarbetspartier Centern och Liberalerna.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
